|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| "Det tog mig 44 år att bli författare" "Ett lyckligt sammanträffande" |
| – Man kan kalla den för en sångernas självbiografi, säger Mikael Wiehe om sin kommande bok. Och det var en ren slump att den nu blir utgiven som bok. I släkten har han många konstnärer och hans danske far var journalist. Nu har berättarglädjen för första gången resulterat i en bok för Mikael Wiehe. - När jag började läsa litteraturhistoria fanns det ett frö om att jag ville bli författare. Fast jag blev sångskrivare i stället. Det är 44 år sedan jag tog studenten så det är på tiden att det nu blir en bok, konstaterar han. Det har tagit honom ett par år att göra färdigt den. Han har skrivit på semestrar och turnéer – så fort han har kommit åt. Hans låtskatt rymmer flera hundra texter och sånger och förmågan att förgylla konserterna med meningsfullt mellansnack är vida känd. Att Mikael Wiehe är en ordens mästare behöver han inte bevisa mer, nu har det handlat om att ta tillvara de historier som finns kring sångerna. - I flera år har jag tänkt sätta ihop en cd-box med valda delar av min produktion tillsammans med outgivet material. Det har nu blivit 16 cd-skivor. Men jag ville också berätta om sångerna i en bok som skulle följa med boxen, och märkte under skrivandet att de olika historierna bildade en helhet som plötsligt var något annat. Av en ren slump stötte han på en kvinnlig redaktör på Ordfront förlag. Han behövde ha synpunkter på sitt material och undrade om hon kunde läsa igenom det. Han kunde gärna betala henne för att göra det. – Någon dag senare ringde hon mig och sa att "vi vill ge ut det här som en bok". Det var ett lyckligt sammanträffande för nu slapp jag själv leta efter förlag, berättar han med ett glatt skratt. När han och Björn Afzelius turnerade runt tillsammans inspirerade de varandra till att skapa bra snack mellan låtarna. - Det blev jädrigt tråkigt att säga att "nu ska vi spela Flickan och kråkan" och sen bara börja sjunga på den, konstaterar han. Så sångernas självbiografi blir också delvis berättelsen om Mikaels liv. Livet som är det stora projektet där det handlar om att få sagt det man vill säga och där kärlek och arbete ryms på jämställda villkor. Där allt planeras noga för att hinnas med, och där avkoppling kan vara en tidig morgonpromenad när fåglarna sjunger som bäst. Fast även då sysslar tankarna med en ny sång eller funderingar inför dagens arbete som väntar. Men han känner sig lyckligt lottad. Han gör fortfarande hundra spelningar om året och tas emot med värme av publiken. Tankarna finns på att skära ner arbete och turnerandet när han fyller 65 år. Både för sin egen och för familjens skull. För några år sedan hade Mikael och hans fru en rejäl kris i sitt äktenskap. Den resulterade i skivan Sånger från en inställd skilsmässa 2009. Numera lever han enligt insikten om att ett äktenskap nog måste ägnas minst lika mycket uppmärksamhet som karriären får. - Men jag är en arbetsmyra och det måste jag vara. Livet är kort, världen är hård och skoningslös och döden nafsar oss i hälarna, och jag har en stor familj att försörja. Sådant är livet, utbrister han och skrattar samtidigt förnöjt över sakernas tillstånd.
|
|||||||
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
