Jag vill bryta ner bilden av mig själv

Jag vill bryta ner bilden av mig själv

Det våras för artisten och nyblivne pensionären Mikael Wiehe. Han har vunnit folkets hjärta tack vare det populära TV-programmet Så mycket bättre. Och den hemska tiden då äktenskapet var nära att ta slut är över.

Lördagen den 10 december kan du höra Mikael Wiehe berätta om sitt liv och höra kända artister sjunga hans låtar i TV-programmet Så mycket bättre.
– Det är mycket stort att höra andra professionella artister tolka det som en gång föddes i ens egen skalle. Jag ser det som en sorts hedersbetygelse och jag tror det är viktigt för alla artister att bli uppskattade på det viset.
- Hur hamnade en gammal proggare som du i ett nöjesprogram?
– Jag blev uppringd och tyckte att gänget var spännande, Tomas Ledin och Timbuktu känner jag sedan länge. Och så vill jag gärna bryta ner bilden av mig själv. Jag vill inte bara förknippas med gammal progg, jag är en i högsta grad aktiv sångare och låtskrivare med många sidor.
– Det är för mycket av stelbent genretänkande i Sverige, den ena artisten är BARA vänster och den andra är BARA popsångare. Hur många vet att Tomas Ledin är starkt engagerad i stiftelsen Artister mot nazister, som delat ut miljontals kronor till kampen mot nazism och rasism?

Sista gången med gänget

Har du fått anledning att ändra dina värderingar genom åren?
– Nej, mina grundvärderingar är desamma och mina gamla låtar om förtryck och maktens girighet håller ju än, tyvärr.
Mikael Wiehe tänker en stund och så hittar han formuleringen:
– Huvudmotsättningen i världen går mellan den lilla ekonomiska elitens krav på omättlig rikedom och majoritetens önskan om ett anständigt liv.
Välfärd och solidaritet offras på de snabba klippens och marknadens altare. Den negativa utvecklingen tog fart med Thatcher och Reagan på 80-talet, menar Mikael.
– Arbetarrörelsen har hållit emot, men nu är den på väg att rämna också i Sverige. Det föds dock alltid nytt motstånd mot förtryck, från Tunis till Wall Street, säger han och syftar på den arabiska våren och protesterna i New York.
Mikael Wiehe är rolig, fräsch och på ett strålande humör. Livet rullar på bra. I fjol släppte han skivan Ta det tillbaka och Aldrig bli som ni, ett hyllat jätteprojekt med bok och 16 skivor som spänner över hans långa karriär. Och i somras fick turnén med legendariska Hoola Bandoola Band fina recensioner.
Var det sista gången med det gänget?
– Ja, det var sista gången, avslöjar han. Men jag slutar inte turnera. I januari sätter jag på kranen och låter idéer till nya låtar strömma ner i hinken, sedan reser jag på turné under våren.
Mikael har skruvat ner en del på tempot de senaste åren.
– Under en period jobbade jag för mycket och fick en minneslucka på scenen, berättar han. Jag kom helt enkelt inte ihåg texten och blev tyst.
Än värre var äktenskapskrisen som började 2005 när Mikael Wiehe slog på datorn och läste ett mejl från hustrun som var utomlands. Hon ville skiljas efter 15 års äktenskap och Mikael sögs in i ett svart hål av anklagelser, självrannsakan och skräck för att leva ensam. Det blev inte bättre ett halvår senare när hustrun träffade en annan man. Då sällade sig svartsjukan till de bittra känslorna.
– Jag skrev sånger för att överleva, berättar han. Så länge man kan formulera sin undergång finns det hopp.
Varför gled ni isär?
– En anledning är att jag var dålig på att lyssna och förmedla vad jag egentligen ville få ut av förhållandet. Kärlek måste vårdas omsorgsfullt, vardagens rutiner och förpliktelser räcker inte. Många känner nog igen sig i hur en relation blir slentrian.
Hustrun kom tillbaka och skivan med sångerna från den hemska tiden av ensamhet och grubbel fick namnet Sånger från en inställd skilsmässa (2009). Låtarna är nakna, nästan plågsamt uppriktiga i sin ilska, sorg och hämndlystnad. Och det finns inget romantiskt skimmer över återföreningen. Båda ville bara försöka leva ihop igen. Och det gick.
– Jag var osäker på att ge ut skivan, men den möttes av mycket respekt. Det blev inget kladdande utan bra intervjuer och samtal med personer som hörde av sig.
Dina och Björn Afzelius sånger sjungs vid dop, bröllop - och nu också vid äktenskapskriser, kanske?
– Jag är ingen expert på känslor, men blir glad om jag kan beröra om så bara några människor. Få av mina sånger är renodlad propaganda, att ständigt sjunga om att kapitalismen är kass räcker inte för mig. Det är spännande att upptäcka nya sidor hos sig själv, precis som jag på 70-talet upptäckte hur samhället fungerar.

Lika stor som Zlatan

Idag försöker Mikael Wiehe vara rädd om kärleken och tar sig tid att vara mer med familjen. Han har fem döttrar och de fem barnbarnen, som han passar emellanåt och hämtar på förskolan.
– Men tro inte att jag tänker bli någon sorts heltidsmorfar. Jag slutar aldrig att spela.
I Malmö är han lika stor som Zlatan. 25 000 hyllade Mikael Wiehe på 60-årsdagen 2006 under en konsert på Stortorget.
Vad betyder Malmö för dig?
– Det är där jag har familj och vänner och det är där man talar samma språk som jag. Vi förstår varandra.

Duktig på armhävningar
Namn: Mikael Wiehe, 65.
Bor: Lägenhet i centrala Malmö.
Familj: Hustru, fem döttrar och fem barnbarn.
Bakgrund: Född i Stockholm, tidig barndom i Köpenhamn, kom till Malmö 1952. Började med musik redan som 17-åring, bildade Hoola Bandoola Band 1970 och skapade klassiker som Keops pyramid och Vem kan man lita på?
Artistlivet: Har skrivit fler än 300 texter och släppt långt över hundra skivor ensam eller tillsammans med andra, är en av de artister i Sverige som turnerar mest.
Håller sig i trim: Har aldrig spelat fotboll eller något sådant, men är bra på armhävningar, målet är 100 i sträck.
Aktuell: Huvudperson i veckans avsnitt av TV-programmet Så mycket bättre.

Mikael Wiehe om…
* Jane Fonda: Jag mötte henne av en slump i en finsk TV-studio när jag mådde som sämst på grund av att hustrun lämnat mig. Fonda rekommenderade ett kapitel ur sin nya bok och höll min hand. Tänk att få lite tröst av henne, av alla människor!
* …vem han kan lita på: Min fru lyssnar på mig, liksom min bror Thomas som är musiker och har samma humor som jag. Björn Afzelius tänker jag på varje dag, vi var nära vänner.
* …mat och dryck: Gärna Medelhavskost och ett lite finare rödvin, men inte över 300 kronor.
* …vad han vill bli ihågkommen för: Att jag konsekvent tog ställning för jordens fattiga och förtryckta.
* …att bli gammal: Åldern märks inte så mycket, en hörapparat stagar upp hörseln.

Torbjörn Österholm, Land, nr 50 2011