Solidaritet och engagemang

Solidaritet och engagemang

Musikern, kompositören och sångaren Mikael Wiehe har genom åren skrivet drygt 300 sånger, gjort ett antal översättningar av andras sånger, då främst av Bob Dylan, men har även skrivit musik till teater, film, balett, kabaré, TV-program och musikaler, har uppträtt med körer, storband och symfoniorkestrar. Det har gjorts över 2.000 inspelningar av hans sånger eller hans översättningar. I unga år kallades han för popens Jan Myrdal. Mikael Wiehe har även genom alla åren haft ett starkt politiskt och socialt engagemang och har alltid stått på den lilla mannens sida. Han har ensam, och tillsammans med Björn Afzelius, genomfört åtskilliga stödkonserter och bidragit med miljoner och åter miljoner kronor åt de mest behövande och utsatta i världen. Hur många vet han inte riktigt själv:

- Det skulle det vara intressant att få rätt uppgifter på hur många pengar vi skänkt. En del av pengarna har kommit väl till användning och en del av pengarna kanske inte har använts till det som de var ämnade för, säger Mikael med ett leende.

Vi träffas i Mikaels skrivarlya bland diverse klaviatur, gitarrer och snyggt staplade kartonger, där han komponerat många av sina klassiska låtar. Han har nyss också inlett arbetet med att skriva nya låtar till sitt kommande album, han läser en bok om al-Qaida, och som om det inte vore tillräckligt så håller han på med att lyssna igenom allt han gjort, för att så småningom sammanställa en box med både kända låtar och sådana ingen hört förut.

Han säger sig arbeta organiserat och strukturerat:

- Jag jobbar i A4-block. Jag skriver ned alla texter och ackord och sparar dem i blocken, och varje gång jag gjort en skiva, sammanfattar jag det som inte användes i ett slags sammanfattningsblock. Låttitlarna samlar jag i pärmar. Jag måste ha ordning och reda runt mig, annars fungerar det inte. Jag har alltid strävat efter att förbättra världen oavsett om det nu gäller att placera disk i diskmaskinen eller att kämpa mot orättvisor i ett afrikansk land. Jag har dessutom uppnått en ålder där man inte har råd med att slösa bort sin tid. Man hinner med mycket mer om man är koncentrerad och fokuserad. Men man måste också vara öppen för nya intryck. Genom att organisera så har jag en förhoppning om att få ännu mer tid tillsammans med min familj genom att kunna jobba 80% och vara med familjen de övriga 20% istället för att jobba 100%.

Har du skrivit någon låt som du spontant känner att du inte längre kan stå för?

- Nej, faktiskt inte. Däremot har jag skrivit en del låtar som kanske inte känns så aktuella som till exempel Stoppa matchen, den skulle kännas lite underlig att framföra nu trettiotvå år efter matchen i Båstad. Men jag gillar den fortfarande i originalutförandet. Jag har lyssnat igenom hela Hoola-perioden och låtarna håller på något märkligt sätt fortfarande. Det enda jag kan känna mig lite tveksam till när jag bläddrar bland gamla urklipp är att allt vi sa och gjorde skulle vara VI, och att en del av sakerna kan känns lite väl fotriktiga idag.

Det är betydligt svårare för artister nu för tiden, de måste vara perfekta och snygga från början.

- Jo så är det. Vi kom från en vänsterrörelse som hyllade jämlikhet och hade därför den inställningen att: Du ska inte tro du är något. Det tror jag var bra. Och för min egen del faller det på den punkten med att man måste vara snygg (skratt). […]

På vägen hit försökte jag hitta ett enda ord som kunde beskriva dig men kom kom fram till två: engagemang och solidaritet.

- Ja, jo, jag förstår vad du menar. Men man har ju många sidor. En kompis, som läst Stig Hanséns bok Mikael Wiehe - En sång till modet sa en dag:

"Du Mikael, en sida av dig som väldigt få känner till är att du så jävla rolig". Jag är i grund och botten en ganska spontan och glad person, vilket min publik vet, men medierna vill gärna sätta etiketter på folk och då har jag blivit utsedd till den som alltid pratar om politik. Egentligen har jag ingenting emot det eftersom jag är oerhört intresserad av politik, men det hade inte skadat om bilden av mig hade varit något mer varierad.

Roar du dig själv när du arbetar?

- Definitivt. Härom kvällen var jag i Köpenhamn och träffade min gode vän Henrik Strube, gitarrist i Røde Mor, och deltog i en berättarkväll inför 130 betalande. Jag gick fram och körde två mellansnack från mina konserter. Jag har ju den fördelen av att jag kan berätta historier mellan låtarna när jag framträder, så på sätt och vis kan man säga att jag både föreläser och framför musik. Dessutom blir jag lika glad varje gång jag skrivit en ny låt. Men jag har ju fått en viss rutin under årens lopp.

Hur tänker du när du ska komponera?

-Ofta har jag någon sorts idé om hur jag vill göra en ny skiva. […] Sen går jag till mina block och ser om det finns uppslag till sånger som skulle passa in i konceptet.

På tal om koncept: Dina glasögon, har du aldrig funderat på att byta till andra bågar?

- För en tid sedan kände jag att det kanske skulle vara kul att prova en annan modell. Jag gick till optikern och provade ut ett par fyrkantiga glasögon. När jag kom hem satt familjen samlad vid middagsbordet, och när det fick syn på mig så reste sig all upp och stämde in i ett unisont: Nej. Så det blir nog till att fortsätta med mina runda brillor ett tag till.

Måste kommersiellt nödvändigtvis vara något dålig?

