Zoltan Tiroler, från Svek (Svensk-kubanska föreningen), den outtröttliga sekten bestående av Castrodyrkare, uppdiktar i sann kommunistisk anda personliga påhopp iställetför att bemöta argumenten. Vad han än vill och tror, tillmäts mina åsikter och argument det värde de förtjänar ty de stämmer helt och hållet med den verklighet Kubas folk lever i. De finns bland annat samlade i min bok: Kuba sett ur exilen (Silc 2004) (jag skickar gärna ett gratis ex. till Tiroler om han så önskar). Till skillnad från det värde mina argument och åsikter tillskrivs får Tirolers personliga påhopp plats endast på en stackars gästbok på Internet eller på Sveks tråkiga hemsida. Inget konstigt med det, eller?

Vänligen,
Alexis Gainza Solenzal
Chefredaktör för tidskriften Misceláneas de Cuba

Kom ihåg att Gainza Solenzal har betalt för att sprida sin hatpropaganda mot Kuba. Han är fd (?) medarbetare i den bruna tidskriften "Contra" och en notorisk lögnare om Kuba med påståenden om "gatubarn", "Gulag" osv. Han försvarade kidnappningen av den kubanske pojken Elian till Miami. Gainza stannade i Sverige efter Sovjets sammanbrott, där han studerade gratis på kubanska statens bekostnad. Nu lever han istället på våra skattepengar och bidrag från USA. Där har han goda kontakter med terroristerna i Miami, som riktar attacker mot Kuba. Ska hans betalda åsikter tillmätas något värde?

Hej Mikael:

Som Du ser en del reser till Kuba och kan inte se (eller vill inte se)bl.a. hur de handikappade egentligen har det och hur den totalitära staten inte bara har monopol på makten utan även på välgörenheten. I den bifogade länken kan ni läsa hur en humanitär organisation som trakasseras och förföljs av regimen hjälper funktionshindrade:

El Diario de las Dos Mentiras: Ni Joven, Ni Rebelde
http://www.miscelaneasdecuba.net/web/article.asp?a rtID=8392

Propaganda? Det finns ett säkert sätt att kolla det: genom att åka till Kuba och träffa dem.

Vänligen, Alexis Gainza Solenzal.
Chefredaktör för Misceláneas de Cuba

(forts...)
jag åkte till Kuba för att jag ville se en annan värld. Jag förvånades över hur lik den var vår egen vardag. Jag insåg att jag mer kände mej som i Sydeuropa än som i Afrika.

Jag är så trött på dem som av blint ideologiska skäl vill kalla Kuba för paradis eller helvete.

Och så glad för att någon vågar stå vid sidan av den kören!
Tack Mikael!

Hej Mikael!
Jag åkte till Kuba för två år sedan. Jag nog aldrig varit socialist, men jag ville se. Jag bodde hos vanliga kubaner, några som gillade revolutionen, andra som ogillade den. Jag kunde inte blunda för vad jag såg: Handikappade med fina kläder, istället för tiggarskål som i alla andra fattiga länder jag besökt. Kulturaktiviteter i skolor och på gator. Folk som diskuterade och debatterade. Föreningssänd, reklamfi, närradio, där jag intervjuades utan någon tillsägelse om vad jag fick säga och inte. Mängder av kontrabasar. Tranvestiter på gatorna. Innerliga revolutionsanhängare och moderata samhällskritiker, folk som försökte lura mej...

Castro har velat gestalta sig som den unika Frälsaren på Kuba genom att permanent, förtrycka, manipulera och ha kontroll på varje individen. Att ha den kontrollen på olik tänkanden och rörelsen av medbörjare på varje kvarter och på skolutbildningen är det bästa sättet att förtrycka en hel nation. Att Kubanska medbörjare inte kan resa, inte ha tillgång till Internet på fri hand, inte kunna läsa vilken bok som helst, som till exempel, ”En Gång i Havana” av Björn, (manen som har säkerligen förstumma dig och många andra) utan Castros direkt godkännande är verkligen en skam, där man inte vet vad demokrati i funktion är. Sluta förlöjliga dig Mikael Wiehes och i stället, gör något för Kuba nu, när fortfarande har du tid och möjligheten.