|
Nyliberalismen fortsätter dominera, både i Sverige och utomlands,
och resultatet ser vi varje dag i form av nedskärningar i välfärden
och finansskandaler. Det är med andra ord en dyster värld vi
lever i. Artisten Mikael Wiehe, som nyligen kommit med en ny skiva, hävdar
dock att det finns hopp.
Nya rörelser, underifrån, börjar göra sina röster
hörda i Sverige och utomlands. Tillsammans med en offensivare fackföreningsrörelse
kan man skapa en grund för en rättvisare värld.
När jag träffar Mikael Wiehe på hans arbetsplats i Malmö
har han just avslutat en turné som pågått sedan februari.
Från norr till söder har han rest för att lansera sin
nya skiva Kärlek & Politik och samtidigt möta den allt större
publik som kommer för att lyssna. Man kan med fog säga att Mikael
Wiehe är populärare än någonsin och spelningarna
liksom övriga engagemang duggar tätt.
Stora framgångar både i Sverige och utomlands och försäljningsframgångarna
med nya plattan har inte förändrat Mikael Wiehe utan det sociala
engagemanget är fortfarande en ledstjärna. Det märks både
på den nya skivan och inte minst genom hans vilja att i olika sammanhang
arbeta för en god sak.
Ett exempel på det är den rad gratiskonserter han ger varje
år.
- Jag prioriterar då att spela för ungdomar och i vänstersammanhang.
Det handlar om stödkonserter där man samlar in pengar till ett
ändamål eller konserter där jag själv gärna
vill vara med men där arrangörerna inte kan betala.
- Nyligen har jag spelat för Stockholms Sociala Forum. Där ville
jag gärna vara med för det gav mig möjlighet att få
kontakt med människor som väcker min nyfikenhet.
Wiehes samhällsengagemang har bland annat avspeglat sig i ett samarbete
med fackföreningsrörelsen. År 2000, i samband med sitt
90-årsjubileum, gav Kommunalarbetareförbundet ut en skiva av
och med Mikael Wiehe. I stället för att handla över disk
i en skivaffär fick 60 000 medlemmar en cd direkt i brevlådan.
Jag har under åren haft kontakt med andra fackförbund men med
Kommunal gav det resultat och det är jag otroligt glad för.
Genom plattan nådde jag ut till en massa människor som jag
kanske inte annars fått kontakt med.
Facket otroligt viktigt
Wiehe understryker att fackföreningsrörelsen är otroligt
viktig som representant för Sveriges arbetande befolkning. Majoriteten
av människorna saknar både pengar och makt och har därför
små möjligheter att göra sin röst hörd.
Fackföreningen fungerar därför som en organisation som
kan driva krav på bättre arbetsvillkor och förhindra att
medlemmarna blir utnyttjade. Trots en positiva syn på fackföreningar
som företeelse sticker Wiehe inte understol med sin kritik.
- Vad den fackliga rörelsen just nu håller på att bomma
är de nya sociala rörelserna i Sverige och utomlands.
- Var fanns LO när det gällde motståndet mot kriget i
Irak? 50 000 människor demonstrerade i Stockholm och facket var inte
där. Den fackliga rörelsens agerande inför EMU-omröstningen
var ju en cirkuskonst av högsta dignitet där man "balanserade
på lina" för att inte ta ställning. Jag saknar den
fackliga offensiven och det aktiva försvaret av arbetande människors
rättigheter.
Mikael Wiehe understryker vikten av att facket tar ställning i dagens
viktiga frågor
- Om människor känner att facket indirekt är allierat med
den socialdemokrati som är nyliberalismens administratörer i
Sverige, och att fackets uppgift är att tala om för folk att
de ska ta det lugnt istället för att ta strid då tappar
människor förtroendet för LO.
Ska vara militanta företrädare
Facket ska ju vara militanta företrädare för de människor
som ser välfärdens demoleras, lönerna sjunka och arbetslösheten
öka. Där har facket sin stora uppgift och det ansvaret tycker
jag inte att man tar.
- Sedan början av 90-talet har nedskärningarna, privatiseringarna
och de ständigt ökande klasskillnaderna fortsatt utan någon
synbart slut. I takt med nyliberalismens segrar har många tidigare
aktiva blivit desillusionerade eller helt enkelt utbrända och mer
eller mindre gett upp.
Mikael Wiehe förnekar inte att det är det nyliberala budskapet
som dominerar samhällsdebatten men menar att det har börjat
röra på sig.
- Man kan säga att fortfarande är det den starkes rätt
som gäller, från Irak till den svenska sjukvården. Nu
är honnörsorden att vara vackrast, snabbast och starkast och
ta för sig. Har man inte det bra får man skylla sig själv.
Det budskapet lanserades i början av 80-talet när dåvarande
Svenska Arbetsgivarföreningen startade sin kampanj "Satsa på
dig själv". Skillnaden är att då upplevdes det som
något nytt och fräscht medan det nu av många upplevs
som någonting gammalt, slitet och förbrukat.
- Det finns en ny generation nu som inte ser detta att vara ekonomiskt
framgångsrik på andras bekostnad som tecken på framgång.
- Så i ett längre perspektiv är jag hoppfull, jag tror
att världen går framåt att det blir bättre på
många sätt.
- Och förhoppningsvis också i det kortare perspektivet eftersom
jag ideligen ser människor som engagerar sig för andra än
sig själva och det är framför allt människor i 20-årsålder,
avslutar Mikael Wiehe
|
