Björn Afzelius och
Mikael Wiehe två röster och två gitarrer som
går bra ihop. De har spelat ihop i Hoola Bandoola Band men sedan
gjort solokarriärer.
Nu får vi träffa dem tillsammans igen i TV1 på lördag
[den 1 augusti] i filmen Vi lever ännu där de
bland annat porträtterar varandra.
I femton år har de varit kompisar, Björn Afzelius och Mikael
Wiehe. De har spelat ihop i Hoola Bandoola Band och sedan gjort egna
solokarriärer.
Att de spelar tillsammans igen är inte så märkvärdigt,
det har de gjort i flera år nu ett femtontal konserter
per år.
Men att de ger ut en skiva tillsammans, det är en händelse.
Det är stor skillnad att spela ihop på scen och att
göra en skiva, säger Mikael Wiehe. På scen är vi
två röster och två gitarrer, det går inte att
variera konfekten så mycket.
Deras röster går bra ihop, det är de båda överens
om. Motsättningarna uppstår när det kommer till arrangering
och orkestrering av låtarna.
Björn Afzelius säger i TV-filmen Vi lever ännu
att de efter några veckors inspelning inte visste om det skulle
bli en skiva eller inte. Att de förbehöll sig rätten
att dra sig ur om konflikterna skulle bli för stora.
Men vi blev inte ovänner, säger Mikael Wiehe. Vi prövade
oss fram, gjorde flera versioner av varje låt och tog ut den bästa.
Alla låtarna utom Natten är gjorda på det
sättet.
Tidspress
Jag talar med Mikael Wiehe per telefon (Björn Afzelius är
på semester utomlands). Han är inte direkt ovillig att ta
emot journalister, men är mitt uppe i låtskrivande och tidspressad.
När vi kommer in på då och nu och det faktum att han
har fortsatt med musik och politik i alla dessa år, säger
han att problemet numera just är att tiden är begränsad.
Att det känns otillfredsställande att behöva säga
nej till alla som vill att han ska ställa upp och spela.
När man är ung och ensamstående har man väldigt
mycket tid. Att fundera och gå på möten. Nu måste
jag arbeta mycket mer organiserat och disciplinerat därför
att ungarna ska hämtas, maten lagas, disken diskas och tvätten
tvättas.
Men engagemanget i sig är ingen tung börda att bära.
I det finns inget hjältemodigt. Särskilt inte som det ger
så mycket både musikaliskt och ekonomiskt för Björn
och mig.
Hur är det att arbeta utan den plattform som var musikrörelsen?
Det är lite ensammare. Nu är vi etablerade artister,
en del av den allmänna artistkåren. Då var vi en del
av en politisk rörelse, där man kände sig hemma.
Vid varannan konsert som de har gjort tillsammans, har gaget gått
till något viktigt ändamål. Främst kampen i Latin-
och Centralamerika, men också till Amnesty och Röda Halvmånen
(en palestinsk hjälporganisation i Libanon).
Det är viktigt att skilja på välgörenhet
och solidaritet, säger Mikael Wiehe. Välgörenhet förutsätter
att det finns nån som är snäll och ger, och en annan
som det är synd om och som tar emot. Vad vi vill ge är ett
kamratligt stöd på samma nivå.
Skämten spontana
Deras program tillsammans på scen består till största
delen av låtar med politisk anknytning. Som motvikt skämtar
de mycket med varandra mellan numren. Ibland riktigt elakt, men de verkar
ha roligt.
Det har vi också. Ursprungligen är alla våra
skämt spontana. Sedan märker vi vad som fungerar och mot slutet
av en turné är kanske bara tio procent improviserat. Därför
är det lagom med ett femtontal konserter
I TV-filmen beskriver de varandra som människor. Så här
säger Mikael Wiehe om Björn Afzelius: Han är arbetsam,
flitig, målmedveten och känslosam. Han vill helst göra
allting på en gång och vara på tre ställen samtidigt.
Och Björn Afzelius om Mikael Wiehe: Han är varm, passionerad,
kärleksfull, ömhetstörstande. Av olika anledningar tror
han sig ha behov av att sortera, systematisera, intellektualisera sina
känslor. Han behöver hjälp med att bli den passionerade
humorist han egentligen är.
Tillsammans drar de en långt större publik än de gör
var och en för sig. Och tio gånger fler än under Hoola
Bandoola-tiden.
Trots det känner båda ett behov av att fortsätta på
egen hand. För att inte komma i skuggan av oss själva,
som Mikael Wiehe säger.
Sedan är det ju så att vår gemensamma repertoar
förnyas oerhört långsamt. Vi planerar definitivt ingen
ny platta tillsammans. Men vi kommer antagligen att fortsätta med
turnéerna, om än i något mindre omfattning.
Till sist kan jag inte låta bli att fråga Mikael Wiehe hur
han har blivit så klok. Först säger han att jag smickrar
och att allt han har gjort verkligen inte är bra.
Men jag insisterar, säger att han uttrycker det jag känner
men inte finner ord för, att han lyckas
Hitta bilden, säger han. Det är det som är mitt
arbete. |