Wiehe bortom politiken Mikael Wiehe

Wiehe bortom politiken
Harry Amster, Svenska Dagbladet den 26 februari 2004

På sin nya skiva sjunger Mikael Wiehe om svartsjuka, hjälplöshet och om hustrun som försvinner. - Men jag är inte alls på väg att skilja mig, säger sångaren som i kväll inleder sin Skandinavienturné.

Jag har känt tvekan över att skriva flera av sångerna just för att jag är gift och inte alls ska skilja mig.
Döper man en skiva till "Kärlek & politik" och skriver texter om gränslös ensamhet får man ju räkna med en del frågor: "Du ser på mej och går din väg och jag står kvar på bara knän".
- Jag har förstått att det finns många som tror att det är uppbrott på gång. Väldigt många sånger om kärlek handlar om hur jävla glad man är över att ha träffat någon eller hur ledsen man är över att ha skilts åt. Själv tycker jag de intressantaste sångerna handlar om hur det är att leva med någon.
- Jag har känt tvekan över att skriva flera av sångerna just för att jag är gift och inte alls ska skilja mig. Men ibland känner jag att "vafan är det här? Nej, nu stiger jag upp mitt i natten och så går jag min väg". Det kan man väl göra. Sedan när man kommer till stationen tänker man "nej, förresten", haha.

I låten "Tango" sjunger du om hur din hustru dansar med en annan man, "tätt sluten i hans famn".
- Det innebär
inte att min hustru ger sig i lag med andra. Men jag ville utforska svartsjukan som jag tror finns i alla passionerade förhållanden. Det handlar inte så mycket om vad den andra verkligen gör, utan om att vara rädd för att bli övergiven.

Du har inte tappat tron på kärleken?
- Absolut inte, säger Mikael Wiehe med eftertryck.
- Jag vet att kärleken är det mest fantastiska som kan drabba en. Jag har berusat mig på olika sätt och inget har kommit i närheten av kärleken. Att bli älskad eller att kunna älska är en enorm kraft.

Vad är kärlek för dig?
- Den finns i många olika former, det kan vara till en kvinna, ett barn eller till ett land. Begränsar vi det till vuxna människor handlar det om att känna sig hemma med någon.
Mikael Wiehe anser att det är svårare att släppa ett album i dag, helt enkelt för att det säljs färre skivor.
- För min egen del krävs det mer arbete att göra en skiva i dag än det gjorde när jag var 25. Jag vet inte om det beror på att jag är mer kritisk, eller att jag skrivit så många
låtar att det kan bli samma låt en gång till eller om jag kanske blivit sämre.

Med tanke på albumtiteln - är det någon skillnad på kärlek och politik?
- Man kanske kan säga att de är en sorts kommunicerande kärl. Politik när den är som bäst är ett uttryck för kärlek. Man vill sina medmänniskor väl.
Mikael Wiehe är mest känd som förgrundsfigur, tillsammans med Björn Afzelius, i 70-talsbandet Hoola Bandoola Band. Men han är också en framgångsrik soloartist med låtar som "Titanic", "Flickan och kråkan" och "Mitt hjärtas fågel".

Det var nära att han skrev kontrakt med Stikkan Anderson om att spela in sin första skiva på Polar. Frågan är var Mikael Wiehe skulle ha varit i dag om han skrivit på för mannen bakom Abba istället för att gå till proggbolaget MNW.
- Det hade varit annorlunda för jag är oerhört lättpåverkad, känslig, skör och bräcklig som skapande människa. Om Stikkan hade sagt "den här låten är kass, den kan du inte göra" vet jag inte vad jag hade gjort. Därför tyckte jag att det var viktigt att
omge mig med människor som jag fick stöd av, inte jasägare och rövslickare, utan som bejakade det jag gjorde.

På sin hemsida
skriver Mikael Wiehe om att det gått fyra år sedan han släppte skivan "Sånger till modet" och undrar om han varit lat och oföretagsam. Sedan kommer en uppräkning av allt han gjort inom politik och ett engagemang som kan få vem som helst att känna sig fullständigt oengagerad.
- Det är mot min natur att inte göra något och det gäller i både stort och smått. Jag är ständigt upptagen av hur man ska kunna ställa in sakerna i diskmaskinen på ett bättre sätt och samtidigt av hur man ska kunna förbättra världen.

Känner du dig någonsin som en "klyschomat"?
- Det är ett jättebra ord, ungefär som man lägger in en spänn så säger han en klyscha. Skulle jag se mig själv på det sättet skulle jag förmodligen stänga av strömmen.

Harry Amster, Sv Dagbladet