|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Lyssnarstorm mot "Sommar" | |
Mikael Wiehe, pratare i gårdagens radioprogram "Sommar" i P3, lyckades verkligen röra upp en lyssnarstorm. Hundratals uppretade lyssnare ringde upp informationen (f d klagomuren) på Sveriges Radio i Stockholm. Även SDS fick ta emot flertalet upprörda lyssnare. Vad var det man reagerade så negativt emot? Vi låter en uppringare tolka: - Detta är för fan inte ens socialistisk propaganda – det är rena bolsjevismen! Mikael Wiehe har aldrig stuckit under stol med var han står politiskt. Han är bildare och ledare av Hoola Bandoola Band, en av de främsta förespråkarna för s k progressiv popmusik. Gruppens texter är klart socialistiska. Men inte på ett flåsigt sätt som många av deras trosfränder. Detta visste inte många av dem som rattade in "Sommar" i program 3 kl. l3.30. I vanliga fall är det ett lättsamt program, småputtrigt snack varvat med skvalmusik. Mikael hade valt en helt annan väg. Den röda tråden var att tala om musiken som kommunikationsmedel. Han lade stor accent vid de olika förtryckta folken runtom i världen som via musiken gjort och gör sin röst hörd. Av naturliga skäl blev det socialistiska kampsånger från Spanien och andra länder. Han satte in protestsångerna i deras sammanhang. Det var ett program som fordrade engagemang. Det är snittlyssnaren kanske inte kapabel till såhär i slöa sommartider, när han ligger i hängmattan eller sitter i bilen eller ligger på stranden. Många blev förbannade och det var längesedan flickorna på f d klagomuren hade så mycket att svara på. Fem damer satt och svarade på tre ingående linjer och de hade händerna fulla sedan två minuter av programmet gått till flera minuter efter slutet. - Hur många hundra som stod i telefonkö kan vi bara ana oss till, sade en av damerna. Som på Per Oscarssons kalsongtid… |
|
| Bosse Hansson, Sydsvenska Dagbladet, 25 juni 1975 | |
|
|
|
