|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
– Jag började skriva melodier när jag spelade jazz på 60-talet. Så jag hade skrivit rätt mycket instrumentalmusik innan det blev sånger. Många av de första låtarna – både jazzlåtarna och de till första Hoola Bandoola-plattan – kom till när jag upptäckte att jag gick och sjöng på en melodi. Jag hade inte satt mig ner och komponerat fram melodierna. De bara fanns där plötsligt. Och fortfarande är melodierna mest en fråga om inspiration. – Idag bär jag alltid med mig en minibandspelare. När jag får en låtidé sjunger jag in den direkt. Jag går hem, programmerar in frasen på min synt, provar den i olika tonarter, spelar in den på band och lägger kanske på en melodi. Därefter börjar själva arrangerandet. Tidigare gjorde jag mest gitarrsånger, men sen jag skaffade synten och bandspelaren har jag börjat göra en annan typ av musik. På vilka sätt har dina låtar uppkommit? En låt kan ju börja med ett riff, en ackordsföljd, en kortare melodi osv… – Jag har jobbat på alla de sätten. Idag känner jag mig inte låst av att det ska vara en sångmelodi, som jag gjorde tidigare. Då spolade jag en kort fras för att det inte var en färdig melodi. Nu behåller jag de korta fraserna och gör t.ex. om dom till riff. Sen kan man alltid hitta på en melodi som man lägger ovanpå riffet. – Jag har upptäckt att låtarna blir olika beroende på vilket instrument låtskrivaren använder. Spelar han akustisk gitarr med fingerpicking ger det en viss typ av låt. Spelar han piano ger det en annan typ av låtar. Du har inte skrivit så mycket låtar på piano… – Det har väl snarare varit så att mycket av det jag gjort på piano inte har kunnat användas. Det har varit lättare att använda gitarrlåtarna eftersom mina grupper bestått av flera gitarrister. Titellåten på Hoola Bandoola På väg har du väl skrivit på piano i varje fall? – Ja. Och ”Herkules” på andra Hoola-plattan. – Instrumentfraserna på både ”Victor Jara” och ”Filosofen från Cuenca” på första plattan har ursprungligen skrivits på flöjt. Har t ex ”Victor Jara” uppstått som låt just genom den frasen? – Det har snarare varit så att den frasen visat sig passa ihop med en låt vid ett annat tillfälle. Jag gör ofta låtar på det viset. Jag skriver olika delar av låtar – verser, refränger, t ex – som jag försöker pussla ihop. Du samlar byggstenar till låtarna. Har du en hög verser, en bunke refränger och en byrålåda med textidéer? – Ja, ungefär. Vad jag framför allt gör och som jag lärde mig för rätt många år sen – det är att aldrig censurera mig själv. Jag säger aldrig: Nu har jag ett rockband. Den här låten är en vals, alltså skiter jag i den. För en dag behöver jag kanske en vals. Jag kanske kommer på en text som passar till just den valsen. – Vad jag egentligen gör är att dokumentera mig själv. Det har blivit extremt nu när jag går omkring med den här lilla bandspelaren. Jag har massor av låtar som jag inte hittat nåt forum för: små, fjantiga trudelutter, jazzlåtar, svenska folkvisor, valser, latinamerikanska melodier, sambor osv. Jag lyssnar mycket till musik och blir förstås påverkad av den. Ibland sjunger jag in tre fyra idéer om dan. – Vad som sen sätter gränsen är när det ska vara text till. Musiken är lattjolajbans, men texten – den är ett arbete. Att skriva en text till en melodi är så tungt att det sovrar bort en massa låtar. Om man inte skrivit låtar tidigare – vilket är det bästa sättet att komma igång? – Förr började jag alltid men rytmen. Det kunde vara egna rytmer eller sådana jag tog från kända låtar. Jag satt och skrålade till och försökte komma på en bra melodi. Har du försökt kopiera andra artisters låtar? – Hör jag en bra låt vill jag gärna göra nåt liknande. Det behöver inte alls bli ett plagiat eller en stöld. Det finns en låt på På väg som heter ”Ingenting förändras av sej själv”. Den är inspirerad en Neil Young-låt på lp:n Harvest. Den är gjord i samma stämning även om det inte alls är samma melodi. – Ibland händer det förstås att man av misstag komponerar låtar man hört. Jag skrev t ex Rolling Stones ”Start Me Up” häromåret efter att jag hört den på radion. Sen upptäckte jag var jag fått idén från. Då var det bara att slänga låten. Sånger består ofta av