| | | | | |  
 
 

Lauluja siitä mikä on tärkeää (Sånger om vad som är viktigt)

Question:
 
You were born the next year after the second world war ended. Do you think it could have something or anything to do with you becoming an advocate for peace in your songs and with you participating in anti-war demonstrations etc.?

Svar:
 
Jag läser just nu Marceline Loridan – Ivens Och du kom inte tillbaka. Jag har alltid varit medveten om att jag föddes året efter krigsslutet. En (ännu) opublicerad sång börjar: "Jag blev född i ett sargat Europa / i en stank från Förintelsens rök…" Jag har aldrig varit pacifist. På Hoola Bandoola Bands första skiva, Garanterat Individuell, finns sången Fred (Till Melanie), skriven under brinnande Vietnamkrig, med refrängen: "Är det verkligen fred vi vill ha, till varje tänkbart pris? Jag tyckte att rättvisa ("Seger åt FNL") var viktigare än fred ("Fred i Vietnam"). Med åren och vapenindustrins utveckling och krigen i Afghanistan och Västasien har jag nog blivit benägen att försöka finna alla tänkbara anledningar att undvika krig. Mitt engagemang har nog i första hand varit ett försöka bekämpa orsakerna till krigen; kapitalismen, kolonialismen och imperialismen.

Question:
 
And also what do you think which things in your childhood or/and the surroundings you´re grown in might have affected you so that you became this person, who seems to want to make a world more peaceful and hatefree place?

Svar:
 
På det personliga planet har jag inspirerats av min far som slogs mot nazismen i den danska motståndsrörelsen och som åkte till Finland för att slåss mot ryssarna i Vinterkriget. (Men förfrös lungorna och skickades hem från fronten.) Jag har inspirerats av min morfar som var kristen i Missionsförbundet och betonade vikten av att vara "en god människa". Och jag har inspirerats av min mor som gav upp sin konstnärliga karriär för att ensam uppfostra två pojkar.

Question:
 
When you where six, you moved from Copenhagen to Malmö, do you remember how it felt as a such a young person?

Svar:
 
Jag levde de första åren av min barndom i Danmark, ett land som fortfarande led av sviterna efter det andra världskriget. Ett land som inte hade råd att importera Coca Cola utan fick göra sin egen Jolly Cola. Som inte hade råd att importera amerikanska biograffilmer utan där man fick åka till Landskrona med Scarlett Line om man ville se Clark Gable kyssa Scarlett O'Hara i "Borta med vinden". Ett land där man inte hade kylskåp utan där isutkörare fortfarande kom med isblock till "køleskabet". Och ett land där små gossar som jag gick i kortbyxor också på vintern. Varje lördag eftermiddag kom "lirekassemanden", positivhalaren till gården där vi bodde. Då öppnade mor fönstren och min bror och jag fick var sin femöring inlindad i tidningspapper så den inte skulle rulla iväg när vi kastade ner den till mannen. Jag kom till Sverige sex år gammal en mörk novemberkväll 1952. Och när vi steg in i den tomma, ännu omöblerade lägenheten på sjunde våningen på Limhamnsvägen 12B i Malmö, där månen speglade sig i de nyvaxade parkettgolven, så kändes det inte bara som om jag hade kommit till ett nytt land, utan också som om jag hade stigit in i en annan värld. Och jag fick rätt: mina nya klasskamrater på Ribersborgsskolan gillade inte mina kortbyxor. De retade mig, de puttade mig och kallade mig för "dansk skiderøv" för att jag gick och sjöng för mig själv på rasterna.

Question:
 
In your biography you tell many examples on how you´ve reacted to different incidents in the world by making a song, the last example there is: "I mars attackeras Bryssels flygplats av islamistiska självmordsbombare 35 människor dör. 16-årige Ahmed Obaid skjuts i Malmö av okända mördare. Jag spelar på skolans minnesstund. Den 7 april inträffar ett terrorattentat i Stockholm. 5 personer avlider. Jag skriver sången Den nya staden." Where do you think this habit of reacting through songs comes from? Do the songs start taking shape in you following what has happened or do you consciously decide to make a song? Is that also a way for yourself also to process what´s happened?

