|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Röd man älskar sig själv – och andra Hur kommer det sig att du blev kommunist? Är du född sån eller…? - Näe, ingen människa är väl född till nånting. Det kommer sig av att jag tillhör den generation som insåg revolutionens nödvändighet och fick demonstrerat för sig att människor inte fick befria sig från utsugning och förtryck och fattigdom och därför tvingas att göra det med våld. De flesta i den generationen är ju varken kommunister eller socialister. Var det bara ett fåtal som insåg det här? - Vi hade väldigt tydliga demonstrationsexempel, Vietnam, Kuba och Afrika, så det var kanske fler i den generation än före och efter. Hade dina föräldrar socialistiska tankar? - Mina föräldrar är goda liberaler i ordets positiva bemärkelse. Jag blev påverkad framför allt av mina kamrater. Dom har pekat på världen runtomkring mig och här. Hur vill du definiera ordet socialism? - Rättvisa och mänsklig värdighet Är det inte saker som alla politiska riktningar berömmer sig av att stå för? - Jo. Nä, absolut inte, det tycker jag inte alls. Högern står inte alls för det. Högern står för individens rätt att ta sig fram på andras bekostnad. Hur ser ditt idealsamhälle ut? - Jag kan inte definiera det tydligare än så här, det blir löjligt att försöka… Vi kan inte komma närmare än så. Rättvisa innebär att man inte berikar sig på andras bekostnad. Mänsklig värdighet betyder att man har möjlighet att förverkliga dom anlag man har. Det är den övergripande målsättningen. En klasisk fråga: Går socialismen och kristendom att förena? - I Latinamerika går det alldeles utmärkt. Där är det till och med ofta kyrkan som leder kampen mot diktaturregimerna… - Det har skett en omsvängning dom senaste 15 åren som kanske har sitt ursprung i Brasilien, i den här befrielseteologin. Många kristna har tagit konsekvenserna av kristendomens egentliga innehåll. Eller den ”världsliga” delen av kristendomens innehåll. Det finns ju en annan dimension uppåt… men den horisontella delen har de tagit konsekvenserna av och ställt sig på de fattigas sida. Så det går alldeles utmärkt. Men det finns lika många exempel på att det går utmärkt att ställa sig på förtryckarnas och dom rikas sida i religionens eller kristendomens namn. Om man är religiös eller ej tycker inte jag verkar viktigt, inte i det ställningstagandet. Här hemma i Sverige då? - ...Kyrkan i Sverige är för mig utan intresse. Varför det? - Därför att den inte intresserar mig (skratt). Vet du vad den har för sig? - Nä. Och det är deras fel, inte mitt. Det kan vara bådas fel. - Nej, det tycker jag inte. Om dom har nånting att komma med så får dom visa det. Det är många andra som är intresserade, så det kanske hänger lite på om man själv vill ta reda på nåt. - Maranata vet man vad dom har för sig, dom profilerar sig. Marx säger att religionen är ett opium för folket. Det tolkar jag som att han menar den religion som används i förtryckets tjänst. - Självklart. Men andra tror att han menar religion i stort. - Människan har en andlig dimension därför att människan vill ha en andlig dimension. Huruvida det finns en andlig dimension eller ej är ointressant så länge människan har behov av en andlig dimension. Den andliga dimensionen kan yttra sig på många sätt – i att man tror på Gud, i att man ser sig som en del av en helhet, den mystiska upplevelsen eller nånting sånt. Huruvida det är sant eller ej är mindre intressant, det intressanta är att människan har detta behov. Är det vi som har uppfunnit Gud då? - Ja, det tror ju jag. Men alltså… Jag gör inte anspråk på att ha den slutgiltiga kunskapen i den frågan. Jag har inga svårigheter att acceptera att människan har detta behov av en andlighet. Men liksom alla andra mänskliga behov har det en tendens att organiseras i strukturer. Och den där strukturen kan användas olika. - Människor behöver mat, och om människor går tillsammans i ett kooperativ för att odla jorden så är det nånting positivt. Men om någon köper upp all maten och dubblar priset så att hälften av dom inte får nån mat så är det negativt. På samma sätt är det med andligheten… Jag tror att andligheten kan vara en befrielse för människor, men den kan också bli en struktur som håller människorna nere i skiten. Den kan bli nånting skrämmande, nånting förtryckande, nånting som utarmar folk. – Men samtidigt är det så att när man åker i Sverige, och särskilt om man åker i Skåne, så finns det en kyrka på varannan kilometer i stort sett. Och ingen ska inbilla mig att dom här kyrkorna har byggts bara med hjälp av tvång. Det är klart att dom är uttryck för detta behov av andlighet. Att det sen har kanaliserats in i kyrkbyggen är väl kanske möjligen nåt exempel på hur andligheten kan användas för att berika somliga och göra andra fattiga. Är det då egentligen själva andligheten vi pratar om, är det inte