|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| Porträttet – Mikael Wiehe |
| I våras släppte Mikael Wiehe albumet Ta det tillbaka! Skivan har beskrivits som hans hittills mest politiska, och Mikael bekräftar att hans mål är att störta den borgerliga regeringen. Under sommaren och hösten följer han upp cd:n med turnén Spank a Banker Tour, på vars humoristiska affisch han ger en finansvalp smisk på bara stjärten. Även om Mikael själv menar att det är en ganska liten del av alla hans texter som är politiskt agiterande, är det som politiskt engagerad proggikon han gjorde sig ett namn under 1970-talet då han och Björn Afzelius stod som frontfigurer i Hoola Bandoola Band. Konstnärsföraktet brer ut sig Mikael slår inte bara åt höger. När det kommer till frågor om konst och konstnärers villkor ser han hur föraktet brer ut sig i alla läger. Det kommer från höger och från vänster, från rika och från fattiga. Inom vänstern, menar Mikael, tar sig konstnärsföraktet uttryck i synen på konsten som enbart ett politiskt instrument. Musik som inte tydligt riktar sig till arbetarklassen anses suspekt. Föraktet riktas alltså mot både konstnärer och deras publik. Dessutom brister man ofta i respekten för konstnärernas yrkeskunnande, tillägger han. – Man har odlat en idé om att alla kan spela och sjunga. Det är inte riktigt sant. Vill man komma någon vart krävs begåvning, lust och en jävla massa arbete. Jag är av den uppfattningen att utslagningen i musikvärlden är precis lika skoningslös som inom elitidrotten. Piraterna snor min tid Även i debatten om illegal fildelning finns ett tydligt förakt mot konstnärers arbete, menar han. – Det piraterna gör är att de snor min tid. Tanken att musiken ska vara gratis leder till en hobbyfiering av en stor del av musikbranschen. Den andra delen riskerar att kastas i armarna på affärsmännen. Det är en kommersialisering av konsten som är mycket olycklig. Om höjden av framgång är att skriva en reklamspot för mobiltelefoner så kommer mycket musik i kläm. Och vilka konstnärer sponsras av storföretagen? Det är självklart de som bekräftar överklassens position som överklass. Inte heller Spotify klarar sig från Mikaels dom. Ersättningen till musikskaparna är alldeles för låg. Därför är lösningen inte mycket bättre än Piratebay, menar han. – Det är antagligen den enda fråga där jag och Magnus Uggla är helt överens. Att Spotify är lagligt betyder inte att det är bra. Ersättningsnivåerna för tankarna till högerns ”arbetslinje”: det spelar ingen roll vad ni gör eller vad ni tjänar, bara ni jobbar. I synen på konstnärernas löner lever många, enligt Mikael, kvar i uppfattningen att en flaska brännvin borde räcka som ersättning, eftersom musikerna ju verkar ha så roligt när de spelar. – Man ska stå med mössan i handen. Men jag gillar inte att ha mössan i handen. Jag vill ha den på huvudet. Man är inte som man är Mikael började sin musikerkarriär som Charlie Parker-influerad altsaxofonist. Sedan dess har han gått igenom en rad olika faser och uppfattar det som nödvändigt att fortsätta bryta upp. – När man börjar skriva, skriver man utifrån det som ligger en närmast. Antingen stannar man där eller så söker man något bortom det. Man ska inte tro att man ”är som man är”. Det finns alltid annat inom en. Om uppbrotten gjort honom modigare vet han inte, däremot friare. De har framför allt varit nödvändiga för att undkomma tristessen som infinner sig när han inte utmanar sig själv. I sina tidiga texter drevs Mikael av lusten att upptäcka, avslöja och berätta om saker som låg utanför honom själv. Så småningom tog intresset för vad som hände under ytan i honom själv över allt mer. I dag är hans textämnen inte alltid frivilliga. – I dag skriver jag främst för att jag måste. Det är mitt sätt att hantera livet, en överlevnadsstrategi. Rim i kassaskåpet Mikael har skrivit musik i 47 år. I ett kassaskåp i arbetslokalen har han sparat tusentals idéer, utkast och rim. Det är inte dött material, utan då och då får han användning av en trettioårig idé. Uppslagen till nya låtar kommer lätt till honom och han bär alltid med sig ett fickminne. För att tämja sina idéer försöker han på olika vis skapa ett motstånd i skrivprocessen. – Jag har arbetat med olika metoder. Under en period förbjöd jag mig själv att använda terser. Inledningen av en skrivprocess liknar Mikael vid att plocka pinnar i skogen. Pinnarna kan vara melodier på fickminnet eller rim från kassaskåpet. Plötsligt vet han vad han ska skriva om. Sedan vidtar bearbetningsfasen. Oftast arbetar han med flera låtar samtidigt. Han lägger ned stor möda på att få texten att svänga på konsonanterna och han har en dragning åt perfektionism. – En ny låt måste bli precis som jag vill, inte bara i närheten. Men i själva verket blir de aldrig färdiga. Jag ändrar ständigt i materialet, även i min gamla repertoar. Farligt när musiken förfinas Mikael tror att han som artist står i vägen för sig själv som låtskrivare. – Jag har faktiskt ganska höga tankar om mig själv som låtskrivare, men inte som artist. Det är nog för mycket folkskolelärare över mig. Jag är inte muskulös som Bruce Springsteen, jag är inte mystisk som Bob Dylan och jag är inte snygg som Jill Jonsson. Sådant är viktigt. I Hoola Bandoola hade vi några väldigt bra låtar, men det var först när Thåström sjöng dem som de blev jättehits. Den rutiga skjorta som var mer eller mindre obligatorisk på 1970-talet har Mikael övergett. – Ja, de senaste åren har jag gjort uppror och lämnar pyjamasen hemma i sängen. I stället sätter jag på mig något snyggt och har till och med börjat kamma mig inför konserterna! Men om yta och utseende helt tar över på scenen tappar han intresset. Värst är det när musik ”förfinas”. Då förlorar den all kraft. – Ny musik har alltid kommit underifrån. Den växer fram på bordeller, ölcaféer och på gatan. Det är förstås attraktivt för mig som hyllar att den politiska makten kommer underifrån. I slutet av september släpper Mikael en box, Aldrig bli som ni. Sånger och synvinklar (Ordfront/Warner), bestående av 16 cd och en rikt illustrerad bok med berättelserna kring hans sånger. Hälften av inspelningarna är tidigare outgivna. Men innan dess tänker han alltså störta regeringen. Namn: Mikael Wiehe Ansluten sedan: 1968 Antal verk i Stims register: 324 Bor: I lägenhet i centrala Malmö Aktuell med: Turné och cd-box Lyssnar på: Senast på den sydafrikanske trumpetaren Hugh Masekela Spelar: Mest gitarr men också altsax, klaviatur med mera. Sjunger.
|
|||
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