- Absolut inte. Det är inte hållbart att man som för 35 år sedan ansåg att allting skulle vara gratis. Det är samma sak som att säga: Det räcker med att ge fiolmannen en flaska sprit som tack för att han spelar, han har ju roligt ändå. Det håller liksom inte, det är som att säga att man ska kunna ladda ned musik gratis. Man måste naturligtvis få betalt för sin musik. När jag komponerar tänker jag så att säga Icke kommersiellt, att jag sedan lägger på andra instrument och därefter låter professionella människor arbeta med att sälja mina skivor, det är en annan sak. Jag är ju musiker och jag måste kunna försörja mig själv och min familj. Det jag är motståndare till är när man sätter pengarna före konsten och därmed låter pengarna styra över konsten.

Det har gjorts många inspelningar av dina låtar, vad tycker du om dem?

- Principiellt tycker jag det är bra att andra spelar in mina låtar eftersom jag då tjänar pengar utan att arbeta (skratt). Allvarligt talat: Mina låtar spelas på begravningar och på bröllop och vid många andra tillfällen och det är det finaste betyget man kan få tycker jag, det innebär att man är en del av människors liv och att sångerna betyder någonting. Men som svar på frågan kan jag väl säga, att jag har hört en del som varit bra och en del andra som varit något mindre bra!

Jag har hört andra tolka Nu kan jag gå ut och möta världen - som jag för övrigt anser vara den vackraste kärlekssången som någonsin skrivits på svenska - men det spelar liksom ingen roll hur duktiga sångerskorna/sångarna är, låten är alldeles för personlig för att någon annan ska kunna göra den rättvisa. Originalet är ju som bekant alltid bäst.

- Vissa låtar tycks leva ett eget liv och kan framföras av andra, andra sånger är kanske bäst i originalversionen. Två låtar som tolkats av andra artister som blivit bättre är Jeff Buckleys version av Leonard Cohens Halleluja och Joe Cockers version av Beatles With a little help from my friends. Och Thåströms version av Keops pyramid är definitivt bättre än min

Men du är ju en artist som faktiskt betyder någonting - på riktigt! Som inte sviker sina ideal och som arbetar på att förändra och förbättra för folk.

- Tack. Jag vill skriva låtar till, för och om dem som inte kan göra sig hörda och formulera det Sverige som nu finns, för det är det inte så många som är intresserade av att göra nu för tiden. Folk vill bara synas, bli hallåor och hamna i rampljuset. Hiphopen är ett undantag, för den genren har oftast någonting att säga.

Skulle du kunna tänka dig att skriva en låt till Schlagerfestivalen?

- Hm...funderar... Nej. Jag tycker att det är ointressant för mig. Men jag tittar på den ibland, och jag kan förstå om folk tycker det är en trevlig show, men som musikalisk upplevelse är det oerhört blekt.

Du har fått många utmärkelser, vilken anser du vara den finaste?

- Det är svårt att rangordna, men, jag tyckte det var oerhört kul när jag tilldelades De danske jord- och betonarbjedernes kulturpris for antinazistisk indsats. Men även Malmö stads kulturpris, och naturligtvis Martin Luther King priset 2005 - i vilken juryns motivering löd:

"Mikael Wiehes arbete för fred, frihet, rättvisa och solidaritet har varit uthålligt och konsekvent under många år. Han står alltid på den "lilla" människans sida. Han hittar nya plattformer och nya generationer åhörare för sitt budskap och sitt engagemang. Mikael Wiehe visar stort mod genom att fortsätta sitt engagemang
och inte ge vika trots hot om personliga förluster och trakasserier."

- Jag har genom mitt engagemang rest jorden runt och träffat många människor som brinner för rättvisor och Nelson Mandela är en av de jag beundrar allra mest. Du vet, vissa människor har en enorm utstrålning som man inte upplever när man ser dem på tv - när man däremot träffar dem personligen så är det som om de omges av ett kraftfält och Nelson är en av dem, Olof Palme var en annan. En annan person som även har den typen av utstrålning är Harry Belafonte. Tyvärr, måste jag säga, är han mest känd för sitt Day-O i Banana Boat Song, inget ont om den, men man glömmer ofta bort att han faktiskt var en av de aktiva i den amerikanska medborgarrättsrörelse som leddes av Martin Luther King.

Tjurfäktning? Förklara!

- Jag har inte varit på många tjurfäktningar de senaste 20 åren och jag argumenterar inte mot de som tycker det är hemskt. Ändå är en bra tjurfäktning en stark upplevelse. Det var Hemingway som fick mig intresserad från början.

Till sist: Vilken är den enskilt politiskt mest viktiga frågan idag anser du?

- Att bekämpa arbetslösheten. Folk som har ett arbete har en trygghet vilket gör att de mår bra. Att ha ett jobb ger förutom självkänsla, möjlighet till att försörja sig själv och sin familj, så att man kan ge sina barn det de behöver och vill ha (inom rimliga gränser). Arbete är oerhört viktigt, menar Mikael.

Nu ska Mikael börjar skriva nya låtar.

- Inspirationen kommer alltid av sig själv men man måste förbereda den och följa upp den med hårt arbete. Jag brukar skoja när folk tycker att jag gjort en ny bra låt och säga som Ingemar Stenmark sade, när någon efter en tävling utbrast:
"Vilken tur du har!" Då svarade han: "Och tänk att ju mer jag tränar desto mer tur har jag". Mitt arbete består av en hel del hårt arbete, men även lite tur.

Lars Yngve, Nya Upplagan nr 10, 2007