| | | | | |  
 
 
Med brandfackla i näven
 
Mikael Wiehe är trippelaktuell: Skivan "Ta det tillbaka!" är ett vredgat valutspel. I nästa vecka landar dessutom den stora sångboken/biografin "Aldrig bli som ni" och en CD-box om hela sexton skivor.
 
"Ta det tillbaka!", som släpptes i våras, var Wiehes försök att  göra något "riktigt vulgärt och oförskämt".
-En råbarkad platta helt enkelt, men det kanske jag ändå inte riktigt lyckades med för jag är inte någon råbarkad typ, konstaterade Wiehe när vi träffades i samband med utgivningen.
    Nu har den snart sålt guld. Han har spelat dessa starkt allianskritiska låtar på ett fyrtiotal konserter under sin pågående "Spank a banker"-turné. Responsen har överraskat honom.
-Jag har fått mer glada tillrop än jag någonsin varit med om i min karriär; dunkar i ryggen, mejl, telefonsamtal, handskrivna brev - jag har suttit i frukostmatsalar där kocken kommit ut från köket för att tacka mig...jag är inte riktigt van vid sådant.
Med en skiva som angriper både Åkesson och Reinfeldt så är du en del av valrörelsen. Vad har du fått för intryck av det politiska läget under ditt turnerande runt om i Sverige?
-Jag träffade en kompis häromdagen som talade om sin magkänsla, hon sade "jag är inte alls så säker på att de rödgröna förlorar". Och jag viskade tillbaka: "Inte jag heller". Jag misstänker inga konspirationer och falskspel, men ibland kan jag tro att den borgerliga pressen är så förblindad av sitt stöd åt alliansen att den inte förstår den vrede, bitterhet och kampanda som //också// finns i det här landet. Den kommer inte riktigt till tals i medierna, säger han med illa dold sarkasm och tillägger:
-Jag möter helt andra politiska åsikter, men så spelar jag ju inte heller för den mutade medelklassen.
Men om nu kampandan är så stor hur kommer det sig att kulturlivet är så tyst i valfrågorna?
-Jag vet inte, för trots att jag vet att många sympatiserar med mina åsikter så kommer det inte fram konstnärligt, det är sant, säger han och påminner snabbt om att till exempel Fredrik Ekelunds roman "M/S Tiden", Kristian Lundbergs "Yarden" liksom Jenny Wrangborgs dikter ändå är "politisk litteratur".
   Mikael Wiehe släpper i nästa vecka två mastodontverk: den kaffebordsstora boken "Aldrig bli som ni - sånger och synvinklar", en collagelik livsberättelse med utgångspunkt från tvåhundra av hans låttexter. Förordet har Åsa Linderborg skrivit, Ola Billgren, Georg Oddner och Marianne Lindberg de Geer bidrar med bilder. Boken ackompanjeras av en sexton skivor trind CD-box, "Sånger i boxen". Boken kan köpas separat.
-Min ambition med allt detta har helt enkelt varit att dra mitt lilla strå till stacken för att beskriva en tid som jag varit med om.
 Hur har det känts att se tillbaka? Att sammanfatta ett sångar- och musikerliv från 1963 med dixiejazz, Hoola Bandoola Band, Afzelius-samarbetet, akustiska turnéer, ANC-galan, Dylan-tolkningarna, skilsmässolåtar...
-Jag är nog ganska instrumentell. För mig har det här handlat mest om att spåra upp vem som tagit en viss bild eller försökt dra mig till minnes vad jag sagt i ett mellansnack på en konsert. Praktiska saker. Någon frågade mig om det här är ett bokslut, men så har jag inte alls tänkt.
Var du står politiskt ingen hemlighet. Hur ser du på den pågående debatten om huruvida nyhetsrapporteringen kring valet varit medvetet vinklad till alliansens fördel?
-Jag drar mig för att skylla på medierna, det är en förlorarposition för man får aldrig rätt. Men min bild av de borgerliga mediernas förhållande till alliansen är "Oj då, föll du? Kom nu så provar vi en gång till, upp och stå igen!". Förhållandet till de rödgröna är: "Äh va fan, de där jävlarna kan inte ens stå på benen". Det är mycket "mina barn och andras ungar", det är min känsla.  
   Det är snart dags för nästa konsert. Han är på väg mot Sölvesborg, "Jimmie Åkessons hemstad". Wiehe konstaterar att han har varit "flitig" det senaste året. Några nya sånger sedan "Ta det tillbaka!" blev klar har han inte skrivit.
-Jag tänker låta säden växa upp innan jag skördar på nytt, ligga lite lågt ett tag. Och det är ju inte säkert att en politisk ståndpunkt alltid blir världens bästa låt.
 

Georg Cederskog, Dagens Nyheter, 16 september 2010

 
 
 
mikael wiehe | | | | | |