|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Lätt på scenen men svårt i studion |
Björn Afzelius och Mikael Wiehe – två röster och två gitarrer som går bra ihop. De har spelat ihop i Hoola Bandoola Band men sedan gjort solokarriärer. Nu får vi träffa dem tillsammans igen i TV1 på lördag [den 1 augusti] i filmen ”Vi lever ännu” där de bland annat porträtterar varandra. I femton år har de varit kompisar, Björn Afzelius och Mikael Wiehe. De har spelat ihop i Hoola Bandoola Band och sedan gjort egna solokarriärer. Att de spelar tillsammans igen är inte så märkvärdigt, det har de gjort i flera år nu – ett femtontal konserter per år. Men att de ger ut en skiva tillsammans, det är en händelse. – Det är stor skillnad att spela ihop på scen och att göra en skiva, säger Mikael Wiehe. På scen är vi två röster och två gitarrer, det går inte att variera konfekten så mycket. Deras röster går bra ihop, det är de båda överens om. Motsättningarna uppstår när det kommer till arrangering och orkestrering av låtarna. Björn Afzelius säger i TV-filmen ”Vi lever ännu” att de efter några veckors inspelning inte visste om det skulle bli en skiva eller inte. Att de förbehöll sig rätten att dra sig ur om konflikterna skulle bli för stora. – Men vi blev inte ovänner, säger Mikael Wiehe. Vi prövade oss fram, gjorde flera versioner av varje låt och tog ut den bästa. Alla låtarna utom ”Natten” är gjorda på det sättet. Tidspress Jag talar med Mikael Wiehe per telefon (Björn Afzelius är på semester utomlands). Han är inte direkt ovillig att ta emot journalister, men är mitt uppe i låtskrivande och tidspressad. När vi kommer in på då och nu och det faktum att han har fortsatt med musik och politik i alla dessa år, säger han att problemet numera just är att tiden är begränsad. Att det känns otillfredsställande att behöva säga nej till alla som vill att han ska ställa upp och spela. – När man är ung och ensamstående har man väldigt mycket tid. Att fundera och gå på möten. Nu måste jag arbeta mycket mer organiserat och disciplinerat därför att ungarna ska hämtas, maten lagas, disken diskas och tvätten tvättas. – Men engagemanget i sig är ingen tung börda att bära. I det finns inget hjältemodigt. Särskilt inte som det ger så mycket både musikaliskt och ekonomiskt för Björn och mig. Hur är det att arbeta utan den plattform som var musikrörelsen? – Det är lite ensammare. Nu är vi etablerade artister, en del av den allmänna artistkåren. Då var vi en del av en politisk rörelse, där man kände sig hemma. Vid varannan konsert som de har gjort tillsammans, har gaget gått till något viktigt ändamål. Främst kampen i Latin- och Centralamerika, men också till Amnesty och Röda Halvmånen (en palestinsk hjälporganisation i Libanon). – Det är viktigt att skilja på välgörenhet och solidaritet, säger Mikael Wiehe. Välgörenhet förutsätter att det finns nån som är snäll och ger, och en annan som det är synd om och som tar emot. Vad vi vill ge är ett kamratligt stöd på samma nivå. Skämten spontana Deras program tillsammans på scen består till största delen av låtar med politisk anknytning. Som motvikt skämtar de mycket med varandra mellan numren. Ibland riktigt elakt, men de verkar ha roligt. – Det har vi också. Ursprungligen är alla våra skämt spontana. Sedan märker vi vad som fungerar och mot slutet av en turné är kanske bara tio procent improviserat. Därför är det lagom med ett femtontal konserter I TV-filmen beskriver de varandra som människor. Så här säger Mikael Wiehe om Björn Afzelius: ”Han är arbetsam, flitig, målmedveten och känslosam. Han vill helst göra allting på en gång och vara på tre ställen samtidigt”. Och Björn Afzelius om Mikael Wiehe: ”Han är varm, passionerad, kärleksfull, ömhetstörstande. Av olika anledningar tror han sig ha behov av att sortera, systematisera, intellektualisera sina känslor. Han behöver hjälp med att bli den passionerade humorist han egentligen är”. Tillsammans drar de en långt större publik än de gör var och en för sig. Och tio gånger fler än under Hoola Bandoola-tiden. Trots det känner båda ett behov av att fortsätta på egen hand. ”För att inte komma i skuggan av oss själva”, som Mikael Wiehe säger. – Sedan är det ju så att vår gemensamma repertoar förnyas oerhört långsamt. Vi planerar definitivt ingen ny platta tillsammans. Men vi kommer antagligen att fortsätta med turnéerna, om än i något mindre omfattning. Till sist kan jag inte låta bli att fråga Mikael Wiehe hur han har blivit så klok. Först säger han att jag smickrar och att allt han har gjort verkligen inte är bra. Men jag insisterar, säger att han uttrycker det jag känner men inte finner ord för, att han lyckas… – Hitta bilden, säger han. Det är det som är mitt arbete. |
| Ingrid Blideman,
Röster i radio TV Nr 31, 31 juli-6 aug. 1987 |
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
