Anna Lindhs minne fläckas för alltid av hur Sverige agerade under press från USA, anser artisten Mikael Wiehe.

Vid minnesstunden för Anna Lindh i dag spelas inte Mikael Wiehes "En sång till modet". Wiehe vägrade, när han tillfrågades om det gick bra att spela den som en hyllning till Lindh.
– Jag har mött Anna Lindh, hon var jättetrevlig, vi hade kontakt flera gånger, vi brevväxlade en del, men oavsett hur många bra saker hon gjorde så svek hon sig själv när hon undertecknade det där papperet.
Papperet han talar om är det dokument som gav klartecken för att hösten 2001 utvisa de båda egyptierna Ahmed Akgiza och Mohammed Alzery på USA:s begäran. De flögs från Bromma med ett CIA-plan till Egypten där de blev torterade.
– Makt korrumperar och det är viktigt att följa hur människor med de bästa avsikter agerar när de prövas, när de sätts under press. De flesta faller undan, men heder åt dem som vågar stå upp och ta konsekvenserna. Anna Lindh kunde ha lämnat sin ministerportfölj och gått, det är vad moral handlar om, säger Wiehe.
Han drar paralleller till militärdiktaturen i Argentina och nämner 600 officerare och meniga soldater som miste livet därför att de vägrade delta i tortyr och mord.
– Det tycker jag ger hopp om människan - att någon i en sådan situation vågar säga nej.
Wiehe menar att Sveriges utvisning av egyptierna kastar "mörka skuggor", principiellt jämförbart med den svenska undfallenheten mot nazisterna under andra världskriget.
– Om det nu var justitieminister Thomas Bodström och statsminister Göran Persson som tvingade fram beslutet borde de stiga fram och lyfta ansvaret från hennes axlar.