|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
|
||
Mikael Wiehe, 66, i början av januari 2013. En gammal man i ett nytt år, om man så vill. Nya skivan heter ju "En gammal man", men den som väntar sig en pensionsförklaring väntar dessbättre och definitivt förgäves. Mikael Wiehe lägger redan sista handen vid låtarna till nästa skiva. – Jag har aldrig gjort två plattor så här nära varandra tidigare. Det är en utmaning. Det normala är att när man har gjort en skiva så har man skördat. Man har klippt ner fälten, och det dröjer ett tag innan det växer upp nytt igen. Men nu tyckte jag att jag har så jäkla mycket att säga. Så jag fortsatte direkt. I trappen bredvid sitt hem på Rådmansvången i Malmö har Mikael Wiehe en arbetslägenhet. Här, ett stenkast från stöket vid Triangelns till synes eviga byggarbetsplats, skriver han sedan många år sina många av sina texter och mycket av sin musik. Och här tar han i början av det nya året en paus i arbetet för en pratstund med Metro Hela helgen. – Stiger jag upp tidigt, går ner från där jag bor hit och sätter mig framför mina A4-block, och gör det regelbundet, då händer det saker. Inspirationen kommer varsomhelst och närsomhelst, men när den ska omsättas i låtar så sker det här, säger Mikael Wiehe. I ett hörn en mindre flygel, över en vägg en mängd olika stränginstrument; böcker, bilder, en rullbandspelare. Och så, nära fönstersmygen, en äldre stol i mörkt trä, klädd i röd sammet. Samt en mikrofon, på stativ. Här fokuserar Mikael Wiehe sitt arbete just nu. – Jag har precis börjat sjunga in resultatet av de senaste månadernas arbete, ett tiotal låtar, gitarr och sång. En vägledning för musikerna och ett diskussionsunderlag för mig och skivbolaget. Vi ska in i studion nästa vecka. Vad har du för planer för 2013? – Först: spela in en ny skiva. Det gör jag i Stockholm, med samma musiker som på den senaste. Därefter ska jag ut och turnera under våren. Mitt drömscenario är att skivan går så bra att jag kan turnera i sommar också, och kanske släpper jag då nästa skiva inför sommarturnén. Annars tar jag sommarledigt, det blir i så fall första gången sen jag gick i skolan – och gör en höstturné istället. Hur mycket är du ute och spelar på ett år? – Jag har gjort hundra spelningar om året i många år. Jag bestämde mig för att trappa ner lite, men det har jag inte lyckats med. Det är ju kul! Och man tjänar pengar, det är också kul. Och man får applåder, det är jättekul. Det är klart att jag ser det i spegeln att åren har rasslat förbi och vågar jag titta tillbaka så ser jag det som har blivit mitt liv Så inleds första versen till första låten, titellåten, på Mikael Wiehes nya skiva, En gammal man, som släpptes i november. Men det här är inte uttrycket för en tungsint ålderskris, tvärtom. Här sjunger en man som är tacksam för vad han upplevt och trivs med var han är. Refrängen är oemotståndligt trallvänlig: Jag vill bara va en gammal man, ni vet en sån som gör så gott han kan. "Kommer du ut" som gammal nu? – Ja, som gammal och stolt! Det här är en sång om hur jag vill vara när jag är gammal, att jag inte vill vara en som sitter och muttrar och är bitter. Att jag har förlikat mig med att bli gammal, men inte tänker lägga av för det. Hur fick du idén? – Det är bäst att säga själv att jag är gammal innan nån annan gör det… plus bonuseffekten av alla som hör låten och säger "men DU är väl inte gammal!" Skämt åsido, jag ÄR ju en äldre man nu, med känslor och kunskap som jag inte kunnat ha för 40 år sen. Det finns saker jag kan skriva om nu som jag inte kunde när jag var 25. På skivan finns flera exempel. Hur folk omkring en börjar dö när man kommer upp i åren. Hur det är att leva länge med samma person. Att törsten och lusten efter kärlek och närhet aldrig minskar. Stämningslägena är många, de musikaliska impulserna likaså. – Jag hörde Ry Cooders låt "No Banker Left Behind", som handlar om bankkrisen. Han pratar om allvarliga saker till medryckande musik och det fick mig på så gott humör. Då bestämde jag mig för att göra en glad och rytmisk skiva, säger Mikael Wiehe. Dom unga som manar till motstånd det är dom som är framtidens hopp jag önskar dom lysande segrar och hoppas dom aldrig ger opp Så avslutas sista versen av En gammal man. Politiskt finns en stark röd tråd tvinnad genom Mikael Wiehes liv och musik. Men… …du lämnar över kampen till dom unga nu? – Så måste det vara. Yngre människor ser världen så som den egentligen är JUST NU mycket tydligare än vad jag gör, som är belastad av hur världen såg ut för 20, 30, 40 och 50 år sen. Jag kommer gärna med, bär en och annan banderoll, spelar en och annan låt. Men det kan inte vara 70-åringarna som driver utvecklingen. En av de starkaste strömmarna genom skivan är tron på kärleken och modet att välja kärleken, oavsett vad. – Att man kan känna en kärlek också för människor som gör fel, eller människor man annars kan vara djupt oenig med är något jag upptäckt med tiden. Jag formulerade det för mig själv härom morgonen när jag vaknade: "Användarnamn: människa. Lösenord: kärlek." Det tycker jag blev bra. |
||
|
||
