Nu har det gått några månader sedan du släppte din senaste skiva "Ta det tillbaka". Vad har du fått för reaktioner på den?

  Jag har aldrig fått så mycket uppmärksamhet som jag fått för den här plattan, och jag har aldrig fått så mycket positiv uppmärksamhet. Det har formligen vällt in synpunkter på mail, brev och telefonsvarare. Folk har stannat mig på gatan för att berätta hur mycket de tyckte om den. Man kan dela in dem som hör av sig i fyra kategorier. Först har vi galningarna, på hundra personer som hör av sig går det kanske två galningar. Man märker på en gång vilka de är, de är uppenbart konstiga. Sedan har vi hatmailen i stil med "håll käften,din jävla kommunist" eller "håll käften, din jävla kapitalist", de är ungefär två av hundra de också. Sen är det kanske två eller tre som är resonerande negativa, de tycker inte att jag borde hoppa på folk personligen eller också tycker de att jag överdriver när jag yttrar mig i en viss fråga. Det är ju legitim kritik, det är klart att alla inte kan tycka som jag, det förväntar jag mig inte. Resten av kommentarerna är positiva, det finns de som hävdar att det är den bästa skiva jag har gjort, ungefär så ser proportionerna ut.

"Bästa skivan du gjort" är minsann inget dåligt betyg. Vad tycker du själv med facit på bordet, är du nöjd med vad du åstadkommit?

  I efterhand kan jag konstatera att jag har gjort exakt den skiva som jag ville göra. Alla skivor är en process. Just den här började med att min rådgivare och manager sa åt mig att jag borde göra en akustisk skiva, själv med en gitarr. Nej, sa jag, det borde jag inte, det låter bara budget och tråkigt. Jag ville inte alls göra det. Sedan gjorde jag en demo på tjugofem låtar. När jag lyssnade på den så hände det något. Plötsligt märkte jag att, fan, det funkar ju rätt bra så här. Då valde jag ut de femton låtar jag tyckte bäst om och la på lite trummor, lite sång och lite gitarr. De låtarna blev inte alls så bra som jag ville. När jag är arg så finns det ingen gitarrist som kan låta lika arg som jag, så då tog jag bort det igen. Instrumenten får inte komma i vägen för min röst, det var viktigt för mig. Nu tycker jag att det är en skiva som rent sättningsmässigt ligger nära This old road med Kris Kristofferson, en skiva som jag blev mycket förtjust i när jag hörde den. Det är mycket avskalat, jag börjar själv och på fjärde låten kommer det in ett dragspel. Sedan är det lite stämsång och lite gitarr. Först på låt sju eller åtta kommer det både äntligen in en extra gitarr och en trumma.

Det är mycket ilska och upprörda känslor på skivan. Är du så arg som det verkar?

  Jag är skitförbannad! Jag har sagt det jag vill säga på det sätt som jag vill göra det. Jag var ute efter att göra en skiva som var dagspolitisk, en skiva som var pöbelaktig eftersom pöbel betyder folk. Att den skulle vara vulgär och onyanserad som vissa kritiker menar kan jag inte hålla om, jag tycker inte att jag säger något om folk som inte är sant. Jag tycker inte att jag anklagar någon för något som de inte har gjort. Jag tycker nog att jag kan försvara varje rad på skivan. Att jag använder mig av textrader som "huvuden i en korg på närmsta stora torg" betyder inte at jag menar det bokstavligt, det borde väl var och en begripa? När man är förbannad tänker man hemska tankar. Det är kanske ett drastiskt bildspråk, jag ser det som ett uttryck för drastisk humor.

Var du lika arg under hela processen eller måste du bygga upp ilskan på något sätt?

