Mikael Wiehe spelar till stöd för hamnarbetarna

I morgon arrangeras en stödfest för APM Terminals hamnarbetare. För Mikael Wiehe, en av dem som uppträder under lördagskvällen, är det en självklarhet att engagera sig i hamnfrågan.

I morgon stämmer Mikael Wiehe, Jan Hammarlund och göteborgsbandet Trubbel instrumenten för att alliera sig med hamnarbetarna. Orsaken är den sedan länge pågående konflikten mellan de anställda i hamnen och arbetsgivaren APM Terminals.

– Jag ser en strejk. Men det är ju mer så att arbetsgivarna försöker slå sönder facket och sätta in bemanningsföretag. Det är den nyliberala strategin, och eftersom jag är strikt emot nyliberalismen så ställer jag mig på andra sidan och spelar några käcka låtar.

Det råder ingen som helst tvekan om var musikern, vissångaren och låtskrivaren Mikael Wiehe står i hamnkonflikten. Fick han ägna sitt liv åt en enda fråga skulle det vara alla människors lika värde och vikten av att kräva sin rätt.

Kopplingen till Göteborg beskriver han som god. Spelningar för palestinier, uppträdanden på Liseberg och framträdanden på Sven Wollters födelsedag har gjort att han oftare står på scen här än i hemstaden Malmö.

– Jag har följt hamnarbetaraktionen på långt håll och jag har tänkt "Har de inga fester?", skrattar Mikael Wiehe.

– Sedan fick jag, så småningom, ett brev där de frågade om jag ville vara med.

Utestängda från arbetsplatsen

"I över ett års tid har arbetsgivaren APMT försökt skrämma arbetarna till underkastelse. De har vägrat förhandla med deras fackliga representanter, stängt ute arbetarna från arbetsplatsen och sagt upp en tredjedel av arbetsstyrkan för att öka andelen osäkert anställda. Ändå har hamnarbetarna inte vikt ner sig", skriver stödfestens arrangör i Facebookevenemanget.

Själv har Mikael Wiehe aldrig skrivit på osäkra anställningsavtal, blivit utestängd från sin arbetsplats eller strejkat i protest mot försämrade arbetsvillkor. Han har aldrig haft en chef i hela sitt liv.

– Det märker jag på många olika sätt. Nästan alla människor har en arbetsplats med folk som bestämmer över dem, men det har inte jag. Det ger mig en stor frihet.

Ett russin i kakan

Att redogöra för Mikael Wiehes musikaliska karriär är ett projekt i sig. Sedan 70-talsproggen med Hoola Bandoola Band har musikskapandet utvecklats i många bemärkelser. Textmässigt har det inneburit att lämna ett grepp som tidigare handlade om att beskriva det han såg och hörde, till att i högre utsträckning lyfta både sina egna erfarenheter och sig själv.

– Det handlar om mitt inre men också om min syn på världen. "Keops pyramid" ger en bra bild av kapitalismen, den är jag väldigt glad för att jag skrivit. Nu skriver jag hellre att jag vill vara en gammal man, men det har också ett politiskt innehåll.

Under stödfesten kommer han att bjuda på en kortare spelning. Att välja ut ett axplock av låtar från en karriär som sträcker sig över ett halvt sekel tycks inte ge Mikael Wiehe den minsta beslutsångest.

– Min roll i sammanhanget är att visa mitt stöd, inte att göra en och en halv timmes konsert. Att locka ytterligare någon till de tal som ska hållas och den agitation som ska göras. Jag är bara ett litet russin i den kakan, säger han.

Humorn och glöden lever än

Robert Lindelöf, förtroendeman vid Hamnarbetarförbundets avdelning fyra, är positiv till att det anordnas en stödfest i hamnarbetarnas ära.

– Vi är väldigt tacksamma, det är ett jättefint initiativ.

Han berättar att det redan pratas en hel del om festen på kajerna. Nu hoppas han att alla som vill skapa sig en bild av konflikten kommer att ta sig till Truckstop Alaska på lördag. Att först säga upp sina anställda och sedan ta in dem på full tid menar han är "moraliskt vidrigt".

– Några av dem är uppsagda för tredje gången, det är en fruktansvärd utveckling. Det är ingenting som kommer som en överraskning, vad lockouten har gjort med produktionen, hur den har skrämt bort kunder ... Det är vansinnigt att man kan driva ett bolag och behandla sin personal på det sättet.

Men trots att han vittnar om kollegornas uppgivenhet beskriver han stämningen på arbetsplatsen som bra.

– Gubbarnas humor och glöd är fortfarande kvar. Det är synd att säga det, men de är vana vid att bli behandlade på ett väldigt dåligt sätt av APMT. Men sammanhållningen och broderskapet är fortsatt bra.

Även Mikael Wiehe fram emot lördagens fest.

– Det ska bli roligt att träffa de som har en klar uppfattning om hur deras arbetsliv ska se ut. Det ska bli spännande att höra vad de har att säga om sin kamp, de har kämpat länge. Jag är glad att få komma och spela för dem och jag hoppas att de ska gilla mina låtar.

Vad vill du säga till hamnarbetarna?

– Stå på er! Ni har rätt! Det är mitt budskap.

Eleonor Broman, ETC den 20 oktober, 2017