Hej igen, Mikael.

Läsarnas DN har idag (20070802) publicerat mitt inlägg angående Din hyllningssång till Fidel Castros totalitära diktatur. Håll snälla debatten levande för det vi pratar om handlar om tusentals och åter tusentals hänsynslöst mördade människor av castroismen. Jag vill inte ens tro att Du kan vara likgiltigt inför ett sådant faktum. Visa Din solidaritet med Kubas folk, inte med dess förtryckare. Hedra Din gamle väns, Afzelius minne.

Vänligen,

Alexis Gainza Solenzal
Chefredaktör för Misceláneas de Cuba.

Den nya människan på Kuba var och är verkligen ett fiasko (Bull shit), som aldrig har varit sanningen, och det vet du väl; i stället har kubanerna betalat dyrt din och många andras dröm att det skulle finnas sådana människor skapade av en enda galen och hänsynslöst person. Det har inte funnits mera än en man som liksom: Pol Pot, Sadam Husseim, Mao, Stalin och det nuvarande Nord Korea diktatorn, Kim Il Sung och många andra i Latinamerika, har haft makten, liksom som på Kuba under 47 år, nämligen Fidel Castro, som nu, döende har för över makten till sin bror och Det Kommunistiska Partiet.

Kan en sådan här debatt föras på någon debattsida i någon kubansk tidning? NEJ! Man tillåter inte att olika politiska åsikter möts i en öppen forum på Kuba. Alexis handlande medför att han stämplas som USA:s lakej, kandidat att bli riktigt trakasserad av paramilitära grupper som Snabb Respons Brigader eller att hamna i fängelse i många år. Detta i det land som bäst har försvarat de mänskliga rättigheter...? Revolutionen tillåter inte sina undersåtar att göra revolt. Då slutar det som för Mario Chanes de Armas.
Mario Chanes var politisk fånge i 30 år. Det märkliga med honom är att han startade den revolutionära rörelsen med Castro, var med honom under Moncada kaserns attack och när gerrillakriget startade. Då han vände sig mot sin väns diktatoriska styre sattes han i fängelse anklagad för att vara kontrarevolutiär. I 30 är!!!!!!
Jag vill inte leva i paradiset för att vara lycklig. Det räcker för mig att vara fri.

En kuban i Sverige

Inga gatubarn på Kuba? Inga barn med uppsvullna magar? Inga hungriga barn? För att veta sanningen om hur det egentligen förhåller sig vad gäller barnens situation och rättigheter på Kuba måste regeringen i första hand tillåta fri press på Kuba så att journalister, såväl kubanska som utländska kan redovisa om den verkliga situationen vad gäller föreliggande område, och inte bara basera sina uttalande på statlig propaganda. Vi kubaner som själva gått igenom de sk. revolutionens landvinningar vet att denna propaganda är inte bara långt ifrån san utan även en skymf mot Kubas folk. Om detta ska vi mera berätta...

Alexis Gainza Solenzal
Chfefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba

Wiehes: Det var en tid lång, lång tillbacka jag kunde trala; trala; trala utan vidare dina sånger.

Mest var p.g.a. Björn Arvzeljus, manen som alltid upptog min uppmärksamhet. Nu, när du går modig och pratar om demokrati, kolonisering och fattigdomen i Latinamerika, tar du som exempel Kuba. Du borde, efter att ha kommit till dina 60 år, tagit kraget på dig att verkligen fördjupa dig i vad en diktatur som liksom Castros totalitära makt råder på ön. Att landets vinningar uppstår fortfarande med att upprepas att: Utbildningen, hälsovård och friheten är fortfarande det bästa på Kuba i jämförelse med Latinamerika är det sämsta man kan höra under den ny påbörjat milenium.

Bäste Christer Myrén, Kuba ska varken jämföras med Sverige eller med Syd- och Mellanamerika, utan med vad kubanerna själva är kapabla att åstadkomma förutsatt att det råder ett demokratiskt system som tillåter dem utöva inflytande över politik, ekonomi, kultur mm. Med andra ord, ett system som överlämnar landets suverenitet till dess egentliga ägare - folket.

Alexis Gainza Solenzal
Chefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba