Den 1 maj 1976 upplöste vi Hoola Bandoola Band. Vi var inte ovänner, vi splittrades inte, det fanns inga motsättningar. Efter fyra LP-skivor och en singel, femtio TV-program och fyrahundra utsålda konserter kände vi bara att vi inte kom vidare. Dessutom hade Povel och Muffe fått barn och ville inte turnera längre. Och vi andra kunde inte tänka oss att ta in några nya i gemenskapen. Så vi upplöste bandet. Dom hade det som nyhet på Aktuellt. Och plötsligt stod jag där ensam, utan orkester, trettio år gammal, före detta popstjärna. Det var dags att börja tänka på framtiden. Bli vuxen. Skaffa ett jobb. Familjen låg på. Hur skulle jag göra? Jag bestämde mig för att ge sångskrivandet ett år. Om det funkade skulle jag fortsätta med musiken. Om inte, skulle jag bli barnläkare; ett hedervärt, intressant yrke där man kunde göra en insats och dessutom kanske resa runt i världen. Efter ett år hade jag skrivit tjugo nya sånger, bl. a. ”Titanic” och de andra sångerna till skivorna ”Sjömansvisor” och ”Elden är lös”. Jag beslöt mig för att fortsätta att spela och sjunga och skriva musik. Världen fick klara sig med en barnläkare mindre. Och när jag väl hade bestämt mig skrev jag inte en ny sång på tre år… Så småningom kom jag igång igen. Och sen dess har jag fortsatt: sommar, höst, vinter, vår/ nya sånger varje år. Jag har haft många olika orkestrar och spelat med fantastiska musiker som Ale Möller, Frans Sjöström, Göran Skytte, ”Mackan” Englund, Per-Ove Kellgren, Arne Franck, Per Melin, ”Chico” Lindvall,”Fjellis” Fjellström, Håkan Nyberg, Greg Fitzpatrick, Hans Åkerhjelm, Johan Valentin, Annie Bodelson, Joakim Rooke, Mats Persson, Eddie Nyström, Bernt Andersson, Inge Pettersson, Billy Cross, ”Millis” Stentorp, Fredrik Bergergren, Håkan Bacchus, Stellan Colt, Lars Krarup, ”Gisen” Malmqvist, Lars Holm, Raymond King, Lakis Karnezis, David Nyström, Thomas Nyberg, Truls Ström, Pelle Jernryd, Peter Hallström och Pontus Snibb. Jag har spelat med Björn Afzelius. Jag har uppträtt med körer, storband och symfoniorkestrar. Jag har skrivit musik till teater, film, balett, TV-program och musikaler. Och jag har lyssnat på musik. Sångskrivare som Woody Guthrie, Hans Eisler, Kurt Weil, Bob Dylan, Neil Young, Paul Simon, Joni Mitchell, Violeta Parra, Mikis Theodorakis, Victor Jara, David Byrne, Peter Gabriel, Tom Waits, Prince m.fl. Och mina skandinaviska kolleger naturligtvis. Kompositörer som Bach, Vivaldi, Ravel, Mahler... Vokalister som Billie Holiday, Frank Sinatra, Elvis, Everly Brothers och Monica Zetterlund. Folkmusik från världens alla hörn, jazz, europeisk konstmusik, pop, rock, blues, hiphop, m.m, m.m. Och jag har spelat hundra spelningar om året nästan hela tiden. I Sverige, Danmark, Norge och Finland naturligtvis. Men också på Färöarna, i Frankrike, Tyskland, Italien, Kuba, Costa Rica, Nicaragua, Chile, Zimbabwe och Sydafrika. Jag har turnerat med Mr. Acker Bilk, Albert Nicholas, Södra Bergens Balalajkor, Kustbandet, Peps Persson, Robban Broberg, Tidningsteatern, Amerindios, Silvio Rodriguez, Pablo Milanes, Daniel Viglietti, Tekla, Monica Zetterlund, Lisa Ekdahl, Tony Holgersson, Mikael Samuelsson, Anna-Lena Brundin och The Real Group. Och krig har vunnits och förlorats, revolutioner har segrat och besegrats, imperier har fallit och uppstått, politiska vindar har vänt och återvänt och kärleken har kommit och gått. Och jag har mått bättre och sämre. Och allt har satt sina spår i sångerna. Jag har gett ut ungefär tjugofem skivor och skrivit ungefär 220 sånger. (De finns utgivna i Sångerna, Carlssons förlag 2002) Och när jag nu tvingas välja ut femton av dem till en samlingsskiva, ställs jag inför två problem: vilka sånger ska jag välja och vilka versioner? Jag får ibland frågan vilken av mina sånger jag tycker bäst om. Jag brukar svara att så som en moder älskar sina barn, så älskar en sångskrivare sina sånger: lika mycket fast på olika sätt. Sen vet man ju att publiken tycker mer om vissa sånger än om andra. Jag har här tagit hänsyn till både mig och publiken. När det gäller vilken version, finns det också ett dilemma: som artist vill jag nog helst ge ut den senaste versionen av sången men som publik föredrar jag oftast originalinspelningen (därför att den påminner en om en tid eller en människa eller en situation i ens liv). Jag har i detta avseende bejakat min publika sida. Här finns alltså femton sånger i originalversion från mina tjugo år som soloartist på Amalthea och MNW. (En samlingsskiva med Hoola Bandoola Band finns på MNWCD 106.) Väl bekomme! Mikael Wiehe augusti 2002