Jag läser tidningarna och får min adrenalinkick där, det säkrar min ilska. Jag tycker att den här borgerliga regeringen för en jävligt hård klasskamp uppifrån och ner, jag ser hur det drabbar folk. När jag var tjugo fick man åka till Paris för att se någon sova på gatan, sådant förekom inte i Sverige. Nu går folk och samlar glasflaskor mitt på blanka dan. Galningarna går på gatan därför att man vill spara pengar. Folks lägenheter blir privatiserade, sjukhusen blir privatiserade, tågen blir privatiserade, skolorna blir privatiserade. Varför ligger gamla mamma i sjukhuskorridoren? Jo, därför att man skär ner skatterna och drar ner personalen i den offentliga sektorn och det drabbar flertalet av befolkningen och det är eliten, bolagsstyrelserna, direktörerna och spekulanterna som tjänar på det. Medelklasen mutas och därmed försöker man skapa ett 2/3 samhälle. Jag har sett vart den här utvecklingen leder i andra länder, jag vill inte att mina barnbarn ska sälja tuggummi vid rödljusen på Södra Förstadsgatan eller tvätta bilrutor på Dalaplan. Jag vill ha ett samhälle där man tar hand om varandra, där människor samarbetar, där inte ideologin bygger på att man skor sig på andras bekostnad och det är precis vad den här regeringen förespråkar, ännu mer än den förra. Nyliberalismen åt sig snabbt in i alla partier, ALLA partier. Alla de som sitter i regeringen har varit nyliberalismens fanbärare. Det handlar inte om de tusen spänn om året som man inte har betalt i tevelicens, det handlar om att man ifrågasatt välfärdssamhällets status och legitimitet. När man säger att staten inte ska driva bolag så tänker jag att sjukhus, järnväg och skolor är alldeles för viktiga för att överlåtas åt kapitalistiska girigbukar. Så tro fan att jag är skitförbannad, jag hatar de jävlarna. Jag hatar dem personligen. Att man försöker välja in skattesmitare i regeringen, som har sina pengar i skatteparadis, som anställer svart städhjälp för att de anser sig vara förmer än andra, det är hemskt. De har en människosyn som jag avskyr! TV-licensen kan tyckas vara en struntsak men det har varit en ideologisk fråga för de unga moderaterna. De vill inte ha public service-TV eller -radio, det första den där jävla licenssmitaren gjorde var att halvera avtalstiden för Sveriges Radio. De vill inte ha ett folkägt apotek, det är våra far- och morföräldrar som har byggt upp vår välfärd och regeringen säljer ut det till några jävla spekulanter. Det är stöld och ingenting annat. Antingen är man förbannad eller också är man dum i huvudet, med undantag för de tio procent som vet precis vad de gör. "Vi emotser en expanderande marknad inom sjukvård", ja  tro fan det! Folk blir sjuka hela tiden och kan man slå mynt av det så kan man bli hur jävla rik som helst. Men vi hade ett annat sätt att se på saken här i det här landet. Vi betalade solidariskt för sjukvård och lät de som var sjukast gå före i kön. Nu är det plötsligt så att de som har pengar ska stå först i kön, titta bara på hur det jävla systemet funkar i USA. Där har de arbetat i sextio år för att bli av med det. Vi går helt fel väg, vi har en utrikesminister som skryter om att han är polare med en massmördare som Henry Kissinger, det är för fan plågsamt. En försvarsminister som vill att Sverige ska slåss för oljekällor i Irak eller oljeledningar i Afghanistan, det är patetisk för fan. En integrationsminister som låter sig bjudas på fester till Ibiza av någon jävla festfixarprisse i Stockholm. Vad är det för jävla kretsar de umgås i?

Låt oss vända på frågan lite; vad gör dig glad?

  Som tur är så finns det fortfarande mycket som gläder mig. Först och främst har vi familjen som gör mig glad varenda dag, jag blir glad när jag skrivit en ny låt, när jag möter publiken på mina konserter. Jag blir glad av en god middag, ett gott vin och goda vänner.
Jag drivs av glädje och ilska.

Från det ena till det andra; Hur ser du på spotify?

  Jag tror att det är den enda fråga där jag är enig med Magnus Uggla. Ersättningen är skrattretande för oss enskilda artister. Sedan vet jag inte riktigt om jag tror på det här med att betala hundra kronor i månaden för att lyssna på musik. Om man jämför med radiolicensen blir det ganska mycket. Det hela är en balansgång och jag förstår att man måste testa nya vägar för att föra fram musik, men frågan är om det här är rätt väg.
Jag läste någonstans, ja strunt samma var det nu var, men i alla fall så var det någon som påstod att Spotify är en bra lösning för att folk vill göra rätt för sig. Det tror jag inte alls på, jag tror att de flesta vill ha allt de kan få gratis. Det är egentligen alldeles självklart, varför ska man betala för något man kan få utan kostnad?
Som konsument förstår jag det, det är fantastiskt att kunna ha tillgång till hela världens musik, det är ju jätteroligt. Tänk att kunna se alla filmer utan att betala för det, det vore ju toppen. Sedan tror jag inte att det är någon som lyssnar på hela världens musik om jag ska vara ärlig, väldigt många lyssnar bara på de tio låtar som är populärast för tillfället och inget mer. På Spotify får man betala för att slippa reklamen. Jag vet inte hur man ska navigera i det här landskapet, jag har inga lösningar tyvärr. Men man kan ju inte längre sitta på sin kammare och göra musik och förvänta sig att folk ska köpa den i massor. Folk lyssnar på mer musik än någonsin förr, det är så att man blir orolig för att folk inte gör någonting annat än går omkring med hörlurar. Men de köper inte lika mycket plattor, det är enorm skillnad från hur det var förr. Jag gör som jag alltid har gjort, jag ger mig ut och spelar, det är så jag når ut till min publik.
Hela diskussionen innan reklamradion kom var att man skulle få konkurrens och ett breddat utbud. Istället har vi fått ett oerhört mycket smalare utbud med mer likriktad musik än vad vi hade tidigare.

I samband med skivsläppet gav du dig ut på en ny turné. Bli det aldrig tröttsamt att resa land och rike runt?

Zebran kan inte tillåta sig att bli trött på sina ränder. Musikern tänker på sitt förmedlande, det hänger ihop som ler och långhalm. Dessutom har jag alltid turnerat mycket, det blir nog hundra spelningar i år också.

Av alla låtar som du skrivit genom åren, har du någon "Hönan Agda" eller "A Boy Named Sue", någon låt som du vägrar spela?