| | | | | |  
 
 
Mikael Wiehe ger Magnus Uggla svar på tal
Musikrörelsen mer levande än någonsin
 
- Det finns ingen anledning att säga att musikrörelsen är död. Det finns idag fler band och ickekommersiella skivbolag än någonsin. Dessutom 90 musikföreningar runt om i landet. Rörelsen har vuxit och breddats oerhört. De som säger att musikrörelsen är död, är de som aldrig tyckt den varit något att räkna med!

Mikael Wiehe, välkänd musiker från Malmö, bemöter idag kritiken från bl.a. Magnus Uggla. Denne påstod i VLT i förra veckan att rörelsens band inte säljer några skivor: - Det finns klara bevis för att det säljs betydligt fler skivor nu än för fem-sex år sedan, säger Mikael Wiehe.
Någon närmare presentation av Mikael Wiehe är egentligen helt onödig. Hans sånger har väl alla unga svenskar någon gång hört. Under flera år var han förgrundsfigur i Hoola Bandoola Band. Nu leder han Kabaréorkestern. Wiehe är en av landets populäraste artister. Och hårt engagerad i Musikrörelsen, en rörelse som fått på käften på sistone för att man för fram sin musik som "progressiv".
- Jojje Wadenius och andra har sagt att "musiken är ju inte nyskapande. Varför då kalla den för progressiv?" Det håller jag med om till viss del. Mycket av det som görs är inte nytt på något sätt rent musikaliskt. Men texterna är det.
 
Det finns i alla fall ambitioner att skapa andra än de gängse svensktoppstexterna, säger Mikael Wiehe.
Wiehe påpekar emellertid i nästa andetag att Sverige kan visa upp flera duktiga band som experimenterar och kommer med nyheter:
- Kebnekaise, Samla Mammas Manna, Marie Selander m.fl.
 
Obefogad kritik
 
Magnus Ugglas kritik är helt obefogad, menar Wiehe som dock anser att Uggla kom med något nytt då han dök upp i rampljuset:
- Men nu ställer han ju upp på schlagerfestivalen, en gammal företeelse.
Musikrörelsen har kritiserats för att från att ha varit en allmän, bred rörelse utan politisk inriktning ha politiserats och inskränkts till en inre klicks angelägenhet.
- Jag tycker inte alls att det blivit så. Se bara på vilka olika sortens bolag det finns: MNW, Silence, Nacksving. Bolagen är fler än någonsin!
- Musikrörelsen kom till när man kände sig lurad på sina musikupplevelser.
Reklamfirmor m.m. försökte sälja produkter med hjälp av musik i reklamfilmer bl.a. Musikerna kände sig utnyttjade av skivbolagen. Därför startade man eget, förklarar Wiehe.
I mångt och mycket försöker banden i rörelsen få så god kontakt med sin publik som möjligt. Undertecknad har sett Wiehe framträda vid flera tillfällen. Skåningen har varje gång sjungit och spelat i sina vardagskläder:
Ideologin bakom det är att bryta ned barriären mellan de som spelar och publiken. Vi vill inte göra oss märkvärdiga på något sätt, inte skapa eller öka någon klyfta mellan oss, säger Mikael Wiehe.
 
Han berättar att han såg Supergruppen Genesis i Malmö:
- De hade en oerhört stor utrustning. Hela apparaten kring dem gjorde att det inte blev någon kontakt. Bob Dylan däremot klarade sig utan sådana omständigheter. Där var det annorlunda. Bra ljud, men ett anspråkslös framträdande.
Mikael Wiehe anser kommunikationen viktigast:
- För min del är det väsentligast. Vi vill berätta något och kanske får vi gensvar. Får vi det har vi lyckats, det tror jag inte man gör med mastodontanläggningar!
Vi återkommer under vårt timslånga samtal flera gånger till den s.k. progressiva musiken. Mikael Wiehe vill inte att banden i rörelsen skall dras över en kam och kallas för band som gör och spelar progressiv musik. För det är felaktigt:
 
Beatles ledde
 
- Beatles t.ex. var i flera avseenden nyskapande. Ta en låt som "Tomorrow never knows" på LP:n Revolver, där de experimenterar för fullt. Beatles var ett band som ledde den musikaliska utvecklingen under flera år. Man hade, speciellt under gruppens sista år, en stark känsla av att de verkligen hade något att säga, betonar Wiehe.
Själv vill han ut mer och spela. Även om turnéklimatet blivit kärvare:
 
- Skattesystemet är faktiskt det största problemet. Vi räknas ju som egna företagare och måste betala 30 procent i sociala avgifter. När vi i Kabaréorkestern gör ett framträdande kostar det sju-åtta tusen kronor. Av dessa får vi endast behålla 250 kronor per man när skatten är dragen. Kostnaderna har ökat kraftigt. Många band måste välja om de ska turnera eller inte. Det är dyrt att leva ute.
 
När Mikael Wiehe inte turnerar, skriver låtar eller umgås med familjen ägnar han sig åt föreningen Huset i Malmö. Föreningen består av en rad olika kulturarbetare vars primära problem är lokalfrågan:
 
- Att bråka med politiker tar oerhört stor tid…
 
Apropå politik säger Wiehe att han tror de borgerliga förlorar valet i år:
- Sossarna vinner stort. Men det innebär inga förändringar på det kulturpolitiska planet.
De arbetar efter givna ramar.
Liksom Pugh Rogefeldt är han kritiskt inställd mot kommunernas sätt att behandla musikutövare:
- I Malmö finns inga övningslokaler, förutom rivningshus. Vi kämpar dagligen med problemen. Det är många band som vill spela. Bara här har vi 15-20!
Avslutningsvis ber jag honom nämna några favoritmusiker:
- Oj, suckar han, det var svårt… Jag kan väl säga att jag lyssnar väldigt gärna på min bror Thomas, Peps, Turid som skriver jävligt fina låtar, The Band, Björn Afzelius och Beatles förstås.
Sedan går Mikael Wiehe för att fortsätta sitt arbete inom den svenska musikrörelsen vars rykte om dödförklaring tydligen är betydligt överdrivet!
Ola Wahlsten, Vestmanlands Läns Tidning, 5 januari 1979