Jag är du och du är jag

Jag har följt Mikael Wiehe i mer än 35 år. Hans budskap ligger ofta nära det andliga och det som uttrycks inom oneness-rörelser. Många av Mikaels texter förmedlar djup kärlek och hans hemsida skvallrar lite här och var om en andlig sida. Jai bestämmer sig för att intervjua honom om detta. Inte minst för att Mikael själv inte ser sig som speciellt andlig.

Jag träffar Mikael i hans musiklya. Här har det skapats klassiker som "Titanic", "Den jag kunde va" och "Det här är ditt land". Vi slår oss ner i soffan och Mikael berättar att det var just i denna soffa han och Björn Afzelius satt när Björn berättade att han hade cancer och skulle dö. Tillsammans med bandet Hoola Bandoola Band, och senare som duo, har de skapat såväl politisk som musikalisk historia.
När Björn berättat att han ska dö, så bestämmer sig Mikael för att skriva en låt. Han spelar upp den för Björn och frågar om han vill vara med och sjunga den. Varpå Björn svarar: "Nej för fan, du får sjunga den till mig, det är mycket bättre".
Och så blev det. Mikael skrev "Den jag kunde va", en låt som är så full av kärlek att det är svårt att förstå hur han kan framföra den utan att själv börja gråta.
- Man måste koncentrera sig på framförandet. Och som någon sa, det är inte skådespelarna som ska gråta på scenen, det är publiken som ska göra det, är Mikaels svar. - Som artist måste man använda sin kunskap och all sin förmåga för att få publiken att gråta eller skratta. Gråter artisten blir det bara pinsamt. Därför kan jag inte tänka på budskapet eller på Björn när jag sjunger, då skulle jag själv bli rörd, vi var väldigt nära varandra. Jag fokuserar istället på tempo, rytm, text.
- Jag är inte sentimental, men jag eftersträvar en känslosamhet i den här sången och jag använder allt jag har för att åstadkomma det – men jag måste göra det utan egna känslor. - En bit in i mötet med Mikael tar jag upp min personliga övertygelse om att alla människor är sökare. Inte nödvändigtvis efter det som kan betecknas som andlighet, men kanske en frid eller tillhörighet på något sätt. Det tror inte Mikael. Han tror att många människor är nöjda med allt som det är.
- De är kanske inte så medvetna, har inte tid att utforska. Eller så är de helt enkelt nöjda, medan andra letar efter något.
Mänskligheten uppvisar många varianter av tro säger Mikael och nämner munkar i Tibet, Yogis i Indien och Daoister som exempel.
- Nästan alla länder har människor som tror mycket mer på Gud än vad vi gör i Sverige. Men man kan också vara sökare inom politiken eller vetenskapen fortsätter han. Det finns många olika sätt att vara nyfiken på.
- Jag sa ja till denna intervju eftersom jag inte vet vad jag tycker om andlighet. Men du kanske har kloka frågorna som gör att jag kan svara och hitta ett svar.

Parapsykologiska upplevelser

Däremot tvekar inte Mikael om sin syn på religion och kyrkorna.
- Det har alltid handlat om att hålla kvinnorna på plats – det är genomgående för alla religionerna. Kvinnorna trycks ner, låses in och får olika förbud. Men samtidigt så ser jag att innanför det här hårda skalet av katedraler och stenpyramider, finns det nog en ursprunglig nyfikenhet att utforska det där mystiska.
- Min släkt är full av människor som varit med i missionsförbund och det finns de som hör och ser saker, de har någon sorts kontakt.
Mikael sitter tyst och funderar en liten stund och fortsätter sedan: Själv hör och ser jag ingenting. Jag hade dock en period då jag intresserade mig för parapsykologiska fenomen och tyckte det var spännande och intressant. Jag tror definitivt att det finns något, att vi har ett utrymme för det någonstans i kroppen, men var det sitter vet jag inte.
- Och jag tror att det kanske är den sortens upplevelser, t ex att känna på sig att möta någon man precis har tänkt på – som triggar igång nyfikenheten hos oss.
Mikael läste för många år sedan en bok för många år sedan av den österrikiske författaren Arthur Koestler, "Slumpens rötter", som bl a handlar om Extra Sensorisk Perception, telepati och andra parapsykologiska fenomen.
Han läste om den förra året, då en händelse väckte intresset igen. Mikael var i ett snabbköp i Malaga och tänkte under tiden på en specifik kille. Plötsligt, från ingenstans, dyker den här killen upp.
Alla har vi varit med om de där sakerna menar Mikael. Han berättar om ytterligare en upplevelse på Mallorca för många år sedan, när en i musikergänget som han reste med hade läst om ett experiment som de bestämde sig för att prova. Det gick ut på att man satte två stolar efter varandra, en person satt på den ena stolen och alla andra satte sitt pekfinger under ett arm- eller knäveck och lyfte sedan personen över ryggstödet och ner på den andra stolen.
- Och det ska man inte kunna göra säger Mikael. Det är helt omöjligt. Men vi gjorde det!
Mikael tror att det finns en kontakt mellan levande varelser på något sätt. Men han är också medveten om att allt inte är sant inom det övernaturliga. Han säger att skillnaden mellan ett medium och en bluff är att bluffaren lyckas varje gång. Medialt begåvade lyckas bara ibland. Och de som bluffar vill profitera på människors längtan.
Mikael såg sig själv som sökare i ungdomen, men inte nu längre.
- Jag är fullständigt lugn i mitt förhållande till hela den här andliga sfären. Jag tror inte att Gud finns, jag tror inte att människor återföds eller får sota för sina onda gärningar. Samtidigt så läste jag för inte så länge sedan en artikel där barn berättade om sina nära-döden-upplevelser och varför skulle barn ljuga om det?
- Så kanske finns det ett liv efter detta? Men det spelar ingen roll om det är så, vi får alla det svaret sedan. Jag tycker istället att vi här och nu ska fokusera på att vara en ordentlig människa och behandla våra medmänniskor på samma sätt som vi själva vill bli behandlade.

