| | | | | |  
 
 
Mikael Wiehe fyller 65

Namn: Mikael Wiehe. Fyller: 65 år den 10/4. Gör: Sångskrivare. Bor: Malmö. Familj: Hustru, fem barn och fem barnbarn.
Aktuell: Sommarturné i Skandinavien med Hoola Bandoola Band lagom 40 år efter bandets första skiva.
 
Karriär i korthet: Spelat musik offentligt sedan fyllda 17, professionellt tio år senare. Bland annat var han 1970 med och startade Hoola Bandoola Band, där han sjöng, spelade gitarr och saxofon, liksom skrev sångerna. Han har gjort ungefär 25 soloalbum.
 
Utmärkelser i urval: två Grammisar
Tidningen VI's Evert Taubepris
De danske jord- og betonarbjedernes
Kulturpris for antinazistisk indsats
Malmö stads kulturpris
Det danska Gelsted Kirk Scherfig priset
Cornelispriset
Den chilenska medaljen till Pablo Nerudas minne
Martin Luther King - priset
Stig Sjödin-priset
Sydsvenskans kulturpris
 
Så firar jag födelsedagen: Med stort kalas tillsammans med några andra jubilarer i familjen fram mot våren.
 
Om att fylla 65: "Nyliberalerna vill att vi ska jobba längre. Jag tänkte gå dem till mötes på den punkten."
 
Bättre människa: "För att bli en bättre människa måste man vara nyfiken på sig själv och inte bara säga jag är som jag är. Bara att erkänna att man inte är perfekt är ett stort steg. Om man upprepar ett visst beteende kan man fråga sig i vilka situationer man blir en sådan jävla idiot."
 
Ångrar: "Jag har ingenting att ångra. Ångra gör man om har gjort något medvetet, ljugit till exempel. Men det är klart att det finns saker som jag hade tyckt annorlunda om, om jag hade vetat mer, som Kina på 1960-talet och Kambodja på 1970-talet. Ångrar att jag sagt att Kuba är bäst på mänskliga rättigheter i Centralamerika? Det stämmer ju!"
 
Inspirationskälla: "Sångskrivare som har intresse av att säga något."
 
Lyssnar till just nu: Bachs juloratorium.
 
Läser: "Hela tiden. Just nu den amerikanske poeten Lawrence Ferlinghetti."
 
Favoritförfattare: Ernest Hemingway, Jan Myrdal, Hjalmar Söderberg och Sven Lindqvist, John le Carr'e m.fl.
 
Fritidsintressen: "Mat, sprit och arkitektur."
 
Favoritplats: "Spanien. Sedan diktaturen föll har landet blivit allt mer progressivt."
 
Styrka: Jag är målmedveten, systematisk och generös."
 
Svaghet: "När jag blir kreativ och går upp i varv blir jag manisk och kan bli okänslig för andra. Jag är försiktig när jag närmar mig andra. Jag kan bli irriterad när jag tror att folk inte förstår vad jag menar."
 
Blir lycklig av: "Andra människors kärlek. Och när jag har skrivit en ny sång."
 
Fastän över 30 år har gått sedan Titanic blev atomkraftmotståndarnas kampanjsång gläds dess upphovsmakare Mikael Wiehe över sångens genomslagskraft.
 
- Jag vill bli ihågkommen som en av Sveriges största sångskrivare, för mitt diktaturmotstånd, som en snäll pappa och en god älskare.
 
Till en början dock blott musiker och sångskrivare med Bob Dylan och Beatles som förlaga, i sällskap med saxofon och sedermera gitarr. Vid fyllda 24 år händer något. Vännerna öppnar hans ögon och han förmår se 1970-talets händelser i vitögat: USA:s bombningar i Vietnam, diktaturernas utbredning i Latinamerika, apartheid. Han blir "vänsterextremist".
 
- Jag försöker att stå upp emot ett system som betonar den rika minoritetens rätt att härska över och utnyttja den fattiga majoriteten.
 
Vem ska man lita på?
 
- På majoriteten. Folk är långt klokare än man tror. Visst kan folk gå vilse, men det får man på köpet.
 
Det politiska engagemanget har färgat hans sånger för bland annat proggruppen Hoola Bandoola Band, men också "kostat" honom i uteblivna spelningar, anonyma telefonsamtal från extremhögern som bland annat hotat att spränga honom i luften (1999).
 
Sammantaget är han dock mycket nöjd. Att bara sjunga vackert hade känts fel, möjligen kunnat vara bra för karriären, men inte för hans karriär, inskärper han.
 
- Engagemanget öppnade världen för mig. Folkets kärlek min belöning. Människorna jag har träffat har gett mig oerhört mycket mer tillbaka än vad jag själv gett, säger han och tonar ner sin audiens hos Dalai Lama och inbjudan till Nelson Mandelas presidentinstallation.
 
Engagemanget har inte dalat med åren, utan bärs upp av nyfikenhet att utforska såväl omvärlden som det egna inret, parat med en väldig lust att dela med sig av upptäckten. Vilket inträffade också för två år sedan då han stod i begrepp att skilja sig och ångrade sig i elfte timmen.
 
- Det gav inte en så smickrande bild av mig. Jag tvingades inse att jag var sårbar, att jag kunde bli hur jävla ledsen som helst. Jag var inte den perfekta äkta man som jag inbillat mig.
 
Den som söker den perfekta Mikael Wiehe gör antagligen bäst i att lyssna på dennes låtar.
 
- Det som kommer ut när jag skriver och sjunger är ett koncentrat av mig som är bäst och genomtänkt. Som tur är kommer mina dåliga sidor då inte fram.
 
Ibland kan det dock bli för mycket av både musik och politik. Det blev han varse på konserthuset i Linköping för tre år sedan. Mitt under pågående framträdande tappade han minnet.
 
- Jag hade helt enkelt jobbat för mycket. Därför försöker jag att ständigt påminna mig om att inte bara engagera mig i upproret i Nordafrika, utan också i min fru, mina fem barn och fem barnbarn, säger Mikael Wiehe och rusar till en repetition med Hoola Bandoola Band.
Eyal Sharon Krafft, TT, april 2011