Mikael Wiehe går husesyn i sina (mar) drömmars stad

Möllevången.

Mikael Wiehe är malmöbo i själ och hjärta. Säg ordet Malmö och genast är samtalet igång.
Det handlar om hat och kärlek, förlorad identitet och så förstås tusen idéer om hur stan ska bli en bättre plats att leva på.
- Det finns ett enkelt recept som alla borde följa. Varje hus ska ha en port ut mot gatan. Trottoarerna ska byggas så att folk vill gå där och så förbjud alla köpcentrum.
Vi sitter bland syntar och gitarrer i Mikaels arbetslägenhet på Rådmansgatan. Det är kvavt och varmt i den lilla ettan, men Mikael har inga planer på att öppna fönstret. Han är stadsbo djupt in i själen, han tål inte ens naturen. Just nu lider han svårt av all pollen som fyller luften.

Slåss för miljön

Vi pratar om hus och Malmö. Förra veckan skrev jag en artikel om den fasansfulla balkongdöden i Malmö, om hur stadens balkonger revs under en sexårs-period på 1970-talet. Balkongerna, husens ögonbryn, slets bort utan att någon brydde sig om att gatumiljön blev förfulad. Jag efterlyste människor som vill slåss för Malmös gatumiljö. Mikael Wiehe är en av dem som bryr sig. På 1970-talet var han med och startade Gamla Stans byalag, en förening som lyckades förhindra att Gamla Väster rönte samma öde som Lugnet. Lugnet utplånades, Gamla Stan lever vidare, även om såren är djupa även där.

Konkret Exempel

När jag ber Mikael om ett konkret exempel på hur stan kan bli bättre så ber han mig tänka promenaden Spångatan – Mjölnargatan - Föreningsgatan – Bolagsgatan. Från Åhléns vid Triangeln och in på Lugnet. Mikael kan kvarteren, i många år bodde han i det gamla Bolagshuset på Mjölnargata-Föreningsgatan – Malmös första bostadsrättsförening. Över gatan på Lugnet bodde alla vännerna. Jaques Werup, Frans Sjöström, Ulla Hårde. - Mjölnargatan är gjord för fotgängare. Där finns träd och vacker stenläggning. Portarna leder ut mot gatan, människor är ute med hunden, de stannar till och pratar. Passera över Föreningsgatan till Bolagsgatan på Lugnet. Där finns två stycken nybyggda hus. Huset till höger har en fantastisk gård, det är nästan som ett kloster. Men där finns inte en enda ingång från Bolagsgatan. Det är nästan tre meter upp till närmaste fönster.

Ännu Värre

- Huset på andra sidan är ännu värre, även där finns en fin gård. Ut mot Bolagsgatan syns trapphusen i väldiga fönster. Men utgången är inte mot gatan. Bara mot gården. Det är inte speciellt konstigt om folk inte vill gå på en sådan gata. Ingen har där att göra. Gatan tillhör plötsligt bara bilisterna. Det blir som i Los Angeles. Bara de fattigaste rör sig på gatan.
- Öppna dörrar mot Bolagsgatan. Det har blivit en utarmad stadsmiljö nu. En stad behöver naturliga mötesplatser. Då minskar fientligheterna. Tänk så bra Landbygata blivit sedan uteserveringarna kom upp.
Vi pratar om hur Lugnet såg ut förut och om italienska byar där en sträcka på hundra meter innehåller tusen detaljer att titta på. Gator där människor rör sig och använder, känns tryggare. Det är svårare att pissa i porten, eller klottra på väggen om det finns folk i rörelse. Det uppstår en naturlig social kontroll.

Lite busliv

- Det är aldrig så lite bus i Malmö som under Malmöfestivalen. Och då är stan full med folk.
Förbjud köpcentrum, säger Mikael och förklarar att så är det i hans födelsestad Köpenhamn. Där råder rivningsförbud sedan 1930-talet och några köpcentrum finns inte inne i stan. Det finns till och med lag på att bottenvåningen i alla hus i centrum ska användas till offentliga lokaler. Det innebär bland annat att arkitektkontor och andra får hålla till en våning upp i husen. Den lagen håller lokalpriserna nere. Slaktaren och bagaren i kvarteret har inte blivit utkonkurrerad som i Sverige.

Småbutikerna borta

- Förr var Föreningsgatan full med småbutiker. Likadant var det på Kaptensgatan och Storgatan. Nu är de borta. Alla butiker har flyttat in i Triangelkomplexet.
Butiker har försvunnit från gatorna och flyttat in i gigantiska köpcentrum. Inte speciellt lyckat. Riv skiten på Triangel, tycker Mikael.
Kaptensgatan från Stadshuset ner mot stan är också ett exempel på vad som händer när man tar bort portar och butikslokaler.
- Det finns inte en enda port på 200 meter. Förr var Kaptensgatan en levande gatan. Nu är den en transportsträcka. Uppe vid Storgatan förändras gatan. Husen har trappor ut mot gatan, människor rör sig på ett annat sätt. Jämför och se skillnaden.
Så här kommer en stilla uppmaning till stadsarkitekter, politiker och fastighetsägare. Öppna husen mot Kaptensgatan och genast blir Malmö en bättre stad.

Måste bry sig

Det finns naturligtvis många sätt att göra staden vackrare. Det viktiga är att man bryr sig. Att fastighetsägarna börjar bli stolta över sina hus. Inte bara ser dem som investeringar som kan köpas och säljas när som helst.
Så till sist några hus som gjort Mikael glad.
- Huset där restaurang Zorba ligger på Bergsgatan har renoverats och blivit jättebra. Man har återknutit till ursprunget.
- De nybyggda husen vid Bergsgatan, där auktionskammaren låg. De är spännande. En riktig fortsättning på den gamla stenstaden.
- Lars Asklunds hus på Västergatan. Ett modernt hus med ett eget uttryck. Det smälter in i den gamla stadsbilden just för att det är så individuellt.

Tugga Fradga

Längre ner på Västergatan finns några hus som får Mikael att nästan tugga fradga av vrede. Hovrätten och Libers fasansfulla länga.
- Att man i den medeltida stadskärnan låtit bygga ett fult magasin är helt otroligt. De ansvariga borde genast skiljas från sitt arbete.
- Jag skulle inte tveka att spika upp dem på Petrikyrkans port. Där skulle de hänga i fötterna, androm till varnagel.

Fredrik Gertten, Arbetet, 14 maj 1993