Vissa har större känslighet

Mikael provade Transendental Meditation för ca 40 år sedan, men det fungerade inte så bra för honom. När han satt där och skulle meditera, så tappade han huvudet och fick han ont i nacken. Efter det valde han det fysiska välbefinnande framför en eventuell upplevelse på det andliga planet.
- Men, säger Mikael, jag hade en kompis som höll på mycket med detta och han berättade att det fanns något som hette Siddikurs där man kunde lära sig att levitera.
Det kostade på den tiden 500 kr för en sådan kurs. Så jag sa: "Påstår du att du kan upphäva tyngdlagen så vill jag se det, men jag betalar inte förrän jag sett att det fungerar!". Jag fick aldrig se det eftersom jag vägrade att betala i förskott.
Det är uppenbart för mig att Mikael närmat sig det andliga och paranormala området försiktigt och med en portion skepticism. Samtidigt förnekar han inte att fenomenen finns, även om han själv inte "ser eller hör" som andra verkar göra, exempelvis medium. Och han är inte så intresserad heller av fenomenen.
Mikael skrattar lite.
- Som någon sa, jag tror inte på spöken, men jag är rädd för dem. Och visst, jag bodde i ett hus en gång där folk sa att det hände saker och jag var lite rädd för det, men det hände inget när jag var där.
- Jag tror att det man kallar för övernaturlighet till väldigt stor del sker i och mellan människor. Det finns ju de som har mycket bra kontakt och pratar med djur i en kommunikation som ligger bortom orden. Vår omgivning är fullproppad med signaler och våglängder, neutriner susar igenom universum och därmed oss – så varför inte? Medium verkar ha en känslighet för detta.
Jag och Mikael verkar överens om korrektheten i påståendet: "De religiösa behöver andligheten, men de andliga behöver inte religionen". Mikael säger att mystikerna inom olika religioner ofta har stötts bort på olika sätt eftersom de ansetts störa själva maktutövandet i religionen.
- Men andlighet och religion förhåller sig till varandra på något sätt, fortsätter han. Som jag ser det handlar sökandet efter en förklaring, av en känsla av delaktighet i världen. Jag tror att det är den mystiska upplevelsen att känna sig som en del av alltet.
- Och det är ingen orimlig känsla, vi är ju en del av alltet. Vi är byggda av atomer som inte förstörs när vi dör utan blir något annat. Dessa atomer som bildar materia kommer ju någonstans ifrån – så vi är en del av alltet och jag tror på de som har mystiska upplevelser även om jag själv inte upplevt dem.
- Men så fort vi försöker organisera dessa upplevelser, så blir det lätt religion och stenpalats. Då försvinner mystiken och ersätts av makt.
- Djur har ju också upplevelser som inte vi har. De verkar kunna se, lyssna och uppfatta saker som inte vi människor kan och de kan hitta hem från andra sidan jordklotet. Kanske kan det vara så att andra varelser är utrustade med en annan sorts känslighet än den vi normalt har, men att vissa människor har den?

Vi är en del av universum

Det som sker i Mikaels kreativa process menar han kommer inifrån honom, inte utifrån. Inte mer än att han blir påverkad av det som sker i världen. Allt samverkar. När vi pratar om detta så är vi faktiskt också överens om att det är just det som mystikerna menar – kraften finns i oss själva och den kommer inifrån och ut, inte tvärtom.
Men till skillnad från mystikerna som tror att Gud eller en högre kraft finns i oss alla, så tror Mikael att vi är sammankopplade ur ett mer vetenskapligt perspektiv, att vi är en del av universum och dess skapelse.

