Hej då högern

Den senaste plattan Ta det tillbaka är hans mest politiska någonsin.
– Det är en utvärdering av den borgerliga regeringens politik. Jag är skitförbannad, säger Mikael Wiehe.
På söndag kommer han till Göteborg.

Privatiseringen av sjukhus, skola, apotek och att tågen inte går som de ska är frågor som gör Mikael Wiehe rejält upprörd. Han är förbannad på den borgerliga regeringen som säger sig värna om alla, men i själva verket för en mycket hård och tydlig klasskamp från höger mot vänster.
– Jag vill ha bort regeringen. Skivan är en personlig showdown mellan mig och Fredrik Reinfeldt i en öde cowboystad, vi går emot varandra på den tomma gatan och "this town ain´t big enough for the two of us". Han ska väck, säger en bestämd Mikael Wiehe.
Jag tror honom.

Tackar borgarna
Skivan Ta det tillbaka innehåller både gammalt och nytt material, live och studioinspelningar. Inför skivsläppet tidigare i våras skrev Mikael Wiehe en text på Expressen debatt med rubriken Tack Reinfeldt för allt du gjort. I artikeln tackar han Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för försämringen av a-kassan och sjukförsäkringen som drastiskt ökat klyftan mellan de som har och de som inte har. Han tackar Nyamko Sabuni för hennes bekymmerslösa förhållande till ghettoiseringen av storstädernas förorter och Maud Olofsson för principfasta angrepp på allt vad folkhemmet har stått för. Låten Hej då, trevligt att träffas är en kortad version av artikeln.
– Man kan säga att jag tackar borgarna för allt de gjort som gett mig inspiration att skriva kampsånger. Och så säger jag hej då, det får vara nog nu, förklarar Mikael Wiehe.
Som är övertygad om hans kampsånger påverkar. De hundratals mail och många telefonsamtal han fått är bevis nog. Men han saknar yngre politiskt medvetna artister i Sverige.
– Det finns ett gäng, Dennis Lyxen, Stefan Sundström och Joakim Thårstörm står åt vänster, men vi är ju alla över femtio. Det är lite besvärande, vi är en utdöende djurart. Det är tunnsort med folk som vill tala om annat än sitt hjärtas smärta.
Vad det beror på vet han inte. Men han tror att rädslan för att öppet kritisera har spridit sig till kultursektorn.
– Vi lever i en "farligare" värld i dag, vänstern är svagare än vad den var för 40 år sedan. Man ska inte kritisera sin arbetsgivare eller ta ställning, det kan skrämma bort publiken. Men jag har precis motsatt erfarenhet. Jag har aldrig någonsin fått så många glada tillrop och ryggdunkningar som efter den här skivan. Uppenbarligen finns det ett behov.

"Man roffar åt sig"
På titelspåret Ta det tillbaka sjunger Wiehe att ingenting någonsin är förlorat. Överhuvudtaget är de flesta låtarna är peppande, tillsammans är förändring möjligt. Är du hoppfull?
– Ja, jag tror att världen hela tiden går framåt, sen tror jag inte att den gör det av sig själv. Klasskampen mellan den lilla eliten som vill berika sig på majoritetens bekostnad pågår hela tiden. Det gäller i Sverige, i Europa och det gäller globalt. Man roffar åt sig. Ett tag vann arbetarklassen, mellan 1870 - 1970, därefter har eliten slagit tillbaka med all kraft. På vilket sett märks det?
– Arbetslösheten ökar, klassklyfterna som växer och det ökade antalet miljonärer i Sverige. Sjukvården rustas ner, skolorna finkar inte, tågen går inte för att delar av järnvägen privatiseras och ska göras vinst på. Apoteken säljs, priserna går upp. Jag menar, det blir sämre för flertalet och fåtalet blir rikare.