uttrycket? Det är väl samma sak som om man pratar om socialismen, det finns ju socialister som förtrycker… – Nämen alltså alla mänskliga behov – sexualitet, mat, behovet av andlighet – kan användas till människans befrielse eller hennes förtryck. Det gäller också kommunismen. Räknar du dig själv som ateist? – …Jag är inte programmatisk ateist, men jag har inget förhållande till nån sorts gudomlighet. Att vara utpräglad ateist – är inte det lite förenklat? Man bestämmer sig för att det är vi och ingenting annat punkt slut… – Det där är på nåt vis att kräva en omvänd bevisföring. Att säga att man ska vara öppen för allt… Varför ska man det? Ens liv är begränsat, ens tid är begränsad, ens möjligheter att göra nånting är oerhört begränsade. Man inriktar sig på det som känns viktigt för en. – Jag har nån sorts teori… Människan har ett själsliv, och det ska man tala om i psykologiska termer. Människan har ett förhållande till sina medmänniskor, det kan man tala om i sociologiska termer. Människan har ett förhållande till naturen och jorden som man talar om i ekologiska termer. Och somliga människor har då ett förhållande upp i universum. Det får man tala om i andliga eller religiösa termer. Men jag tror man ska passa sig väldigt noga för att blanda ihop dom här. Dom har naturligtvis konsekvenser för varandra, men jag tror att man måste lösa problem på problemens nivå. – Jag är alltså motståndare till den här typen av resonemang att om alla blev religiösa och handlade mot varandra som dom vill att andra ska handla mot dom själva så löser vi alla problem. Det finns också dom som säger att om alla gick i psykoterapi så skulle alla bli lyckliga och så skulle vi lösa alla problem. – Man kan inte använda individualistiska medel på sociala problem. Man kan inte heller använda religiösa medel för att nå lösningar på sociala problem. Det är också på andra sättet: Man kan inte tillskriva en individ vissa karaktärsegenskaper för att individen är arbetarklass eller medelklass, utan man måste undersöka individen på ett individuellt plan. Man kan inte säga att den här människan är schizofren – det löser vi genom at göra revolution. Därför att då måste man hjälpa den människan som individ. Å andra sidan kan man inte heller säga att arbetarklassen är förtryckt, det löser vi med psykologi så att dom känner sig bättre. Och då tycker jag att i den värld vi lever så är de politiska och materiella och ekonomiska problemen så allt överskuggande att det är det som är det viktigaste i världen idag. Du menar att man måste börja där? – Jag menar att det är det man måste ta itu med. Vilka bevekelsegrunder man sen har, om man gör det för att man är kristen eller för att man är kommunist eller för att människor inte ska få ångest eller för att rädda jorden från undergång eller så, det är bra vilket som. Bara man gör det. Tycker du det är dumt då att skicka missionärer till Afrika för att predika för folk? Är det fel ände att börja i? – Missionen har ju uppenbarligen varit både av godo och av ondo. Det finns ju många exempel på att man har byggt skolor och startat sjukhus och så. Sånt är av godo. Men det finns också många exempel på att missionen har föraktat och trampat ner det som har givit människor deras värde. Helt enkelt anlagt ett för det mesta europeiskt perspektiv. Det har varit väldigt inskränkt. Så om man med religiösa bevekelsegrunder vill hjälpa människor från förtryck och fattigdom så är det bra. Men om man är där för att tala om att dom ska tycka nånting annat så tycker jag nog att det är lite förmätet. Jag läste en tidningsartikel där det stod att visst passar Wiehe i kyrkan. - Ja, dom hade nån sån idé. Det är ju så att en del av mina sånger har tryckts upp i kristna sångböcker därför att för en del kristna ser målet likadant ut som för en del socialister och kommunister. Däremot skiljer det sig ofta i synen på hur man ska komma dit. En av verserna i ”Som om ingenting har hänt” handlar om cykelhandlaren på hörnan som börjat tro på Gud. Så är det en passus i slutet. ”Jag skakar på huvudet och säger ’Kära vän, det är så lätt att börja tro på spöken när allting går igen.” Kan du utveckla, berätta vad du menar med det? – En del av de människor som ansåg sig vara socialister och arbetade inom den rörelsen började efter ett par år tycka att det var för svårt och tog, som jag ser det, sin tillflykt till religionen. Ofta har den typen av religiositet blivit ett avståndstagande från dom problem som omger en och… man går in i nånting där det handlar om ens egen lycka. Den där flykten kan ta sig många uttryck. Det kan vara att man flyttar ut till förorten och odlar familjen, det kan också ta sig uttryck i att man sitter på sin kammare och mediterar. För många av dom som tillhörde vänstern och sen blev religiösa, blev religionen en flykt, inte en expansion. Några av dina stora hits de senaste åren