- Det är möjligt att jag hade gett mig längre in i det andliga tidigare när jag utforskade det, men det blev inte så, säger Mikael. Min bror Thomas däremot, har varit mycket i Indien och han mediterar varje dag. Han har sina upplevelser som han är glad för.

Så kan en andlig upplevelse finnas utanför det som normalt anses som andligt, exempelvis inom sport? När 20 000 personer ser sitt hemmalag göra mål och alla unisont jublar, så blir alla ett med upplevelsen. Tid och rum verkar upphöra i just den stunden, säger jag.
- Absolut, svarar Mikael. Precis som att gå i skogen, vid havet eller att sitta och titta in i en eld.
Mikael säger att vissa verkar få den här plötsliga uppenbarelsen av att höra hemma i en helhet, en upplevelse som många andliga sökare eftersträvar. Och han tror att om man vill uppleva det igen, ja då behöver man vara disciplinerad.
Det är sällan vi får något gratis, vi får jobba för det. Själv sätter han sig ofta med ett tomt block och penna och det kan gå både en, två och tre dagar innan det kommer ner något på pappret. Processen är där men vi behöver arbeta för det.

En passion för frihet

Men vad är det då som driver Mikael i hans arbete? Han säger att mest av allt är det när han tyckt sig upptäcka nya saker i livet och velat uttrycka det genom sin text och musik. Det har varit upptäckter inom det politiska området som handlat om exempelvis ekonomiska orättvisor eller förtryck på något sätt. Hans passion för ett samhälle fritt från förtryck, våld och hierarkier. Men också sidor inom kärleken som han upptäckt på vägen i sitt eget liv och som han velat uttrycka.
- Sedan har jag en konstnärlig sida, jag har behov av att prova sådant jag inte gjort förut. När jag t ex lyckas med en text så har jag inget stort behov av att imponera på andra med den. - Den grundläggande känslan är istället en inre tillfredsställelse av att leta i mig själv, inom mig, i det närliggande samhället, världen eller i universum.
Det är ju det som är sökandet eller hur! Mikael svarar:
- Ja det är det!
Så vad känner du att du lämnar efter dig, vad är ditt bidrag till världen en gång när du lämnar jordelivet? frågar jag.
Mikael sitter tyst en stund innan han svarar.
- En del av mina sånger används vid olika högtidligheter i människors liv, en sång som kan sjungas vid mammas begravning, en dotterns bröllop eller barnens dop. Det som gör mig gladast är när mina sånger används på det sättet. Jag har inte haft så många hits själv, men några av mina låtar har blivit hits genom andra artister som Joachim Thåström, Magnus Uggla, Ebba Forsberg och Björn Afzelius.
- När Tomas Ledin sjöng "Den jag kunde va" i " Så mycket bättre" så uppmärksammades låten på ett helt annat sätt än när jag själv gav ut den på skiva. Jag blir förstås glad om några av mina sånger blir evergreens, att man tycker att jag uttrycker något tänkvärt både musikaliskt och textmässigt över tid. Och det är ju klart att jag vill att mina barn ska minnas mig med mer glädje än sorg.
Mikaels samhällsengagemang har resulterat i ett stort antal aktiviteter genom åren. 1985 tog han initiativet till två konserter mot apartheid i Scandinavium i Göteborg. År 2000 spelade han för att samla in pengar till stöd för Dalai lamas resa till Skandinavien. Dalai lama kom till Lund och bjöd bl a in Mikael och hans bror till en privat audiens. 2001 var han tillsammans med Tomas Ledin initiativtagare till "Hela Sverige – Artister mot Nazister" där allt överskott från skiva, TV-program och sponsorer gick till en fond som stödjer antinazistisk verksamhet. Det är lite typiskt Mikael – han agerar för förändring istället för att knyta näven i fickan.
Under samtalet med Mikael så blir jag medveten om att vi pratar om i stort sett samma saker, men använder olika ord och uttryck. Kärlek, närhet, vänskap, jämställdhet, solidaritet och förstås alla våra känslor som vi bär på. När vi upplevt glädje, vill vi uppleva det igen och den känslan kommer ofta efter en skapande process. Vi enas om att det är samma sak som mystikerna, de utforskar, skapar, upplever och kommer fram till ett resultat. Sak samma med företagsledare – glädjen ligger i förverkligandet och i upplevelsen av när det som skapats är klart.
- Jag tycker mitt sätt att se på andlighet är enklare än ditt, säger Mikael. Andlighet för mig är den mystiska känslan av uppgåendet till helheten och det kan man känna i olika situationer. Att skapa bra relationer människor emellan.
- Det har inget med religion, kyrkor eller parapsykologiska fenomen att göra. Andlighet är: Jag är du och du är jag.

Jai Thornell, Nära nr 6, 2017