Mikael Wiehe Politik & kärlek

Mikael Wiehe föddes i Stockholm 1946 men levde sina första år i Köpenhamn. 1951 [1952 MW] flyttade Mikael och lillebror Thomas med mor till Malmö, där han bor kvar. Han lär sig spela gitarr, som ska komma till användning senare, och saxofon, som han använde 1963-66 i jazzbanden Coolings Traditional Jazzmen och Blunck’s Lucky Seven. Han blir 1967 medlem i brorsans popband Moccers som 1969 kommer till final i radions popbandstävling. 1970 bildas Hoola Bandoola Band efter att Mikael Wiehe och Björn Afzelius träffats. En radiospelning får både Stikkan Andersson och det progressiva skivbolaget MNW att bli intresserade av Hoola . . .

Om man googlar på "Mikael Wiehe" + politisk så får man nära 19 000 träffar. Inget konstigt med det, för Wiehe är ju en politisk låtskrivare och sångare. Eller?
Nej, jag skulle inte vilja använda en så bestämd form utan formulera det som en fråga: Är det rätt att beskriva Mikael Wiehe som en politisk sångpoet?
Frågan ska inte tas som en provokation eller ett ifrågasättande av hans politiska åsikter utan som ett försök att bredda och fördjupa bilden av Mikael Wiehe, sångpoeten och människan. För att kunna svara måste man först ställa en annan, grundläggande fråga: Vad är en politisk sång?

Sommarn miste lite av sin fägring
Solen miste lite av sin glans
När det, vi hade hoppats på
föll ihop och gick i kras
var det nästan som om glädjen inte fanns
Nu säger du att inget har nån mening
att det enda, du vill ha är lugn och ro
Men vi kommer aldrig vidare
om vi lutar oss tillbaks
Så kom hem till mej så gör vi nåt ihop
("Kom hem till mej", 1981)

Det bör kanske påpekas att när ordet politisk används i sång- och musiksammanhang så betyder det (nästan) alltid vänsterpolitisk. Ibland sätts likhetstecken mellan politisk sång och pamflett, andra benämningar är arbetar- och kampsång. Dessa representerar den politiska sångens ena ytterlighet: texterna ska ta ställning för arbetarklassen och socialismen, uppmana till kamp och revolution.
Den andra ytterligheten sammanfattas i det slagord som myntades av 70-talets kvinnorörelse och strax övertogs av hela den svenska vänstern "Det privata är politiskt”. Härmed utvidgas begreppet politik och då också den politiska sångens ämnesområden. Nästan vad som helst, både i samhället och privatlivet, kan bli utgångspunkt för en politisk sångtext.

Dom går i banken
Dom tar ett lån
Dom kör i bilar
med telefon
Dom gör affärer
Dom gör förlust
Dom spekulerar
Dom gör konkurs
Jag slipar knivar . . .
("Jag slipar knivar", 2000)

"Vänsterns okrönte hitmakare"

Ser att också jag i rocktidningen Schlager (1981:3) utnämnde Mikael Wiehe till "vänsterns okrönte hitmakare". Men när amatörgitarristen Eriksson drygt 20 år senare spelade sig igenom boken Sånger (2002) med texter/noter till 220 av Wiehes egna sånger och översättningar upptäckte jag att Wiehe är förvånansvärt lite politisk. (De flesta låtarna - engelsk pop, nord- och sydamerikansk folksång, svensk visa, lite rock och en gnutta jazz - har så enkla ackord att de kan spelas av varje hemmaplinkare!)
Som Mikael Wiehe sa när jag gjorde en intervju i samband med utgivningen av sångboken (bl a i Hifi & Musik 2003:1-2):
"Jag är en politisk människa och jag undrar varför inte alla är det. Jag skriver politiska sånger men jag skriver också sånger om mitt själsliv. "Det konstiga är att det finns många som enbart skriver sånger om sitt själsliv.”
Han sångdiktar gärna i symboler också. För det mesta anar man vad sångerna handlar om men det händer att man undrar och ibland vet man inte alls. Som Wiehe tillade:
"Hur många sånger som "Stoppa matchen" har jag skrivit? Kanske fem, sex. ”Den enda vägen" är den mest politiska sången jag gjort - en så sån som folk sagt att jag alltid brukar göra. Men jag har skrivit många fler sånger om olika livssituationer."
"Den enda vägen" (2000) är en kommentar till moderat politik och "Dagens Nyheters ledarsida". Wiehe beskriver den enda vägens politik: "lägre löner" och "ännu färre jobb", "lägre bidrag" och "ännu flera fattiga", "mera konkurrens" och "ännu fler på botten som aldrig får en chans".
''Stoppa matchen" (1975) gavs ut på singel i samband med Davis Cup-matchen i tennis mellan Sverige och Chile, då en diktatur under general Pinochet. Fascisterna regerar / med terror och tortyr", diktade Wiehe. "Sen snackar dom om laganda / Ja, det är nästan så man spyr..."

