| | | | | |  
 
 
Mikael klarar sig utan bil
 
- Piloter ska pilota. Låtskrivare ska skriva låtar.
Mikael Wiehe kör inte bil, skriver sällan ordet bil, har ingen bil och mekar inte med bilen han inte har. Men tar sig fram ändå.
 
- Jag turnerar i buss, flyger, åker taxi och cyklar.
- För resorna i riket hyr Wiehe en turnébus eller tar flyget. Hemma i Malmö tar han cykeln eller taxin.
- Jag tror det blir billigare med taxi, i längden. I alla fall i Malmö där vi har ett fungerande taxinät.
Det förstås. Annars vore väl taxiåkandet en liten skamfläck på det progressiva hjärtat. Mikael Wiehe har förvisso körkort, men använder det aldrig. Det är bättre för både honom själv och omgivningen, förklarar han.
- Jag blev bara svettig på ryggen av nervositet när jag körde bil, berättar han. Det var inte roligt. Det är bättre med professionella förare bakom ratten än en amatör som jag.
 
Min bil
 
Cykla är bättre. Även om man blir svettig på ryggen också när man cyklar. Men cykeln är bara bra så länge inget pajar. Då åker cykeln till reparatören. Meka själv faller inte låtskrivaren på läppen. Trösten är att cykelreparatörens låtar kanske inte skulle bli så bra. Han säger sig inte heller sakna de romantiska bilminnen bilägande för med sig. Det har aldrig funnits någon rostig Saab, i ett ösregn utanför Limhamn. En pedantskött Volkswagen från 1967, utan startmotor i Bordeaux. Eller så:
- Nej, jag har inga sådana minnen alls, skrattar Wiehe.
Men det går ju att skriva låtar ändå.
Faktum är att vägromantiken helt saknas i Wiehes alster. En lingvistisk analys av 100 av Mikael Wiehes låtar visar att ordet bil bara förekommer två gånger.
I Andersson & Co från skivan På väg (1973) sjunger Wiehe:
"Och Kenta lånar bilar, för att världen är för trång."
Också i låten Bofors används bilen som symbol för ett socioekonomiskt tillstånd. Den här gången när han slår fast medelklassens hela situation i en mening. "Hus och hustru, bil och barn,
Allting kostar varje dag"
Andersson & Co är den låt där Wiehe som mest använt sig av bilmetaforiken. Förutom att han nämner ordet bil som ovan, förekommer uttrycket "oljad blixt". Att hela skivan heter På väg tyder också på att Wiehe varit bilinfluerad.
Eller också inte.
Båtar och kameler däremot är mer frekventa. Det seglas ganska friskt i visorna. Alltifrån finstämda Titanic till politiska Barkbåten. En eller annan cykel förekommer också. Cykelhandlaren på hörnan har förevigats i några rader på skivan Kråksånger (1981). Mikael Wiehe är sålunda konsekvent: Inget bilintresse, inga bilskriverier.
Vill man ha en svensk Mercury Blues får man leta på annat håll. Om man inte nöjer sig med Andersson & Co förstås.
Beslutet att inte ha bil är inte direkt politiskt. Det är inte högborgerligt att ha bil, förklarar Wiehe. Däremot vill han minska på privatbilismen i Sverige.
Mikael Wiehe beskriver sitt jobb i tre steg: skrivande, inspelning och turnerande. Just nu turnerar han, och var häromsistens i Göteborg.
- Självklart skriver man ibland en del under turnéerna, men oftast är de tre olika delarna åtskilda.
Intervjun tar slut.
På motorsidan? På den sidan har jag aldrig blivit intervjuad förut, säger Mikael Wiehe och skrattar.
Anders Goliger, GöteborgsPosten 25 mars 1995