Mikael Wiehe med rakt budskap

Mikael Wiehe med rakt budskap

Mikael Wiehe sticker inte under stol med att hans nya skiva har ett rakt budskap:

- Hela nya plattan är ju ett försök från min sida att få bort den sittande regeringen, att uppmuntra folk att inte rösta på dem! Titeln syftar på att ta tillbaka det som jag tycker att mina föräldrar – och mor- och farföräldrar – byggde upp, men som Reinfeldts regering har raserat.

Ta det tillbaka är direkt inspirerad av Cornelis Vreeswijks Istället för vykort från 1973, allmänt känd som Cornelis mest radikala och politiska skiva.

- Cornelis bodde i Skåne en period på sjuttiotalet och vi i Hoola Bandoola var hembjudna till honom en kväll. Cornelis hade då upptäckt Monica Törnell och ville att vi skulle spela med henne. Men vi sa nej, vi ville ju göra vår egen musik. Senare när vi skulle gå rotade Cornelis fram några texter han skrivit och frågade om jag inte kunde göra musik till dem. Jovisst, det ville jag. Och det gjorde jag. Men tiden gick och han hörde aldrig av sig. Senare kom Istället för vykort ut, med hans egna melodier. Musiken jag skrev använde vi i Hoola Bandoola.

- Jag ville också att den här nya skivan, som kanske borde ha hetat Istället för mail, skulle kontrastera starkt mot min förra skiva.

Sånger från en inställd skilsmässa [2009] var/är kanske den mest privata och personliga samling sånger som Wiehe någonsin gett ut. En uppskattande recensent undrade till och med hur Wiehe skulle klara att ge sig ut och turnera med materialet, så intimt och personligt som det var.
Men nu är det valåret 2010 och Mikael Wiehe vill gärna bidra till att ’stjälpa det lass som den sittande regeringen utgör’.
- Det är budskapet, men det betyder ju inte att där inte finns några bra refränger! Det går att sjunga med.
- Musikaliskt var jag inspirerad av Kris Kristoffersons This Old Road. Så det är bara jag och min gitarr. I princip. Jag kunde ju inte låta bli att lägga på lite körer och några extragitarrer här och där [skratt].

Ta det tillbaka är en dubbel-cd där den ena skivan, inspelad hos vännen Åge Aleksandersen i Norge, består av helt nya låtar och den andra är väl valda liveinspelningar från sommarkonserterna 2009, inklusive mellansnack.
- Jag var först skeptisk till att ta med pratet, faktiskt. Tidigare har jag tänkt att till och med när man lyssnar på inspelningar med Hasse & Tage så tycker man liksom att det är jättekul första gången, andra gången är det ganska kul men tredje gången har man ju hört det förut… Nu har jag i alla fall lagt pratet som egna numrerade spår så man kan hoppa över det om man vill, när man tröttnat!

Mikael Wiehe har - utan inbjudan - skrivit en låt direkt till kronprinsessans blivande make Daniel Westling. ”Medelklassgrabb”:

Jag har en medelklassbil
och ett medelklassjobb
och en medelklassfrisyr
Jag far på medelklassemester
ifall det inte blir för dyrt

- Ja, det kan inte vara helt lätt för en gympalärare att gifta sig med en kunglighet. Jag tillåter mig att vara lite ironisk över medelklassen. Medelklassen, som jag ju vet en del om…, säger Wiehe och skrattar. Han fortsätter:
- Det där att alltid försöka klättra uppåt. Du vet, det tar fem generationer att byta klass. Fem generationer!

En kärlekslåt – ”Strö all min kärlek” - har ändå lyckats smyga sig med bland de vassa politiska sångerna, och avslutande ”Hymn till människan” inger hopp om att allt inte är kolsvart trots att Wiehe inte är helt nöjd med situationen 2010.

Vad lyssnar du själv på?
- Det är väl mest de där amerikanska sångskrivarna som är lite av mina husgudar. Dylan, Ry Cooder, Tom Waits. Leonard Cohen förstås. Kris Kristofferson träffade jag för två år sedan, tycker mycket om hans This Old Road.
- Jag lyssnar också gärna på Mikis Theodorakis, tillägger han.

