|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Mikael Wiehe. Aktuell med avskedsturné från norr till söder. | |
| Du har ett halvt sekel som artist bakom dig – varför ta farväl av publiken nu? Min kropp och jag börjar gå skilda vägar. Det tar sig uttryck i ett växande antal små skärmytslingar. Jag vill gärna göra min sista turné medan jag fortfarande kan stå på benen, medan jag fortfarande kommer ihåg texterna, medan rösten bär och – sist men inte minst – medan jag fortfarande kan höra applåderna. Det är ett svårt beslut, men hellre ta språnget två år för tidigt än två år för sent. Så här i backspegeln: Vad är du mest stolt över? Liksom en moder älskar alla sina barn älskar en sångskrivare alla sina sånger. Allra gladast är jag över de sånger som människor har använt i sina liv – på dop, bröllop, födelsedagar och begravningar. Och allra stoltast är jag över de sånger som har använts i kampen mot förtryck, utsugning, rasism och fascism. Vad längtar du efter att göra när turnerandet i höst är slut för gott? Jag har levt ett liv som jag till stor del har dikterat själv; jag har suttit vid mitt skrivbord och skrivit låtar, spelat in dem i studion och åkt ut och spelat. Jag är så glad och tacksam över det liv jag har fått leva. På många sätt har det varit en perfekt tillvaro så det är inte så mycket jag längtar efter. Snarare kommer jag nog mest att känna en stor saknad efter alla de människor jag har träffat och jobbat med under sextio års turnerande: personalen på min bokningsfirma, musiker, kollegor, tekniker, humpare, arrangörer och hotellpersonal. Vad är hemkänsla för dig? Jag brukar, delvis på skoj, säga att jag känner mig mer hemma på scenen än i hemmet. På scenen är allt hårt reglerat och förutsägbart. I hemmet kan vad som helst hända, på gott och ont. Jag har bott i samma lägenhet i över fyrtio år; först var vi sju, nu är vi bara två. För mig kännetecknas hemmet mycket av att sitta i min soffa och titta på tv. Framför allt nu under pandemin. Vilket är det värsta stället du bott på? Det skulle nog vara något loppigt hotell när jag liftade runt i Europa på 1960-talet för att se hur världen såg ut. Och när jag var 20 flyttade jag hemifrån och in i en primitiv enrumslägenhet med bara kallt vatten och gemensam toalett i trapphuset. Lägenheten låg på nedersta våningen mot norr så det kom aldrig in en solstråle. Men jag trivdes jättebra trots alla skavanker. Berätta om en granne som du minns! Ett tag hade jag en operasångare som bodde i lägenheten ovanför vår. Han var jättetrevlig och jag tyckte mycket om honom, men han sjöng hela dagarna och det var skitjobbigt. Jag kunde ju inte sitta och skriva mina låtar när han sjöng opera. Men efter ett år eller så flyttade han och fick jobb som hovmästare på en restaurang. Hur ofta möblerar du om? Varje gång ett av våra fem barn har flyttat hemifrån. Det är nog tio år sedan sist. Sedan dess har det varit sig ganska likt vilket jag tycker om. Jag är inte så glad i att möblera om; jag trivs med att ha det som det alltid har varit. Om du var bostadsminister, vad skulle du göra då? Stoppa utförsäljningen av allmännyttan. Det är en av förklaringarna till att så många – framförallt unga – människor inte har råd med en lägenhet idag. Fakta: Mikael Wiehe Ålder: 75 år. Yrke: Musiker, sångare och låtskrivare. Familj: Hustrun Maya, fem döttrar och nio barnbarn. Bor: Lägenhet i Malmö. Okänd talang: Jultomte ("Jag längtar hela året efter att det ska bli jul igen!") |
|
| Louise Fauvelle, Hem & Hyra, 2 mars 2022 | |
|
|
|