. . . när prinsar och presidenter
ljuger medvetet i kapp
och när dom som skulle säga sanningen
har börjat ta tillbaka det, dom just har sagt
då kommer Lille Gerhard hem till mej
och häver sej på tå
och viskar, vem i hela världen kan man lita på
("Vem kan man lita på?" 1972 och 2001)

Inga pamfletter

Hans mest kända sånger är inga pamfletter.
"Vem kan man lita på? (1972 med sång av Björn Afzelius; 2001 med Wiehe själv) och "Keops pyramid" (1972) bör vara låtarna som de flesta minns med Hoola Bandoola.
Sångpoeten Mikael Wiehes hits, örhänge eller schlagers - välj själv! - i eget namn är utan tvekan "Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång)" (1978) och "Flickan och kråkan" (1981). Även "Mitt hjärtas fågel” och "Som en duva" - från Wiehes duo-LP med Björn Afzelius (1986) - har tagit plats i många hjärtan.
Det första han skrev på "Titanic", för att ta den som exempel, var raden "Nu lämnar råttorna skeppet för att söka sej mot land". Formuleringen syftar på "den sönderfallande svenska musikrörelsen". I sin helhet handlar "Titanic" - tror Wiehe - om "en liten mans känsla av hjälplöshet inför ett stort skeende". ”Vid kärnkraftsomröstningen användes sången som ett exempel på teknikens opålitlighet.” Medan jag alltid har trott att texten beskriver andraklasspassageraren = medelklassen (inklusive Wiehe och mig) och den valsituation som Peps Persson uttryckte i låten "Dags å välj sida" (1974).
En teckning av Oscar Cleve med titeln "Liten flicka ilar till veterinär med skadskjuten kråka" gav inspiration till "Flickan och kråkan". Också den här sången måste väl handla om Wiehe själv - rättare sagt om den svenska vänsterns (o)förmåga att hantera sin besvikelse vid skiftet från det kollektiva 70- till det individualistiska 80-talet?
"Sångens jag, alias flickan, alias Mikael, springermed bultande hjärta och "på taniga ben". Jaget "bönar och ber fast jag 'gentligen vet / att det redan är all'es för sent". En uppmaning, som kan vara politisk eller privat, att aldrig sluta kämpa för det man tror på även när det
verkar hopplöst.
"Mitt hjärtas fågel" skildrar den fågel som har ett bo i allas vår hjärtan och när vi blir kära "flyger... stiger upp mot skyn... sväva över markerna". En sång om glädjen, den ljuva och underbara, "att älska nån som älskar en tillbaks" (citat ur en annan kärlekssång" Den stora, stora skillnaden", 1991).
I "Som en duva" har fågel blivit en symbol för friheten:
den fria men flyende människan. Vilket inte går att förstå av texten men Wiehe förklarar att sången handlar om "de politiska flyktingar som kommit hit från Latinamerika".

Uppför dej värdigt
Uppför dej väl
den korta stunden
när ljuset är här
Uppför dej riktigt
Uppför dej rätt
Så ska du minnas
av dom som har sett
 
("Allt har sin timme (Till mina döttrar)" 2000)

