Vad har hänt med Öppen kanal? Programmet har börjat deklinera. Botten nåddes på fredagen då hela timmen anslagits åt ett samtal mellan Lars Ragnar Forsberg och den skånske låtskrivaren Mikael Wiehe. Hälften av programmet upptogs av musik som skulle spegla låtskrivarens utveckling från Hoola Bandoola Band till det nuvarande samarbetet med Kabaréorkestern. Ämnet behandlades med tillbörligt gravallvar, av den stackars låtskrivaren med krusflor på stämbanden ty det var inte längre en lust att leva som den gången Vietnam slog Förenta Staterna och det protesterades mot Båstadmatchen i tennis. I början av 70-talet hade låtskrivaren inte haft några lojaliteter utan kritiserat både samhället och vänstern. Sedan hade han drabbats av allmän skepsis mot den amerikanska kulturimperialismen och för den skull slutat sjunga på engelska. Efter hand fann han sig mogen att – som han blygsamt uttryckte det – i sina musiktexter göra de stora analyserna. Låtskrivaren pinades hörbarligen svårt av att han hade en borgerlig bakgrund vilket ökat klyftan till de intellektuellt förvärvade kunskaperna, en schizofren situation som förvärras av solidariteten med den klass som han själv inte tillhör, den förtryckta svenska arbetarklassen.
Låtskrivaren medgav på förfrågan att han hade lättare att skriva låtar om förtrycket i Latinamerika än om förtrycket i Sverige. Som låtskrivare skulle han ju ha blivit förtryckt i Chile men i Sverige är han inte förtryckt på samma sätt som arbetarklassen är det. Han sörjde mycket både över sin borgerliga bakgrund och det faktum att han blivit etablerad.
Han känner sig mer ensam nu och är inte direkt glad. Det gäller att slå sig ur isoleringen. Låtskrivaren känner det som om han levde i exil i sitt eget land och till detta bär som sagt den amerikanska kulturkommersialismen skulden.
En fruktansvärd utveckling av detta samhälle, kommenterade Lars Ragnar Forsberg uppgiften att låtskrivaren inte längre kände gemenskap med den splittrade vänstern. Denne försäkrade att han politiskt håller på att analysera sin ensamhet. Han måste försätta sig i en situation där han kan känna sig förtryckt för att sedan solidarisera sig med den förtryckta svenska arbetarklassen. Varför inte bli vanlig arbetare? Golvet ropar! |
