|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Kabaréorkestern: - Punkarna har fel, vi spelar inte "gubbmusik"! | |
| Musikrörelsen är inte död. Den lever och frodas. Kabaréorkestern med tre veteraner från gamla Hoola Bandoola är trött på punkbandens dödförklaringar av den progressiva musikrörelsen. Nu vill de räcka punkarna näven: - Vi har egentligen mycket gemensamt. Låt oss samarbeta istället för att slåss. Kabaréorkestern har själv drabbats hårt av punkbandens kritik. "Gubbmusik" är ett av omdömena. - Det är möjligt att vi står för en utstrålning som inte 18 – 20 åringar kan identifiera sig med. Vår publik är något äldre men det finns även bland de väldigt unga. Vi har upptäckt ett stort intresse för musik som inte bara innehåller rock. Inte rock - Vi spelar inte rock. Man kan kalla det elektrifierad musik med influenser från jazz, seriös, rock, pop och folkmusik. Det säger Mikael Wiehe, 33, gruppens mest kända namn. Han var sångskrivare och ansikte utåt i musikrörelsens gamla flaggskepp Hoola Bandoola Band. Han är förstås en central figur i Kabaréorkestern. Men här delar han kompositörsbördan med tre andra – Ale Möller, 24, månginstrumentalist, Chico Lindvall, 26, gitarrist, och Frans Sjöström, 34, blåsare. I bakgrunden finns den stadiga rytmsektionen med Per-Ove Kellgren, 33, och Arne Frank, 31. Alla har de i olika utsträckning arbetat med den så kallade progressiva musikrörelsen. De har reagerat på journalisternas och de nya rockbandens dödsrunor över musikrörelsen. - Det är bara trams att rörelsen skulle vara död, anser Ale Möller. Vi spelar på många ställen runt om i landet och har god kontakt med musikforumfolket. Vad som skett är att musikrörelsen ändrat karaktär. Den är inte längre uppbyggd kring ett tiotal kända band, utan har koncentrerats på egenaktiviteter typ musikverkstäder och cirkelverksamhet. Gemensamt Kabaréorkestern menar att punkbandens kritik mot musikrörelsen ofta bygger på ren okunnighet. - Vi har egentligen mycket gemensamt med många av de banden. De talar om samma saker som vi alltid talat om: musikkommersialismen, spela-själv-ideologin och stjärnmyterna, säger Mikael. - Banden spelar en tydlig protestmusik, anser Per-Ove. Men det är viktigt att de går samman och organiserar sig. Som i Oasen i Rågsved. Kabaréorkestern är fortfarande ett ganska okänt namn. Trots att man säljer fler skivor än vad Hoola Bandoola gjorde på sin tid. Sakta och målmedveten jobbar man med att förankra sig i bygderna. En låt med Kabaréorkestern har i varje fall trängt igenom. Det är "Titanic", en dubbelbottnad skildring av olycksskeppets undergång. 800 personer sjöng spontant allsång när orkestern spelade denna långsamma ballad på en konsert i Lund för ett tag sen. Provkarta I början av juni påbörjade Kabaréorkestern inspelningen av sin andra LP. Den blir en bra provkarta på den kombination av instrumentalmusik och sånger man experimenterat fram det senaste året. - Plattan består av en enda svit som tar upp vårt förhållande till tredje världens länder. I sviten finns inslag av cirkusmusik, Brecht-musik, pop, rock, samba, grekiskt, turkiskt och jazz. Det verkar kanske splittrat, men jag tror inte lyssnarna förlorar greppet om helheten, berättar Mikael Wiehe. |
|
| Magnus Gertten, Expressen, 6 juli 1979 | |
|
|
|
