Bröderna Wiehe – Två vingar på samma fågel

Den ene har mustasch, den andra helskägg.
Den ene har spikrakt hår, den andra är lockig.
Den ene är smal som en tråd, den andra har antydan till mage.
Men samma tänder, samma ljusblå blick, samma musikalitet och exakt samma humor.
Storebror och lillebror. Så olika men ändå så lika.
- Vi är två vingar på samma fågel. Känt Wieheuttryck.

Det går inte gärna att ta miste på vem som är vem. Inte ens på telefon.
- Han får banne mig komma hit, för han har bil. Det har inte jag.
- Sa han det? Han har minsann råd att åka taxi hit. Eller limousine!
När daten väl är fixad och alla är på plats fortsätter storebror ge order.
- Gå ut och sätt er, fäll ner persiennen, nej du får inget kaffe.
Lillebror suckar.
- Han försöker alltid bestämma. Men jag lyder aldrig.
Sådana är de, bröderna Wiehe.
Mikael och Thomas. Ett och ett halvt år skiljer dem åt, men det kunde lika gärna varit ljusår.
Mikael, känd skivartist med stora publikframgångar, är äldst och den som tar befälet med buller och bång.
- Jag är storebror, helt enkelt. På gott och ont. Jag ser mig som familjens överhuvud, men det betyder inte att jag tycker att jag själv är bäst. Lillebror tar man hand om, men man får också bestämma över honom.

Storebror är överhuvudet

- Jag delar faktiskt in alla män jag möter i fäder och småbröder. Somliga ser man upp till som en fadersfigur, andra får man ta ansvar för.
Thomas, mindre känd skivartist och numera hängiven barnteaterskapare, har alltså fått finna sig i att bli omhändertagen.
- Utifrån sett kan det verka ganska orättvist. Men det brukar jämna ut sig. Det blir någon slags balans.
Hans röst är mjuk och stillsam. Raka motsatsen till Mikaels kraftiga, distinkta malmöitiska i kulsprutetempo. Men man hör ändå att likheterna finns där. Ordvalet och diftongerna har klara släktskap.
- Vi är ju bröder. Men det är inget man har tänkt så mycket på. Det är självklart och har alltid fungerat friktionsfritt, säger Thomas.

Försvarade alltid varandra

Slagsmålen var lätträknade hos bröderna Wiehe, som var de enda barnen i familjen. - Jag minns bara att jag slog dig en enda gång, säger Mikael. Men då kände jag mig riktigt usel efteråt.
- Kommer du inte ihåg när jag låste in dig på vinden hemma hos farsan? Vi åkte iväg utan dig, minns Thomas?
Mikael har dock förträngt alla minnen av denna traumatiska upplevelse. Istället berättar han om hur de alltid försvarade varandra i vått och torrt.
- När vår mamma var arg på den ene kom alltid den andre till undsättning. Och hon förespråkade jämt familjekänslan, att man skulle vara lojal. Sådant mår man bra av att höra som barn.

Små sting av avund

Familjen och släkten har alltid varit, och är fortfarande, viktig.
- Och ju äldre man blir desto mer uppskattar man det. Jag ordnade en kusinträff för ett tag sedan och min son ville först inte vara med, men tyckte om det när vi väl var där. För mig betyder det mycket, säger Thomas och fortsätter:
- Folk kommer och går, men släkten består. Det är skönt att det finns någon som man har delat både sorg och glädje med genom åren.
Något som Mikael och Thomas alltid delat är intresset för musik. Ända sedan de båda tvingades genomlida sina första pianolektioner. I tonåren blev det gitarr, jazz och till och med ett gemensamt band – The Moccers – i slutet av 60-talet.
- Det var egentligen Thomas band. Men vi blev lite oense och skildes åt utan hard feelings. Även om vi i Hoola Bandoola Band faktiskt spelade några av Thomas låtar.
Tillsammans gjorde de upptäcktsfärder på jazzklubbar, i Paris gatuliv och bland bardiskarna i Malmö.
- Vi umgicks mycket med Björn Afzelius. Vi bodde i samma hus alla tre, och hittade på det mesta ihop.
Under årens lopp har Thomas gjort tio skivor. Många har fått lysande kritik, även om de inte sålt platina precis.
- Fast jag har sålt tillräckligt många för att få spela in nya. Jag är nöjd som har fått förverkliga mina pojkdrömmar.
Men hela tiden har Thomas musik fått leva sitt eget liv i skuggan av Mikaels framgångar. Och det har faktiskt funnits små sting av avund.

