Män ska vara tuffa och inte gråta

Popsångare, proggsångare, trubadur, folkmusiker! Ingen av etiketterna fastnar. Mikael Wiehe kör sin stil. Hans texter och musik är stundtals sanna, ofta sköna, alltid egna.
Gubben är bra, de e han!

"06.45. Bästa tidpunkten att stiga upp. Mitt föräldrastök innebär att få upp barnen och fixa frukost.
08.00. Första omgången barn ger sig av till skolan.
09.00. Tar andra omgången bar per cykel till dagis.
09.30. Det verkar bli en bra dag i dag. Jag sneddar över gräsmattan till min arbetslägenhet.
Jag har mitt arbete som hobby. Arbetet består av att skriva 8-10 nya låtar så jag kan komma ut med en platta varje år.
Det kan väl inte vara så snörigt? Men det är det, för arbetet kommer ofta i sista hand. Du vet, sjuka barn och sånt!
Vad som är trist är att jag gör så mycket ensamt. Jag är ensam hela dan. Ensam när jag gör melodierna och absolut ensam när jag gör texterna.
Därför är det ett avbrott att göra inspelningar för då arbetar jag med andra och det är förträffligt att vara på turné. Sover länge på morgnarna, arbetar på kvällarna, går på restaurang, ser på MTV halva nätterna och står i rampljuset.
12.30 – 13.00. Går hem och äter min lunch. Sneddar sen tillbaka över gräsmattan till arbetet igen.

Jag tror att inom populärmusiken finns hårdare utslagning än inom alla andra branscher, möjligen med undantag av sporten.
Däremot ligger låtskrivaren bättre till än musikern, för nya generationer musiker trycker på hela tiden.
Tur att min fallenhet ligger åt texthållet och att jag sätter musik till mina egna låtar.
I dag har videor blivit ett absolut måste och ytterst belastande för oss här i den svenska artistbranschen. En videofilm kan kosta allt från 100 till 200 000 kronor. Vår marknad är mycket liten, speciellt om den jämförs med USA.

15.30. Första omgången barn hämtas. Vi går och handlar.
16.30. Jag sätter i gång med middagsmaten. Jag tycker att vardagsmaten är den stora utmaningen. En dag i veckan serverar jag fisk, en dag malet kött, en dag soppa osv. Lördagen är den stora köttdagen. Sen har jag hitte-på-matdagar, vilket är mycket utmanande. Med rester och så, menar jag.
Laga mat är skoj och så slipper jag stryka skjortor!
17.30 - 18.30. Middag ätes tillsammans. Efter maten spelar jag flöjt med min äldsta dotter.
19.30 – 20.00. Lösa boliner i största allmänhet som övergår till nattning av barn nummer ett.
21.00. Nattning av fler barn. Barntiden har gått ut och övergår till vuxentid.
Förr sjöng jag och alla andra i Sverige på engelska. Ingen vågade annat. Det var ett enormt steg när jag 1970 började sjunga på uppsvenska och det stora, förlösande steget skedde när jag 1975 började sjunga på skånska.
Nu efteråt verkar det blammigt att inte sjunga på eget nedärvt språk.
Det sägs att Malmö är en svår stad, där man kan inte ska tro att man är nåt! Jag tycker inte att det bottnar i en taskig attityd utan snarare att MALMÖ KRÄVER NÅGOT.
Man kan ju inte komma med va´ fan som helst.
Sen kan jag tillägga att jag betraktar Triangeln som världens medelpunkt. Därifrån utgår allt. Ju längre man kommer från Triangeln desto mer längtar man tillbaka.
23.00. Dags att gå och hutta sig."

Civilstånd? Sammanboende plus två till fyra barn.
Inkomst? Ungefär 400 000 kronor och har man sex människor att försörja så är det knappt det räcker.
Senast sedda film? Den lilla Sjöjungfrun. Lysande film och vilken fantastisk dramaturgi! Hädanefter skall jag bara se barnfilmer. Annars ser jag alla Woody Allenfilmer.
Roligaste leksak? Mekano.
Favorit Kvinna? Jag kan tänka mig att se film som helst bara Meryl Streep spelar i den. Favorit man? En av mina favoriter är definitivt Hemingway som uttrycker det manliga på ett manligt sätt, d.v.s. känslor men understatements.
Favorithatobjekt? Uttryck där kvinnor säger att dom älskar män som kan gråta. Jag tycker nämligen inte att män skall gråta. Det är synd om män som gråter. Måste dom, ska dom göra det för sig själv. Jag tycker att män skall vara tuffa och gå att lita på. Dom ska försörja sina familjer och med detta menar jag inte att kvinnan inte skall ha sina rättigheter. Män ska också vara poetiska och mystiska.

Agneta Neroth. MalmöMagasinet 1991