Bland sångbokens 220 titlar och de 20,30 sånger som tillkommit kan man förstås plocka fler texter som är tydligt och klart politiska: "Vävare-Lasse" (1971), "På väg (1973), "Victor Jara" (1975), "Sången om det internationella kapitalet" (1976; ur musikteaterföreställningen "Kaninerna på Navarone", inte på skiva), "Det räcker nu" (1985; översättning av chilenaren Mario Salazars "Basta ya"), "Lille man" (1992), "Dåliga mänskor" (inte insjungen av Wiehe utan från musikalen med samma namn), "Jag slipar knivar" (bägge 2000), "Håll Sverige rent" (skriven med Tomas Ledin och Markoolio, från CD:n ”Hela Sverige - Artister mot nazister” 2001), ”Gbg, Gbg" (2004)...
Ämnen i tur och ordning: "Marx teori om den ursprungliga kapitalackumulationen", klasskamp kontra kvinnokamp, den chilenske folksångaren, kapitalismen, diktatur och frihetskamp i Sydamerika, "den nya världsordningen", 40-talets arbetarklass i Malmö, dagens överklass, rasism och EU-toppmöte i Göteborg.

Unga eller gamla
det gör det samma
Fattiga och rika
behandlas lika
Ja, alla ska dom åka
i min Toyota
Några börja bråka
och undrar vad dom gjort
Andra börjar gråta
och vill, det ska gå fort
i min Toyota
("I min Toyota", 1983) HIT

Men de blir färre ju snävare och fler ju bredare man definierar begreppet politisk sång. Vänsterideologi samsas med Dylansymbologi: poetisk kreativitet och konstnärlighet tar oftare över än låter sig tyglas av politisk renlärighet "Hugget som stucket" (1973), "Mikael Wiehes 116:e dagdröm (1978) och "Lillan står i hagen" (1983) är några - av många fler - texter där ord och symboler skenar iväg á la Dylan.
Få sånger är definitiva och uteslutande; fler omfattar ett större antal människor med - inte lika utan - snarlika politiska uppfattningar. Oavsett politiskt parti och ideologi, hur många kan ha något emot budskapen i "Man måste veta vad man önskar sej" (1972) och "Kom hem till mej" (1981)? Den första handlar om att man måste bestämma sig för hur man vill leva, om man ska kunna styra sitt liv (och kanske världen); den andra om att det går lättare att förändra samhället och därmed sitt liv om flera kämpar tillsammans. Lyssna också in det smått ömkliga budskapet i "När man jämför" (utgiven 1973)! Minsann ingen låt om klasskamp utan om livskramp.
Nej, Mikael Wiehe hade inte kunnat anställas som partikompositör hos dåvarande skp och kpml(r) eller ens vpk.

"Kärleken kommer och kärleken går"

Wiehes politiska angrepp och kritik riktar sig mest utåt men också inåt. "Som om ingenting har hänt" (1981) beskriver ett möte i Svensk-kinesiska förbundet där mötesdeltagarna "pratar sej varma för demokratin... och betygar sin avsky for all tyranni". Men varför tiger "man tillsammans om Kina i Tibet"?
Mest effektivt fungerar de politiska sångerna när de är mindre konkreta och mer poetiska, när jag själv måste bidra till att konstruera innehållet. Som med låten "I min Toyota" (1983). Utan Wiehes förklaring, "Dödsskvadronerna i Latinamerika... åkte ofta runt i Toyotabilar", betyder texten ingenting - med blir den fruktansvärd. Det var alltså i en sån bil, en Toyota, som Dagmar Hagelin bortfördes, torterades och mördades?
"Nadja" (1994) är lika otäck. Förskräckt anar jag varför någonting "klibbigt som blod" droppar från Nadjas "trasiga blus". Wiehes kommentar bekräftar: Sången skrevs efter att en granat... slagit ner på en lekplats i Sarajevo."

Nadja
har du redan lekt färdigt
Nadja
är det roliga slut
Fick du inte va med mer
i det nya Europa
Och vad är det som rinner
från din trasiga blus
("Nadja", 1994).

