| | | | | |  
 
 

Mikael Wiehe | Konserthuset, söndag


Rock
Mikael Wiehe
Konserthuset, söndag
Publik: Halvfullt.
Bäst: Kloka ord mellan låtarna. Balansen mellan det politiska och det privata.
Sämst: För många uttjatade sånger.


I Basin street blues sjunger Mikael Wiehe om sina gamla ungdomsvänner, sitt första band, när han spelade tradjazz, nämner personerna vid namn. En gammal låt och ett gammalt knep, men det fungerar likafullt, det personliga hugger till, ungefär som när Thåström sjunger om när han läste Buster och Fantomen eller när det amerikanska punkbandet The Minutemen sjöng om hur de började spela och hur vänskapen var precis allting.
 
Basin street blues kommer tidigt i konserten och är extra passande just nu när Mikael Wiehe hyllar sig själv och sin historia – 50 år som artist – med fyra exklusiva konserter. Han har med sig ett stort band, sju musiker, synthar och klaviatur, elgitarr, elbas, trummor, men även dragspel och blås, och spelar som väntat olika typer av låtar från sin långa karriär. Många är bra – men varför så förutsägbara låtar? Lyft fram lite mer okända sånger i stället, skippa de fyra Hoolalåtarna (Vem kan man lita på, Fred, Keops pyramid och Victor Jara) och jag tycker till och med att Titanic kan stoppas ner i en kista. Den framförs pliktskyldigt och utan ordentlig inlevelse.
 
Tolkningen och översättningen av Bob Dylans Masters of War är däremot hård och stark. Bandet spelar med ett jävlar anamma som knappt hörts tidigare under konserten. Ofta hamnar de i ett halvdant The Band-stuk, som känns platt och svajigt, även om Robert Östlund bränner till ett par rivande, korta gitarrsolon. Det är mest lyckat när Mikael Wiehe går in i sin Leonard Cohen-kostym, när musiken endast finns till för att rama in texterna. Jag vill möta (tonsättning av Karin Boye-dikt) och den raka och enkla Ge mig nåt att leva för är två höjdpunkter från nya skivan Isolde, liksom Just i den här sekunden och sista låten Strö all min kärlek som något oväntat förvandlas till en passionerad soulballad.


PM Jönsson, GP, 1 december 2013