RÅDMANSVÅNGEN. Efter femtio år som artist skulle man kunna tro att han tänker dra ner på takten. Mikael Wiehe känner dock att han får allt mer att göra som vänstermusiker. Lokaltidningen fick en pratstund i lägenheten på Rådmansvången.

Mikael Wiehes politiska engagemang blir tydligt redan innan intervjun hunnit börja. På ytterdörren sitter en lapp där allt material från Sverigedemokraterna undanbedes. Lägg därtill artistens t-shirt med texten "I'm already against the next war".

Men någon karriär som politiker har Mikael Wiehe aldrig eftersträvat.
– Jag vill stå fri att tycka saker och kunna kritisera alla läger. Dumheten är dessvärre inte enbart samlad i ett parti och detsamma kan sägas om visheten, säger Mikael Wiehe.

Nyligen släppte artisten "Isolde", det andra albumet i en trilogi. Medan förra skivan bjöd på rytmisk musik är den andra skivan mer lågmäld med influnser från både rock och folkmusik.
– Idén till en trilogi kommer av att jag helt enkelt hade för många låtar. Nu kan jag renodla allt, och jag utesluter inte att det till och med blir fyra skivor allt som allt, berättar Mikael Wiehe.

Paralellt med skivsläppet firar Mikael Wiehe även femtio år som artist.
– Det låter länge. Men jag ser det som att mitt mentala vardagsrum har blivit större.
Wiehe var en förgrundsgestalt för den vänsterinriktade musikrörelsen på 1970-talet. Sedan dess har de flesta musiker ur hans generation av olika anledningar fallit ifrån.
– Jag börjar känna mig allt mer vänsterextrem, men inte för att jag blivit mer radikal utan för att samhället flyttat sig längre till höger. På det sättet kan man kan säga att jag känner mig ensam men inte hopplös. För varje gång jag öppnar tidningen känns det som att jag får mer och mer att göra. Det håller mig ung, hoppas jag, säger han.

Wiehes främsta fiender är nyliberalismen och höger-extremismen.
– Det skrämmande med det nyliberala experimentet är att det riskerar att dra stora delar av världen med sig i sitt fall. Och när människor känner vrede över sin ekonomiska situation passar de högerextrema på att kanalisera vreden genom att peka på olika syndabockar. Vi har sett det förut.

Vilken roll spelar du i denna samhällsutveckling?
– Vi har alla en tendens att välja de enkla förklaringarna, men att sätta saker och ting i en historisk kontext tar emot. Min uppgift blir därför att på ett konstruktivt sätt kanalisera den rättmätiga folkliga vreden.

Ålder: 67 år.
Bor: Bostadsrätt på Rådmansvången.
Aktuell: Har precis släppt albumet "Isolde". Firar även femtio år som artist.

Om Rådmansvången: "Jag har bott i samma lägenhet i 33 år och stortrivs. Men man kan lugnt säga att området har förändrats. När jag letade lägenhet här ville folk inte ha mer än vad de själva betalat för sin lägenhet. Rådmansvången var också lite av en baksida på den tiden eftersom här inte fanns några affärer. Nu håller hela området på att byggas om och jag ser fram emot det nya Triangeln, även om jag känner en viss oro för busstrafiken".

Om Malmö: "När jag var liten kändes Malmö grådaskigt. I dag är det en spännande mångkulturell miljö som får New York att kännas närmare än Stockholm. Jag är medveten om att det inte är utan problem, men tror att klyftorna i staden kan överbryggas med ömsesidig respekt och progressiv beskattning".