En sångdiktare att lita på

En sångdiktare att lita på
Mikael Wiehe ser rött när man kallar honom protestsångare. Hans konstnärskap är större än så. På den nya skivan Främmande land blandar han rap, rock och mjuka ballader. Det bevisar hans, Mikael Wiehes, mångsidighet. Vissa texter speglar fortfarande orättvisor. Andra berättar om ensamhet. Medan somliga andas förtröstan och hopp. - Med poetens rätt gör jag en höna av en fjäder. Jag försöker ofta beskriva en känsla. - Jag skriver sånger oavbrutet för att hantera tillvaron och livet, konstaterar Mikael Wiehe. Så fort något händer mig så omsätter jag det i ord. Det är så jag klarar mig och överlever. - Somliga sånger har jag varit tvungen att skriva. De kanske betyder mer för mig än för publiken. - När min mamma dog så skrev jag en sång om begravningen. Jag svettades oerhört på ryggen de tio första gångerna jag skulle sjunga sången offentligt. I fjol fastnade arbetsgruppen för Psalmer i 2000-talet för Mikael Wiehes Kärleken som aldrig svek. Journalisten och gamla kompisen Göran Skytte protesterade i Svenska Dagbladet. Han gillade inte att vänsterateister skulle medverka i Psalmboken. Men Mikael Wiehe tog kritiken med ro. - Kyrkan är till för alla. Också för dem som inte kommit till tro – tvivlarna och sökarna. Kan man använda några av mina sånger på det här sättet så är det bra. Inspirationen sinar aldrig. Och det är han väldigt tacksam för. - Det kan vara ett roligt rim, en musiksnutt eller vid lyckliga tillfällen en idé till en låt. Men inspirationen måste förberedas och efterarbetas. Jag utsätter mig, talar med människor, lyssnar på musik, går på bio. Skivan Främmande land släpptes i dagarna. Och Mikael Wiehe är i huvudstaden för att träffa pressen. Kyrkans Tidning har fått en timmes inkilad intervju på hans hotellrum. Det är en ganska trött, kaffesugen och hungrig poet som tar emot. Han har oavbrutet svarat på frågor sedan i morse. Men han gillar att träffa journalister. - Jag har gjort en skiva som jag vill sälja. Ska man vara krass och uppriktig så är det så. - Men jag får ju inte samma tio frågor vid varje intervju. Det uppstår ju samtal och jag måste formulera mig och tänka igenom nya saker. På så sätt är det också givande för mig. Nästa gång fyller Mikael Wiehe 60 år. - Ok, jag har inte hela livet framför mig. Möjligheterna krymper och tiden blir knappare. Jag kommer inte att hinna allt och man vet inte hur mycket energi man har kvar. Men jag är inte rädd för döden. Men fortfarande gör han bortåt 100 spelningar om året. Hur orkar han? - Jag koncentrerar mig på det jag gör och inrättar mitt liv efter det, förklarar han och slänger in en näve chokladdragéer i munnen. Jag dricker inte lika mycket alkoholhaltiga drycker och äter inte feta middagar. Jag sköter mig. - Jag sprattlar fortfarande om man sparkar på mig, tillägger han med ett ironiskt leende. Han har ett fritt jobb. Inga stämpelklockor eller chefer. Men det finns sällan tid till avkoppling. En stor familj med fem barn kräver sitt. Men Mikael Wiehe gillar tillvaron och prioriterar nuet. - Jag är lyckligt lottad, fortsätter Wiehe. Jag lever ett rikt liv. Jag har vänner som jag känt i 50 år. En del av dem har jag återknutit kontakten med. En av de absolut närmaste vännerna Björn Afzelius, gick bort härom året. Han och Mikael Wiehe var förgrundsgestalterna i Hoola Bandoola Band. De skrev progressiva hits på 1970-talet som Vem kan man lita på? och Victor Jara. - Björn finns fortfarande mycket närvarande i mitt liv. Vi har pågående samtal. Fast det är väl jag som pratar mest. Han var en stark personlighet och vi hade kul ihop. - Det är väl så att de döda lever kvar. Så är det med mina föräldrar också. Jag vet vad de skulle tycka om vissa saker. Och jag saknar dem ibland. Man har inte längre någon att gå till för att få tröst och stöd. Det finns ingen att bli vaggad av. Vad gör du då? - Jag lider väl i tysthet, säger han med ett leende. Jag skriver av mig. Det fungerar som någon ständigt pågående introspektion. Intervjun lider mot sitt slut. Nu återstår bara autografen till min trettonåring. Mikael Wiehe skriver omsorgsfullt en hälsning till Lucas. Så frågar han nyfiket. - Vet han verkligen vem jag är? Mikael Wiehe Ålder 59 år. Aktuell med Ny skiva Främmande land. Första musikminnet Paul Anka som sjunger Diana och Crazy love Slog igenom Bildade tillsammans med Björn Afzelius och Peter Clemmedson Hoola Bandoola Band 1970. Bandet slog igenom året därpå. 1976 upplöstes gänget. Lyssnar helst på Allt från Bach till sångerskan Laleh.
Gudrun Råssjö, Kyrkans Tidning nr 46, 2005