När man synar texterna - genom att själv sjunga och spela - så framträder sånger om andra ämnen som Mikael Wiehe sällan eller aldrig förknippas med.
"Det vackraste barnet i stan" (1981, inte på skiva) är en (skämt)sång av en stolt far och make. "Vem är det vackraste barnet i sta'n?" undrar han glatt och utropar:
"Det är du!" Han frågar: " Vem har den snyggaste morsan i stan? / Det har du!" Till sist: "Vem har en far som är stor och tuff och klyftig och klok bortom allt förnuft? / Det har du!"
Några gånger har han försökt besvärja sin åldersnoja, "Livet efter 30" (1981) smög ut på B-sidan av en singel och på albumet Kärlek & politik (2004) finns den tragiska sången "55". Mikael, "55 år gammal", kan inte sova utan stiger upp. Hustrun sitter vid datorn och märker inget. Mikael gå runt i hemstaden: stadsteatern, skolan, biblioteket, statsministerns bostad, kasinot... När han kommer tillbaka hem sitter hustrun kvar vid datorn. Mikael smyger förbi, går och lägger sig.
"Jag la min mor i jorden" (1998) är också en sång om den flyende tiden. Från hjärtats innersta rum sjunger Mikael så personligt - ja, privat - om en son och en mor och det som nu återstår, "en burk med lite aska", att orden blir lika personliga - ja, privata - för lyssnaren.
Vad man främst märker - med viss förvåning - är den accelererande raden av kärlekssånger. Wiehe diktade om kärlek redan när sångspråket var engelska. Hans första komposition, "Up In Michigan" (inspelad 1966 med jazzbandet Blunck's Lucky Seven men utgiven först år 2004; melodin användes 1999 som dansmusik i "Dåliga mänskor") har en kärlekstext, liksom "Baby, Decide" (inspelad 1969 med popbandet Moccers, på skiva 2004) och "You And I" (inspelad 1971 med Hoola, utgiven först i CD-boxen Ingenting förändras av sig själv 1996). Men då var kärleken mindre personlig, mest ett ämne som man kunde skriva texter om, i stil med Beatleslåtarna "Love Me Do" och "She Loves You".

Vintern stormade
Vintern vissla' och ven
Vintern gormade
Vintern skrällde och skrek
Och vi kurade
mellan väggar och tak
Och vi hukade
under stormarnas brak
Nu är stormarna över
Nu är sommaren här
Du är den, jag behöver
Och du är den, jag har kär
("Stormande vals", 1991/1992)

I min favorit av hans kärlekssånger "Stormande vals"(1992 med Wiehe själv; 1991 med Östen Warnerbring), används naturen, ungefär som när erotik skildrades i gamla långfilmer för att beskriva passionens starka känslor. Melodin är passande nog en sugande, längtansfull vals.
Utan att räkna dem undrar jag om inte Mikael Wiehe gjort lika många låtar om kärlek som politik? Han är lycklig och olycklig, längtar och sörjer ibland i olika sånger och ibland i samma. "Var är kärleken?" frågar Mikael på CD-utgåva av Basin Street Blues (1988). Redan i "Magdalena" (1978) och "Törnrosa" (1983) betvivlar han att kärleken är möjlig. I "Mitt hjärtas fågel hoppas han i alla fall. Så plötsligt på albumet Allt är förändrat (1991), har det hänt. "Den stora, stora skillnaden (som sången också heter) är kärlek", sjunger Mikael.
På samma skiva finns "Nu kan jag gå ut och möta världen (om det mod som kärlek föder), "Jag har en älskarinna" (älskogens glädje och saknad, när/om den försvinner igen) och "En ängel steg ner ifrån himlen" (glädje när hon kom in i hans liv). "Allt är förändrat", betygar Mikael, "och ingenting är som förut".
I sången "Som kärleken" (1994) är han lika kär men nu finns oron där. "Kärleken kommer / och kärleken går" suckar han. "Ingenting hjälper" men ingenting "stjälper" heller, "ger tårar" och "sårar som kärleken" De oroliga orden förebådar vad Mikael skulle sjunga några år senare - "som om den alltid hade varit där / som om den aldrig varit borta" - i sången "Så kom den åter, kärleken" (1998).
På ett liknande sätt förebådar "Nästan som förut" (2005) av "Tango" (2004). Nu är det än värre. Hon är tillbaka men de lever bredvid varann: "Vi syssla' var och en med sitt." Fast Mikael hoppas fortfarande: "En dag ska sorgen vika / och allt blir nästan som förut."

Han är från Tuzla
eller från Teheran
Hon är från landet
eller här ifrån stan
Han ser hennes ögon
Hon ser på hans mun
Dom ser på varandra
varenda sekund
Vad bryr sej kärleken om gränser
Vad bryr sej kärleken om namn
För kärleken finns bara mänskor
som alla bor i samma land
("Vad bryr sej kärleken", 1998)

Att vilja andra människor väl