Recensioner - Totta & Wiehe: "Dylan"  
Vital Folkrock - Totta & Wiehe

Bob Dylan har följt både Totta Näslund och Mikael Wiehe genom hela deras karriärer, om inte längre än så. Ändå har ingen av dem gjort den självklara skivan med egna Dylantolkningar.

När Wiehe en gång försökte blev resultatet den svårtuggade elektroniska experimentplattan "De ensligas allé". Till slut satte de sig ner och gjorde den ihop. I elfte timmen, Totta var redan döende. Och kanske var det den oundvikliga blicken på klockan som gjorde att resultatet blev så rakt och enkelt. Eller så handlar det om att dessa två åldrande sångare hade ägnat så många år åt Dylan att bara det avklarnade och självklara återstod. Oavsett vilket är detta en bättre skiva än alla Tottas numrerade soloskivor, och en av Wiehes främsta. Fjorton låtar av odiskutabel halt, listigt valda, lyhört översatta av Wiehe och med ett band som ingen kan slå på fingrarna. Jag trodde absolut att det skulle låta mer som rutin.


Nils Hansson , Dagens Nyheter den 29 mars 2006

Totta & Wiehe: "Dylan"

4 plus

Totta Näslunds sista cd, fjorton Dylansånger försvenskade av Mikael Wiehe som också sjunger. Suveräna ”Längesen” (”Things Have Changed”) följs av duetten ”Du får hålla dej här” (You Ain’t Going Nowhere) från 60-talet. Då och nu, politik och drömmar, argt och vackert och lite oemotståndlig livsleda. Innerligt andliga ” Jag ska bli fri” och ”Där anar jag din hand” blir långlivade.
Bästa spår: ”Där anar jag din hand”.


Jens Peterson, Aftonbladet, 29 mars 2006

Totta & Wiehe: "Dylan"

3 getingar
 
Totta Näslund och Mikael Wiehe gör Bob Dylans låtar på svenska. Till dem som nu känner att de håller på att däcka av tristess kan jag säga att Totta (RIP) och Wiehe valt några av de absolut finaste Dylan-låtarna.
Herregud, de gör Not dark yet och så länge Totta får stå för sången och Wiehe är knäpptyst är det obotligt vackert.
Dessvärre känns det aldrig så Dylanesque som till exempel Eldkvarn-Plura gör på förra årets bästa platta Atlantis.
Inga blonderade glorior eller drivor av minnen (och kokain). Men det kanske aldrig var meningen.



Quetzala Blanco, Expressen den 29 mars 2006

Totta & Wiehe: "Dylan"

3 postryttare

Totta Näslunds kanske allra sista önskan var att få genomföra det här projektet, en samling Dylan-sånger på svenska. Mikael Wiehe gav honom texterna, vilket gör albumet konsekvent.Att Wiehe själv sjunger hälften stör inte alls, bara att Wiehe gjort ett så mossigt urval. För det är nästan uteslutande i de nyare låtarna som plattan brinner. Och dessa sjungs nästan uteslutande av Totta.Johan Lindström har skapat en skrovlig ljudbild, inte så långt från en modern Eldkvarn-produktion, som ypperligt klär Totta och låtar som "Things Have Changed" och "Not Dark Yet". Men allra bästa spår är "Vad var det du ville", där Wiehes översättning fått en fin balans mellan yta och djup, mellan talspråk och det halvt ironiskt högtravande.



Håkan Engström, Sydsvenska Dagbladet den 29 mars 2006