| | | | | |  
 
 
Gärdet kicken uppåt

Malmögrupp slår igenom - Det är ingen lycklig tillfällighet som gör att det börjar lossna för oss. Det beror inte på tur, att man blir upptäckt. Vad som krävs är hårt arbete. Visst behöver man få en puff av "chansen", men man klarar sig inte bara med hjälp av den. När den kommer måste man vara väl förberedd så att man kan utnyttja den och motsvara förväntningarna.

Så säger Mikael Wiehe till KvP, ledare för The Hoola Bandoola Band, en grupp från Malmö, som med framgång tagit upp konkurrensen med alla Stockholmsgrupper inom den svenska popvärlden.
Puffen framåt fick bandet genom Gärdesfestivalen nyligen där man gjorde succé. I tisdags kunde vi höra dem i radions Opopoppa från Gröna Lund i Stockholm. I september får vi se dem i öppet hus och inom de närmaste veckorna kommer deras första LP ut.
- Det blir en helsvensk skiva, berättar Mikael, men den är inte gjord med sikte på Svensktoppen precis. Vi har spelat in den på MNW i Vaxholm. En skön miljö. Inget jäkt. Folk som inte lyssnar med dollartecknet i ögonen på vad man gör. Resultatet har blivit en bra skiva, tycker vi själva.
Alla låtarna på LP:n är signerade Mikael Wiehe, text och musik. Han spelar gitarr, flöjt och saxofon. Bandet består i övrigt av Povel Randén, piano, Peter Clemmedson, sologitarr och sång, Björn Afzelius, slaginstrument och sång, Arne Franck, bas och Per-Ove "Muffe" Kellgren på trummor. Förstärkarna sköts av allt i allon Håkan Skytte. Alla killarna har spelat i olika grupper tidigare, såväl jazz som pop och har ett rikt musikkunnande.
1969 kom Mikael och två andra fyra i radions popbandstävling under namnet Moccers. Det bandet upplöstes förra året och Hoola Bandoola Band skapades i stället i oktober.
- Moccers var för lågmält och snällt, säger Mikael. Man tröttnade på att överröstas av människor som skramlade med ölglas och väsnades när man försökte säga dem någonting med sin musik.
Nu är det tryck på bandet och ingen stör oss när vi spelar. Vi blåser ut dem bara.
Närmaste planerna för Hoola Bandoola Band är förutom TV-framträdandet utgivningen av ytterligare en LP med engelska låtar, närmast avsedd för export.
Lena Hellkvist, Kvällsposten, 15 september 1971