Har svikit arbetarklassen
Vi är tillbaka i diskussionen kring nermonteringen av välfärden. Mikael Wiehe är arg igen.
– Utförsäljningen görs enbart för att ett fåtal ska kunna berika sig. Att stora internationella läkemedelsföretag hemmahörande i skatteparadis får köpa apoteken till underpris är en jävla stöld av folklig egendom.
I mellansnacket på skivan pratar han om "jävla nyliberaler som förstört vårt land".
– Så låter det när jag uttrycker mig milt, förklarar han med ett garv.
I diskussionen kring valet 2010 är det oundvikligt att inte nämna Sverigedemokraterna. Mikael Wiehe är osäker på om de kommer lyckas ta sig in i riksdagen till hösten. Men han har en teori om vad deras framgångar beror på.
– Jag tror att en av anledningarna till deras framgångar är att de partier som stått på arbetarklassen sida har svikit, de är mycket mer intresserade av mittenväljarna, medelklassen. Det skapar en trasproletariserad före detta arbetarklass som befinner sig i ett vakuum, en vilsenhet. Finns det ett parti som säger att allt var mycket bättre förr får de rösterna.
Men trots hotet från SD är han övertygand om att den borgerliga regeringen kommer falla och därför ägnar han i år sin tid och kraft åt att störta Reinfeldt. Han är övertygad om att det kommer lyckas.
–Jag tror det finns en väldig medvetenhet om vad den borgerliga regeringen står för och tillräckligt många har insett att de blev dragna vid näsan vid förra valet.

Siktar mot Allsång på Skansen
Som frontfigur i Hoola Bandoola Band tackade Mikael Wiehe nej till Stikkan Andersson, när han på 70-talet ville göra svensktopp av dem. I dag ställer han upp i SVT:s Go Kväll och har framfört en önskan om att sjunga låten Ta det tillbaka för miljonpublik i Allsång på Skansen.
– På den tiden såg vi oss som så starka att vi inte behövde den typen av arenor för musiken, det fanns ett utbyggt nät av ställen vi kunde spela på. Och vi hade vår tidning Musikens Makt, i Göteborg. Vi hade egna skivbolag, det var en ganska stark rörelse, så är det inte längre. Nu måste man in och ta plats på den arena som finns.
– Så länge jag kan säga vad jag vill och spela mina låtar så gör jag det på många ställen, det är enormt viktigt att få säga det i Go kväll och när jag ser hur besvärad programledaren blir när jag säger det så blir det ännu viktigare. Där talar vi till en jävla massa vanliga människor.

Fakta Mikael Wiehe
Ålder: 64 år
Bor: Malmö
Familj: Fru, barn och barnbarn
Är: Musiker och trubadur
Aktuell: Med plattan Ta det tillbaka och spelning på Lorensbergsteatern söndag 25 april klockan 20.

Mikael Wiehe om låtarna…
Hymn till människan
Jag har haft den liggande väldigt länge, men fräschat upp texten. Jag föreställde mig den som en körsång, men det funkade inte. Låten är en hyllning till människans möte med människan. Människan är människans glädje, den är lite grekisk i tonfallet.

Ta det tillbaka
Det började som en rocklåt, men när jag skulle spela in den i Norge hos min gode vän i Åge Aleksandersen sa han att den inte funkade, jag hade en annan variant. Det blev en programförklaring, som slagit väl ut bland både socialdemokrater och vänsterpartister. Den är väl det närmaste man kan komma en kampanjlåt inför valet.

Hej då, trevligt att träffas
Jag hade tänkt mig att det skulle vara mycket mer personliga påhopp på plattan, eftersom jag var inspirerad av Cornelis Vreeswijks skiva Istället för vykort från 1973 som hade en massa personliga påhopp. Nu blev det inte riktigt så. Men den här låten kom med. Allt jag sjunger är sant, det är ett försök att göra en lite genomgång av regeringen och dess medlemmar.

Sanna Schiller, ETC Göteborg nr 16, 23 april 2010