Du läser mycket.
- Ja. Jag läser också massor under turnéerna. Eller snarare: det är då jag läser.

Har du läst något bra på sistone som du vill tipsa om?
- Få se, nu läser jag Bokslut Reinfeldt. Nyss läste jag Blekingegadebanden om ett gäng maoister i Köpenhamn. De var som en dansk variant av Baader-Meinhof-ligan. Författaren är dansk, Peter Övig Knudsen. Och jag är ju själv halvdansk.
- Vad har vi mer.. Fredrik Ekelunds M/S Tiden, John le Carrés A Most Wanted Man, Vägen mot kaos av Ahmed Rashid - som tidigare skrivit om talibanerna och om situationen i Pakistan och Afghanistan - Tomas Tranströmers dikter, Åsne Seierstad. Åsa Linderborgs Mig äger ingen! Karin Thunberg, Vallgrens Kuntzelman, Andreas Malm. Och Naomi Kleins Chockdoktrinen förstås. Och… Oj. Hinner du se några filmer?
- Några jag sett nyligen och som jag tyckte om var Maria Larssons eviga ögonblick, Slumdog Millionaire och Woody Allens Vicky Christina Barcelona. Och jag såg den där David Frost-filmen när han intervjuar Nixon.

Du har inte funderat på att skriva något i bokform själv?
- Jag beundrar verkligen folk som kan skriva men…jag vet inte. Jag kanske inte vågar!

Det är förstås en annan sak att skriva prosa än att skriva låttexter. Men en kort text är ju inte nödvändigtvis lättare att åstadkomma än en lång.

- Nä. Men, eftersom du frågar: jag sitter faktiskt just nu och skriver, eller sammanställer, en bok. En bok med mina texter och kommentarer till mina texter, minnen, intervjuer och sådant. Det blir lite presentationer, historier och dikter ur byrålådan.
- Så visst, jag nosar väl lite på det där att skriva mer. Jag vill ju uttrycka mig. Vi får väl se så småningom…

Mikael Wiehe fyller folkpensionär nästa år men turnerar fortfarande. Han gör ungefär 100 spelningar om året, utan knot.
- Det är ju lite navet i verksamheten, så som det blivit. Det som allt kretsar kring. Först gör jag låtarna, sedan spelar jag in en skiva, sedan pratar jag lite med såna som du och sedan turnerar jag. Men jag tycker inte det är speciellt besvärligt. En långtradarchaufför ska köra sin lastbil, en fiskare ska fiska, du vet. Jag gillar att vara på scenen, jag gillar min publik.

Du är inte bara ’progg-farfar’, du är morfar på riktigt också.

- Jag har fem döttrar och fem barnbarn, det stämmer.

Vi som själva har barn vet hur de ibland regerar tv-tittandet totalt, vare sig vi vill eller inte. Vad gör du när barnbarnen är hos dig på lördagskvällen och tjatar ’ morfar, morfar, vi måste se Melodifestivalen, det är Melodifestivalen på TV’..?

- De är inte intresserade av sånt! De är för små. Men jag kan väl kolla lite grann, speciellt mot slutet och finalen, då är det ju bara de bästa som ska vara kvar. Jag tyckte Pernilla Wahlgren absolut skulle gå vidare och så var det någon mer, som jag inte minns namnet på, som jag tyckte var bra.

Pernilla Wahlgren? Vilket scoop! Det är ju i stil med när Ingmar Bergman avslöjade att han brukade kolla på Dallas.

- Jo, men hon är proffsig! Jag tycker naturligtvis fortfarande att det är idiotiskt att tävla i musik. Men det är intressant att se vad som händer. I dag gäller kanske också andra möjligheter för artister att ta sig fram.

Många tycker nog det är lättare att rösta i Melodifestivalen och Let’s Dance än i det stundande riksdagsvalet. Vet du alltid vad du ska rösta på?

- Jag har röstat på samma parti i hela mitt liv.

Du tvekar aldrig?
- [skratt] Har jag någonsin haft något problem med dem så är det snarast att de inte är tillräckligt omstörtande!

Gittan Öhman, Ginza, mars 2010