Wiehes: Det var en tid lång, lång tillbacka jag kunde trala; trala; trala utan vidare dina sånger.

Mest var p.g.a. Björn Arvzeljus, manen som alltid upptog min uppmärksamhet. Nu, när du går modig och pratar om demokrati, kolonisering och fattigdomen i Latinamerika, tar du som exempel Kuba. Du borde, efter att ha kommit till dina 60 år, tagit kraget på dig att verkligen fördjupa dig i vad en diktatur som liksom Castros totalitära makt råder på ön. Att landets vinningar uppstår fortfarande med att upprepas att: Utbildningen, hälsovård och friheten är fortfarande det bästa på Kuba i jämförelse med Latinamerika är det sämsta man kan höra under den ny påbörjat milenium.

Bäste Christer Myrén, Kuba ska varken jämföras med Sverige eller med Syd- och Mellanamerika, utan med vad kubanerna själva är kapabla att åstadkomma förutsatt att det råder ett demokratiskt system som tillåter dem utöva inflytande över politik, ekonomi, kultur mm. Med andra ord, ett system som överlämnar landets suverenitet till dess egentliga ägare - folket.

Alexis Gainza Solenzal
Chefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba

Att jämföra Cuba med Swerige är intte rättvist. Cuba ska jämföras med länderna i syd- och mellanamerika.
Då kan man se, trots den fattigdom som råder, att det finns inga gatubarn, ej heller barn med uppsvullna magar. Som man kan se i den fria världen.
Allt är inte perfekt, men kan man begära det idag? Av Cuba, varför beggär man inte det av USA? Där finns fler barn som får gå och lägga sig hungriga på kvällen.

(del 3)
Om vilket slags paradis Kuba egentligen är kan läsas förresten i den bästa boken en svensk någonsin har skrivit om det karibiska landet - ”En gång i Havanna”. Författaren? Björn Afzelius, nära vän till Mikael Wiehe från Hoola Bandoola Band-tiden, en man med stark civilkurage som säkerligen vänder sig i graven när han hör sin gamle kollega sjunga lovsånger till Castroregimen.



Alexis Gainza Solenzal

Exilkuban och chefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba

Författare till boken Kuba sett ur exilen (Silc 2004)

Varken Amnesty International eller Röda korset tilläts tillträde till Kubas fängelsegulag som enligt Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning omfattar idag mera än 200 anstalter. Närmare 20 procent av landets befolkning bor idag i landsflykten. Bland dem finns gott om politiska och samvetsfångar som blivit torterade under sin vistelse i Castros fängelse. Mot denna bakgrund svårligen skulle en latinamerikan betrakta Kuba som sitt drömland. Många latinamerikaner som bosatt sig där har ju upplevt mardrömmen och lämnat skyndsamt ön. Som de allra flesta kubaner har de insett, att öns svårigheter långt ifrån beror på USA (något Wiehe ständigt antyder) utan i första hand på det rådande totalitära förtryck som genererat allmän fattigdom och desperation.

Alexis Gainza Solenzal

Exilkuban och chefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba

Författare till boken Kuba sett ur exilen (Silc 2004)

I sin hyllningssång till den s.k. kubanska revolutionen försummar den populäre underhållaren dock de tusentals kubaner som mördats av Fidel Castros kommunistiska regim.
Kubaexperter har beräknat, med största möjliga noggrannhet, den castroistiska totalitarismens offer. Enligt preliminära uppskattningar från projektet Kubaarkiv (Cuba Archive www.cubaarchive.org) har 78 tusen kubaner dött under flykten från Kuba; 5 300 har dött i beväpnad strid mot revolutionärerna;. 14 tusen kubanska soldater har dessutom stupat i så kallade ”internationalistisk kamp” i främmande jord (dvs. Castros imperialistiska äventyr för att exportera kommunismen); 5 600 kubaner har likviderats av exekutionsplutoner och 1200 har dött utomrättsligt. Sammanlagt har alltså 104 100 kubaner förlorat sitt liv under Castros 47-åriga diktatur.
Alexis Gainza Solenzal

Exilkuban och chefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba

Författare till boken Kuba sett ur exilen (Silc 2004