Vill ha Mikaels ledarförmåga

- När jag har gjort en riktigt bra platta som ändå inte sålt. Då har det känts lite orättvist, medger han.
Det skulle vara skönt att få stå på egna ben, och slippa bli jämförd med Mikael hela tiden. Mikael erkänner i sin tur att det inte var helt lätt för honom att döpa senaste samlingsskivan till "Wiehe" (undertitel "30 sånger").
- Jag hade faktiskt lite problem, och visste inte om det var rätt mot Thomas. Men det fick bli så. Jag tyckte att det lät fräckt.
Något som Mikael har, och Thomas önskar att han hade mer av, är en ledarförmåga. - Han kan entusiasmera folk även när de inte får betalt. Sådant kan man inte träna upp. Jag har gått miste om en del för att jag är dålig på att lansera mig själv.
- Det är han inte ensam om, säger Mikael. Jag har träffat flera briljanta musiker som inte kommit något vart bara för att de inte varit alltiallo konstnärer.
Numera komponerar Thomas mest för sin dockteater Galax Teatern medan Mikael fortsätter att turnera och spela in skivor.
- Men Thomas gör skitbra pjäser, tycker Mikael.
Och Thomas går så ofta han kan på Mikaels konserter, och gillar verkligen hans texter. - Där finns så mycket som bara vi två kan skratta åt. Ett myller av undertoner som ingen annan fattar.
Mikael Wiehes texter rymmer också en hel del politiskt engagemang, något som förenat bröderna under årets lopp, särskilt under "proggåren".
- Fast han är mer vänster än jag, säger Thomas och pekar på brorsan. Dessutom är han mycket påläst i politiska frågor. Mitt engagemang och kunnande ligger på ett annat plan.
- Men jag har aldrig varit medlem i något politiskt parti och tänker inte bli det heller, påpekar Mikael.

Morfar var förebilden

Med en far som var aktiv liberal och motståndsman i Danmark under kriget och en morfar som var humanist har värderingarna inom familjen alltid varit självklara. Man håller på de svaga i samhället.
- Vår morfar var en klar förebild för alla. Han växte upp fattigt, men kämpade sig upp på ett schysst sätt och var alltid generös mot dem som kommit i kläm. Han var en god familjefar och mycket andligt intresserad, berättar bröderna i mun på varandra.
- Även om jag också inser vikten av det andliga och att det kanske finns en Gud, så funkar det inte för mig. Han hjälper inte grabben som behöver en tia till bussen., säger Mikael.
Här är de olika igen, bröderna. Thomas har länge ägnat sig åt meditation, och till och med undervisat i ämnet. Något som Mikael inte är sen att häckla.
- Jag förstår inte målet med all denna andlighet. Harmoni och balans? Efter 25 år av andlig balans är Thomas fortfarande en av de mest skållade råttor jag känner. Och han kommer alltid för sent.
Thomas suckar igen.

Trångsynt om vegetarianer

- Det hade ju varit kul att få dela detta intresse med dig. Du är lite trångsynt och vill gärna ironisera över vad jag håller på med. Jag har varit vegetarian i 20 år och har hört hundratals gånger hur löjligt det är. Men jag har tiden på min sida. Intresset för kroppslig och andlig utveckling bara ökar.
- För mig är det här att vara vegetarian så asketiskt, men jag vet ingen som snackar så mycket om mat som du, kontrar Mikael. Jag kan stå i fyra timmar på lördagen och glasera lökar och marinera stekar, men att alltid stå med näsan i morotslandet…
- Men att laga middag tar bara en timme för mig!
Så fortsätter de gnabbas en stund. På bröders vis. Men kommer så småningom fram till samma slutsats.
- Han är min bror. Och jag älskar honom. Särskilt hans humor. För den är ju samma som min.

Namn: Mikael Christian Wiehe
Ålder: 47
Bor: i Malmö
Familj: hustru och fem flickor
Inkomst: tillräckligt för att kunna försörja en familj på sju personer
Längd: 188 cm
Tre saker jag inte kan vara utan: min familj, mat och musik
Favoritskiva just nu: Neil Youngs "Harvest Moon"
Äter helst: allt gott från en välgrillad tjock med bröd till en fransk lyxmiddag
Dricker helst: Bordeaux
Motionerar: med hustrun
Brorsans bästa låt: "Vargen"

Namn: Thomas Henrik Wiehe
Ålder: 46
Bor: i Lund
Familj: förlovad med två egna barn
Inkomst: runt 100.000
Längd: 184
Tre saker jag inte kan vara utan: familjen, en stilla stund på dagen och intryck
Favoritskiva just nu: Paul Simon
Äter helst: indiskt
Dricker helst: kokt vatten och en pilsner
Motionerar: hopprep och yoga
Brorsans bästa låt: "Basin Street Blues" (hela skivan)

Mia Gahne, Kvällsposten, 9 januari 1994