| | | | | |  
 

Ingen åldersångest för Mikael Wiehe, 71
Mikael Wiehe, 71, släpper en ny låt – som ett inlägg i flyktingdebatten.
Han fortsätter jobba så längre rösten håller. Och det gör den.
– Jag lyssnade på mig själv nyligen och tänkte att fan, jag sjunger ju riktigt bra. Och jag är nöjdare än någonsin med hur jag ser ut, säger Mikael Wiehe.
 
Mikael Wiehe har just kommit hem till Malmö från Spanien. Han har bott en månad i Malaga, på avstånd från turiststråken, och hankat sig fram på spanska. "Jag säger att jag är utlänning, döv och ganska korkad." 
Redan dagen efter hemkomsten släppte han sin nya låt "Släpp in mig" – ett inlägg i debatten om migration.
"Släpp in mej Europa, släpp in mej
Släpp in mej och säg jag är din"
Mikael Wiehe vill se en förändrad migrationspolitik, där människor kan söka asyl på EU-ländernas ambassader i sitt land – i stället för att drunkna på Medelhavet. Fler borde gå ut och debattera saken, menar han.
– Jag tycker nog att det finns en ovilja att riktigt stå för vad man gör. Det finns rätt många som skäms för politiken som förs. Och då tycker jag att vi ska träda fram.
Han har varit stridbar debattör i decennier, men ger inte upp.
– Harry Belafonte som är en av mina förebilder sa att "för att vara optimist måste man vara mycket, mycket modig. Det är mitt svar. Man måste behålla hoppet och tro på något bättre. Och jag tror att det är konstnärens lott att gestalta hoppet om en vackrare värld.
 
Men har du aldrig tänkt "nu skiter jag i det här"?
 
– Nej, aldrig. Däremot kan jag ibland tänka, när jag läser debattinlägg och liknande: "Men det där har jag ju för fan sagt i 30 år".
Texten är allvarlig, men låten är glad. Som extra bonus släpps samtidigt en remix av John Dahlbäck. "Jag frågade om han ville göra det och han sa "ja, om jag får göra exakt som jag vill. Och så gjorde han det."
 
"Därför att jag tycker att det är kul"
 
I år är det 50 år sedan Mikael Wiehe skrev sin första låt på svenska ("det var en sorglig kärlekslåt, "Måndåren", en bra låt, det tycker jag fortfarande"). Han är 71 men jobbar på ungefär som tidigare.
– Detta är ju mitt liv. Det du frågar är i princip: "Varför lägger du inte dig ner och dör?". En kompis frågade samma sak nyligen, varför jag håller på så mycket. Svaret är att jag tycker det är kul. Vad skulle jag göra om jag inte formulerade mig?
– Däremot tar det lite längre tid, allting. I stället för att låta saker bara hända, måste jag sätta mig ner och ta alla idéer tillvara, säger Mikael Wiehe.
 
"Fortsätter så länge rösten håller"
 
Fysiskt sett, är han på topp. Inga ålderskrämpor hindrar turnétakten.
– Inget värt att prata om. I går fick jag ont i låret och då var jag tvungen att smörja på Voltarenkräm. Då gick det över. 
Han fortsätter som artist så länge som naglarna håller, säger han.
Högerhandens naglar är långa för gitarrspelets skull, och de får inte börja spricka. Och så måste förstås rösten hålla.
– Fast jag lyssnade på mig själv nyligen och tänkte att fan, jag sjunger ju riktigt bra. Och jag är nöjdare än någonsin med hur jag ser ut, säger Mikael Wiehe. 2009 gav han ut albumet "Sånger från en inställd skilsmässa", om kärlekskrisen med hustrun Maya Wiehe. Det är historia.
– Vi är gifta! Vi skildes ju aldrig. Och jag tror nog att det är ett ganska bra äktenskap. Jag har inga andra äktenskap att jämföra med – men jag är nöjd, säger Mikael Wiehe.
 
Vaknar på natten med idéer
 
Förhållandet har också varit en förutsättning för artistkarriären.
– Ja, jag har ju haft stöd hemifrån hela tiden. Någon skulle ju ta hand om barnen och laga mat. Och putsa silvret.
I november kommer ett album. Det ska heta "Europa" – kanske. Det var i alla fall hans idé när han vaknade i natt.
– Jag vaknar ofta mitt i natten, och då har jag mitt fickminne. Det är bara en knapp att trycka på. Så muttrar jag något. På morgonen när jag lyssnar igenom det har jag ofta ingen aning om vad det är för något, men ibland går det att använda, säger han och tillägger:
– Inget får förspillas.
 
"Jag har Hoola Bandoola att tacka för allt"
 
Frågan är om det är klokt att släppa ett album 2017. Fast Mikael Wiehes erfarenhet är att folk köper, om tillfälle ges. Vid en genomsnittlig spelning säljer han skivor för kanske 7 000 kronor.
– Om jag då gör 50 spelningar så är det min själ inte så jävla dåligt, säger han och fortsätter:
– Nu säger någon: Aha, pengar rakt ner i fickan. Men så är det inte. Det är mitt bolag som säljer och allt görs på rätt sätt. Så är det sagt.
En tid försökte Mikael Wiehe fly från gamla hitlåtar och vara sin egen. Men inte nu längre.
– Nu tänker jag att jag har Hoola Bandoola Band att tacka för hela mitt liv. 
Maria Rydhagen, Expressen/Kvällsposten den 19 juni 2017