|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
| ”Jag vill smiska Qviberg” |
| Wiehe hoppas på maktskifte i höst Luleå Växande klassklyftor, fortsatta privatiseringar, HQ-skandal – och opinionssiffror som pekar mot borgerlig seger i valet. Inte konstigt att Mikael Wiehe ser rött. – Jag är argare än någonsin. Men vreden är en mild västanfläkt jämfört med raseriet hos folk som jag möter, säger den länsaktuelle progglegendaren. Tvångslikvidationen av HQ Bank, efter misslyckad trading och aktieaffärer i miljardklassen, har slagit ned som en bomb, medan grundaren Mats Qviberg skyller ifrån sig på styrelseledamöterna. Som ett brev på posten kommer Mikael Wiehe till Norrbotten med sin pågående valturné Spank a banker, med tillhörande affisch där han – bokstavligt talat – ger bankiren smisk. – Idén föddes ur mitt raseri över hur finanskapitalet löper amok. Det är en humoristisk tolkning. Det gällde bara att hitta en gosse som var villig att visa sina skinkor, säger Mikael Wiehe och skrattar gott. Kritiken mot börsspekulation och giriga finansmän är inget nytt för Wiehe och han tycks inte överraskad av HQ-krisen. – Med datorernas hjälp kan du flytta på miljonerna med blixtens hastighet. Och den bakomliggande ideologin, nyliberalismen, vill inte förhindra det. Mats Qviberg är en ju gammal räv som borde veta bättre. Har Mats Qviberg fått för lite smisk? – Ja, han kan lägga upp sig i mitt knä, så ska jag ge honom en rejäl omgång. ”Journalisterna har ingen koll” Än mer bekymrad är Mikael Wiehe över mediernas roll när det gäller samhällsutvecklingen. – Ekonomijounalisterna har ingen koll. Ingen förutser såna här affärer och när de väl inträffar, får det inga konsekvenser politiskt. Det smetar aldrig av sig på regeringen. – Jag kommer i kontakt med folkets vrede men den verkligheten skildras inte i morgontidningarna jag läser. Där ser du bara välmående medelklassfamiljer som ler mot kameran medan de vattnar sina gräsmattor, säger han. Med mindre än tre veckor kvar till riksdagsvalet har den borgerliga alliansen ett övertag i opinionsmätningarna. Men tro inte att Mikael Wiehe misströstar för det. Hans senaste skiva, den avskalat akustiska Ta det tillbaka! som kom i våras, kan räknas som en av hans mest politiska och ursinniga någonsin, med stenhårda uppgörelser med högerns företrädare. – Skivan var ett försök att skriva utan omskrivningar. Jag har gjort många låtar om lindansare som ramlar ner, skepp som sjunker och kråkor som dör... Nu använder jag inte samma bildspråk utan skildrar verkligheten rakt upp och ner. Margaret Thatcher Han är djupt upprörd över hur de borgerliga partierna har övertygat väljarna med sin skattesänkar- och privatiseringspolitik. – Medelklassen mutas tills vi får samma tvåtredjedels-samhälle som Margaret Thatcher en gång skapade i Storbritannien. Det gör mig skitförbannad. När alliansen säljer ut järnvägar, Vattenfall och spritbolag, då förskingrar de folkets pengar. Varför går det inte bättre för de rödgröna i opinionsmätningarna? – Det pratas för lite ideologi, för mycket skattesänkningar och fjäsk. Det är ju högerns planhalva. Vänstern borde snacka om solidaritet i stället. Varför gör de inte det? – Kanske för att det finns för många konsulter och pr-strateger, i stället för eld och passion. Det är precis som med musiken. Det hjälper inte hur duktig man är på gitarr. Man måste engagera också. Men många svenskar – alla som har jobb, äger villor och bostadsrätter – har aldrig haft det bättre. Hur ska de övertygas om att vänstern är rätta alternativet? – Människor är inte omänskliga. Tyvärr finns en kortsynthet och en medelklassegoism. Ända sedan 80-talet har budskapet ”Satsa på dig själv” vunnit terräng, säger Mikael Wiehe. Sahlins bristande popularitet Däremot vill han inte uttala sig angående Mona Sahlins bristande popularitet, inte heller varför V och Lars Ohly har så låga opinionssiffror. – Men hade jag varit partiledare, skulle det gå mycket bättre, säger Mikael Wiehe utan falsk blygsamhet. I höst – 40 år efter att Hoola Bandoola band bildades – sammanfattar han karriären i cd-boxen Aldrig bli som ni med 16 skivor, 200 sånger och en tillhörande 300-sidig bok. Han blickar tillbaka med viss stolthet, glad över att ha kunnat fortsätta sin musikaliska och politiska mission utan att vare sig han eller barnen har behövt svälta. Och 70-talslåtarna känns fortfarande lika relevanta. – Victor Jara spelar jag så fort det blir kupp i Latinamerika igen, Keops pyramid kan man alltid spela. Och just nu spelar jag Man måste veta vad man önskar sig (klassiker av Hoola Bandoola Band, reds anm) bara därför att medelklassegoismen är ett mycket större hot mot välfärden än vad ett litet sketet extremistparti på högerkanten någonsin kommer att bli. I elfte timmen. Mikael Wiehe ger tre råd till de Rödgröna: 1. Våga tala om klasskampen 2. Våga tala om vikten av att kollektivet håller ihop mot eliten. 3. Ta tydligt avstånd från de nyliberala ekonomiska teorierna och praktikerna.
|
|||
