| | | | | |  
 
 
Mikael Wiehe om Afghanistan "Känner ingen sympati för gerillan"
 
 
De som slåss mot ryssarna i Afghanistan kämpar inte för social rättvisa. De slåss för fortsatt kvinnoförtryck. Dessutom kämpar de för återinförande av feodalherraväldet i landet.
Det påstod Mikael Wiehe under en konsert i Norge - och reaktionen lät inte vänta på sig..
 
Det var fullsatt i konsertsalen och hundratals som inte fick plats då Mikael Wiehe och Björn Afzelius spelade i Oslo. Det var vänsterpublik och en tät nostalgisk enad-vänsterstämning. Nya sånger som Ikaros och Europa gick hem bland åhörarna, och efter paus kom 70- talets solidaritetssånger Sång till friheten, Victor Jara och Juanita.
Stämningen var god. Men sedan gick det snett.
Mikael Wiehe skulle sjunga en hyllningssång till den nicaraguanska revolutionen, och han började med att berätta om sina resor till Mexico och till Kuba.
- Jag har inte något speciellt till övers för Kubas enpartisystem, men Castro har gett sitt folk ett människovärdigt liv.
- När andra latinamerikanska folk vill skapa sig en social trygghet som på Kuba, riktar Reagan ett varnande finger - eller ett bombflyg - mot "det kommunistiska hotet". När folken i Chile, Grenada, Nicaragua eller El Salvador vill ge sina barn mat och skolgång, rycker CIA ut för att "försvara friheten". Den "frihet" de försvarar är indianbarnens frihet att tigga utanför juvelerarnas butiker..
 
Reaktionärt motstånd.
 
Så slog Björn Afzelius an inledningsackorden till Fågel Fenix, men Mikael Wiehe avbröt och fortsatte:
- Efter att jag sagt detta, är det ofta någon som frågar "nå men Afghanistan?" Till det vill jag säga: För det första kämpar inte de som slåss mot ryssarna i Afghanistan för social rättvisa. De slåss för fortsatt kvinnoförtryck. Dessutom kämpar de för återinförande av feodalherraväldet i landet.
- Sen är det en helt annan sak att Sovjet inte har ett dugg i Afghanistan att göra.
Det var ett grovt klavertramp. Skulle muslimernas kvinnoförtryck vara ett allvarligare hot mot folket än den ryska krigsmaskinen? Skulle stödet åt motståndsrörelsen vara "en helt annan sak" än frågan om Sovjets rätt att ockupera Afghanistan?
Publikens entusiasm hade svårt att återfinna sig efter den salvan. På presskonferensen nästa dag fick Mikael Wiehe många frågar om vad han egentligen ansåg om Afghanistan. - Vad jag menade var för det första att Sovjet har lika lite i Afghanistan att göra som USA i Latinamerika, säger Mikael Wiehe till GNISTAN..
 
Inte för flertalet.
 
- Men jag ville också säga, att den Afghanska gerillan inte kämpar för de flestas bästa, och att det därför är svårare att känna sympati för den än för de latinamerikanska motståndsrörelserna.
Den afghanska gerillans gemensamma målsättning är 1) att Sovjetunionen villkorslöst skall dra bort sina ockupationsstyrkor, 2) att flyktingarna skall ges rätt att återvända till sitt land, 3) att det afghanska folket fritt skall få utse sin egen regering, 4) att Afghanistans ställning som ett neutralt, alliansfritt och muslimskt land skall respekteras. Är inte den målsättningen för folkflertalets bästa?.
 
- Jo, jag stödjer helt den internationella målsättningen, och jag har också skrivit på listor för kravet, Sovjet ut ur Afghanistan..
 
Men du anser inte att gerillan är progressiv? Är det regimen i Kabul som står för framsteg för Afghanistans folk?.
 
- Jag kan inte uttala mig om huruvida den är progressiv, men den är ju belastad på grund av att den är tillsatt av Sovjetunionen..
 
Irriterad.
 
- I Latinamerika är det ganska lätt. Där står förtryckarregimer mot en progressiv motståndsrörelse, som stödjer folkflertalets intressen. Den är inte för feodalismen, stödjer sig inte på ett reaktionärt prästerskap, är inte motståndare till undervisning för barn och så vidare.
- Det var svårt att klargöra detta på konserten. Jag blev irriterad av att röster i publiken avbröt med att ropa "Nå, men Afghanistan?". En konsert är inte lämplig för att förklara detta, därför försökte jag förtydliga min ståndpunkt på presskonferensen nästa dag..
 
Afghanistan är det enda landet där en supermakts armé i stor skala för krig direkt mot befolkningen. Måste man inte stödja folket som försvarar sig?.
 
- Jag tror inte den reella skillnaden är så stor som du säger. USA har en mycket stark reell kontroll i Latinamerika, och dess välde är mycket brutalt..
 
Inom den afghanska motståndsrörelsen finns skilda strömningar. Har inte också feodalherrar rätt att delta i försvaret mot en utländsk ockupationsmakt? Liksom högerfolk kunde delta i den norska motståndskampen mot Hitlertysklands ockupation?.
 
Skillnad på höger.
 
- Nu resonerar du i vanliga termer, folk mot folk. Det kan man naturligtvis också göra. Jag är överens om att Sovjet skall ut ur Afghanistan. Men jag tycker det är en viss skillnad på norsk höger och Afghanska feodalherrar..
 
Är det inte bara att norrmännen är europeer och afghanerna asiater?.
 
- Det där tycker jag var en direkt oförskämd antydan, det är inte fråga om rasism..
 
Men om kultur. De är muslimer..
 
- Nej, det är en fråga om feodalismen, en form av ekonomisk utsugning. Det har inte så mycket med religion att göra. Det finns naturligtvis progressiva muslimska strömningar, liksom det finns radikala katolska präster. Men okunskap kan man inte försvara, och därför är situationen mer komplicerad i Afghanistan än Latinamerika.
- Man kan jämföra med krig om Malvinerna. Den halvfascistiska argentinska juntan slogs kanske för rättfärdiga nationella mål mot det imperialistiska Storbritannien, men den blev inte progressiv för det..
 
Andra lärdomar.
 
- Jag stödjer motståndskampen i Afghanistan, också ekonomiskt. Men jag sympatiserar inte med gerillan i någon annan fråga än att Sovjet måste ut ur Afghanistan.
- Detta tycker jag att man måste göra klart för sig, så att man inte senare blir överraskad. Vi har ju förut råkat ut för obehagliga överraskningar..
 
Tänker du på Vietnams ockupation av Kampuchea?.
 
Ja, Vietnam också, men inte ockupationen av Kampuchea. Men kulturrevolutionen i Kina till exempel. Där hände obehagligheter som vi borde ha lyft fram tidigare.
Christer Lundgren, Gnistan nr 7, 30 maj 1984