är ”Titanic”, ”Flickan och kråkan” och ”Lindansaren”. Alla dom är ganska mörka betraktelser. – Ja, dom handlar om samma sak allihop, fast i olika skeden av utvecklingen. För mig handlar dom här tre låtarna om vad som har hänt med vänstern, den vänster som jag anser mig tillhöra. ”Titanic” var som en aning om att nånting höll på att rasa under fötterna. ”Flickan och kråkan” var mer som ett konstaterande av detta faktum. ”Lindansaren” är kanske mer att man lite grand kommer ut ur den sorgen över att det har hänt och på nåt vis kan göra en analys. Då är vi inne på ett ganska avancerat bildspråk – men förstår inte ögonblickligen när man hör ”Lindansaren” att det handlar om vänstern. – Det behöver man inte förstå heller, för vad jag beskriver är ju känslan. För mig har detta sitt ursprung i ett politiskt skeende. En annan människa kan få andra associationer, menar du? – För nån annan kan den här känslan uppstå när nånting annat dör. Rasar för dom eller inte går som dom hade tänkt. Varför tror du att just dom här låtarna har blivit så populära? – Jag vet inte riktigt… Jag menar, jag kan ha mina funderingar, men jag har inget facit. Kanske är det lite grand nån sorts svenskt vemod eller kanske till och med, om man vill vara lite förmäten, ett uttryck för en känsla i tiden. – ”Titanic” skrev jag på inspiration. Det tog två dar att göra den, den kom liksom av sig själv på det klassiska inspirerade viset att man var lite osäker på vad det var man hade gjort när den var färdig. Att den blev populär var för mig den totala överraskningen. ”Flickan och kråkan” var den experimentella låten på ”Kråksången”. Att det var den som folk tyckte om mest visste jag innan skivan kom ut därför att jag hade spelat låtarna för en massa människor som alla sa att det var den bästa låten. Den känslan har jag inte riktigt när jag skriver låtarna. Jag kan inte säga det i förväg. Kom du först efteråt på vad ”Titanic” handlade om? - Den är ett direkt uttryck för en känsla. Denna känsla beskrev jag då med hjälp av den här texten. Jag var lite osäker på om man kunde göra en sån låt… Men det kunde man uppenbarligen. ”Fågel Fenix” på senaste plattan – där finns hoppet igen. Vad står Fågel Fenix för? – … Jag kände ett behov av att låta den här fågeln återuppstå från de döda, eftersom jag inte tyckte att allting var så svart som i just den sången. Sen hade jag ett eget tryck på mig att låta fågeln flyga igen. Är det samma fågel som i ”Flickan och kråkan”? – Ja. Tycker du själv att du är en svartsynt människa? – Nej… Man registrerar ju vad som sker och vad som händer och det finns ett kort perspektiv och det finns ett långt perspektiv. Ur det korta perspektivet är det utan tvekan så att världen på många plan ser mycket mörkare ut än den gjorde för tio år sen. Ändå måste man, och det ligger naturligt för mig, vara optimist i ett längre perspektiv. Livet är ju inte bara politik och stora grejer, utan det finns små nära saker också. Har du svårt att skriva personliga sånger? – Alla sånger är ett uttryck för mig och var jag står och vad jag ser. Jag tycker att jag skriver personliga sånger också, men… jag kanske inte skriver trivialrealistiskt… jag menar förvisso är jag världens centrum för mig själv, precis som alla andra betraktar sig som världens centrum. Och så umgås man då i en familj och lever i ett samhälle och ett land som är en del av världen. Och det man upplever och tycker och utsätts för kan oftast sättas in i en större sammanhang. Just nu tycker jag att sångmarknaden översvämmas av sexlåtar. Lyckan är att finna någon att gå hem och lägga sig med och olyckan är att inte få lov att göra det. Det är trivialt att hålla det på det planet även om det är en realitet att folk blir glada eller ledsna. Om man betraktar sig som revolutionär – är det då inte en fara att bli etablerad som väl du har blivit? – Visst är det en fara. Alla människor har behov av trygghet, välfärd och lycka. Det är det man strävar efter som grupp och individ. Och det är bra, men om man glömmer andras olycka, fattigdom och förtryck för sin egen rikedoms och lyckas och frihets skull, det är då det blir ett svek. Den faran finns för alla människor. Om du nu skulle formulera din version av meningen med livet utifrån det vi pratat om – vad skulle du säga då? - Jag tror att meningen med livet är att bli en vis människa. Med det menar jag att meningen med livet är att lära sig älska sig själv och andra… Med kärlek menar jag ett mycket aktivt arbete med sig själv. Och på samma sätt, om man älskar världen och människorna tar man också del i det och sitt ansvar för det och arbetar med det. Det tycker jag är meningen med livet. Och det är nånting som man måste arbeta väldigt hårt med. Det är nånting man måste lära sig. Blir man färdig nån gång? – Färdig blir man förmodligen aldrig.
|
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