Svar:
 
Jag ville redan tidigt bli författare. Kanske för att orden var viktiga för mig. Jag blev sångskrivare. Ibland kommer sånger mer eller mindre färdiga till mig. För det mesta måste jag arbeta mycket hårt för att få sånger färdiga. Picasso lär ha sagt: "Inspirationen finns men man måste arbeta hårt för att möta den." Jag blir allt mer övertygad om att sångskrivandet är ett sätt för mig att tackla viktiga frågor både politiskt och personligt. Ibland har det nog till och med varit ett sätt för mig att överleva mentalt.

Question:
 
What did being part of Hoola Bandoola Band mean to you?

Svar:
 
Att vara med i Hoola Bandoola Band - som jag startade – gav mig många positiva erfarenheter av att arbeta kollektivt. Men också en övertygelse om att konstnärlig kvalité inte kan avgöras genom majoritetsbeslut.

Question:
 
Do you have some kind of routine when you compose and also for when you when you write lyrics?

Svar:
 
När jag var yngre kunde jag skriva text och musik, turnera, spela in skivor och festa samtidigt. Nu måste jag dela upp det. Musiken kommer ofta på inspiration. Texten kommer framför tomma A4-block. Men det är klart att jag påverkas av dagstidningar, TV, böcker, musik, konst och film. Skivinspelningarna är fortfarande ett mycket kollektivt arbete. Festa gör jag när jag har arbetat färdigt.

Question:
 
At the moment where do you get your inspiration for your music?

Svar:
 
Just nu har jag gett ut en sång på Spotify inför det svenska riksdagsvalet i september som heter 8 jävla år med alliansen och jobbar på en sång som ska heta Drottningen av Ghaza. Jag jobbar också med en del översättningar av politiska sånger från USA och Latinamerika.

 Question:
 
You mentioned many writers/novellists in your biography. Literature seems to be import to you. In other words, what does literature mean to you generally in your life and can you mention some novelists that you think has maybe specially maybe influenced your music?

Svar:
 
Ja, jag läser 40, 50 böcker om året. Det lär mig saker och öppnar nya världar. Allt jag läser sätter sina spår. När det gäller sångtexter inspireras jag mest av andra sångskrivare: Bob Dylan, Leonard Cohen, John Lennon, Olle Adophson, Emil Jensen m. fl.

Question:
 
And also, which novelists have inspired you lately?

Svar:
 
Naomi Klein, Svetlana Aleksijevitj, Ernest Hemingway, Carsten Jensen, Kajsa Ekis Ekman, Thomas Picketty, Margurite Duras, John le Carré, Bodil Malmsten, Kjell Espmark, Åsne Seierstad, Göran Sonnevi, Joakim Thåström, Jan Myrdal, Horace Engdahl, Nathan Shachar…

Question:
 
You have co-opereted in many projects with many artists, musicians. What does co-operating give and mean to you? How do you choose what projects you start to work in and which artist you co-operate with?

Svar:
 
Samarbeten sker oftast av en slump. Man ses, man pratar, man sympatiserar med varandra och bestämmer sig för att göra nånting ihop. Att samarbeta är också ett sätt att variera konfekten, att göra någonting nytt så att man inte tröttnar på sig själv. Jag samarbetar bara med artister som jag tycker om och beundrar.

 Question:
 
What do you wish for summer 2018?

Svar:
 
Värme, spelningar och nederlag för reaktion och rasism.

Question:
 
And also because the theme of our next number is Sweden, some questions under that theme: What does being Swedish mean to you?

Svar:
 
Jag är halvdansk och halvsvensk. Det ger en sorts dubbelsyn, att vara och ha distans till bägge. Det känns bra. Jag är inte nationalist. Min fru är från Chile. Att vara svensk handlar för mig främst om en språklig tillhörighet.

Question:
 
You have performed among other nationalities also for Swedish in many memorial services and in times of national crisis and sorrow. In which ways in your experience Swedish people do handle crisis and sorrow and get over it?

Svar:
 
Jag tror att de flesta som har varit svenskar i tre generationer eller fler ser Sverige som ett ganska tryggt, fredligt och välorganiserat land. Vi har ju inte haft revolutioner, krig eller inbördeskrig. Vi tror nog att efter en kris så ska allting återgå till det normala. Det här gäller inte de flesta nyligen invandrade svenskar som kommit hit med helt andra erfarenheter i bagaget.


Maarit Haataja, Kulttuurivihkot nr3, 2018