vers, refräng och stick. Finns det nån typisk form för dina sånger? – Jag försöker komma ifrån det givna sättet att göra låtar. Det var en stor kick att göra ”Strebersång” på Lp:n Kråksånger som bara innehåller ett ackord. Det var en personlig milstolpe när jag vågade göra den låten. Den har ju bara en fras – varken refräng eller stick. – En period gjorde jag väldig medvetet låtar med ett parti där publiken skulle kunna sjunga med. T ex la-la-la- refrängen i ”Jakten på Dalai lama” eller instrumentalpartiet i ”Victor Jara”. – Jag har skrivit många låtar med formen vers1/ vers2/ stick/ vers 3/. I de låtarna finns ingen speciell refräng, utan versen avslutas ofta med en refrängrad. Ett exempel är ”Kom hem till mej så gör vi nåt ihop” på Kråksånger. Versen är för mig själva essensen i låten. Det är där man berättar storyn. Jag gör inte schlager där refrängen betyder allt och versen inget. Om vi skulle prata om texterna. Det finns ju en rätt snäv inriktning på många rocktexter… – Ja. Det beror på att rockscenen är dominerad av en viss typ av människor. För det första är det mycket killar, för det andra är det killar som ställer upp på framgångsmyterna. De satsar på att slå sig fram till toppen. Och eftersom de flesta killar har rätt begränsade intressen handlar de flesta rocklåtar om att träffa tjejer, festa och dricka sprit, köra bil osv. De traditionella mansidealen går igen i texterna. – Bob Dylan var en av dom som på 60-talet bröt med den här texttraditionen. Men man ska inte glömma bort att folkmusiken alltid handlar om många olika saker. Om kärlek förstås, men också om uppror på Irland, bataljer i Skåne, naturen, politik, nidvisor osv. En rocktext kan naturligtvis också handla om vad som helst. – Allting man kan prata om kan man också sjunga och skriva texter om. Men intresserar sig en låtskrivare bara för tjejer och fester så kan ju ingen begära att han ska kunna skriva en text om nånting annat. Vilka kvaliteter har en bra sångtext? – Texten måste ha ett uttänkt förhållande till musiken. Rocklåtarna består ofta av en bestämd struktur, t ex vers och refräng. Då måste texten ha samma form som musiken. När samma moment upprepas i musiken känns det fel om texten bortser från det. Om det t ex finns en naturlig refräng i musiken måste det komma något som visar att textskrivaren är medveten om att samma ställe kommer igen. Så jobbar jag och Björn Afzelius och många andra. Men det finns också de som tycker helt annorlunda. Vad är ett bra språk i texterna? – Man måste bestämma sig för rollerna i texten. Det gäller att bestämma sig för vem det är som pratar i texten till vem den människan pratar och på vilket sätt den som pratar förhåller sig till den han eller hon pratar med. – Om man t ex vill att en hallick ska prata till sin hora och vara ironisk så måste man kunna det språket och förstå vad det är för slags skämt den människan kan tänkas säga. Att tänka sig att hallicken börjar tala med svåra ord som ”interfoliera” bara för att det ska rimma gör att texten inte blir trovärdig. De flesta börjar kanske med att skriva texter utifrån sig själva… – Så länge textförfattaren skriver om sig själv kan han använda sitt eget språk. Samtidigt måste han då vara ärlig mot sitt eget språk och inte lägga sig till med ord och uttryck han inte skulle säga i vardagslag och ordföljder han inte använder när han pratar. Vilka är de vanligaste felen när folk skriver texter? – Det vanligaste är att textskrivaren inte vet vad han ska skriva om. Att han inte har någon idé, utan bara behöver något att sjunga till den låt han tycker är så häftig. Det gäller de flesta texter – t ex många av dom som görs i England och USA och i den svenska schlagerbranschen. De flesta är fruktansvärt dåliga. De handlar bara om en kille och en tjej i olika konstellationer. Hon vill inte ha honom, han vill inte ha henne, de vill inte ha varandra, de älskar varandra, hon kommer snart tillbaka osv. De flesta säger absolut inget. – Det viktigaste är att sångtexterna har något att göra med den som sjunger den och nånting att göra med dom som han eller hon sjunger den för. Att man inte försöker göra sig till och vara någon annan, utan att man försöker skriva om det man tycker är viktigt och känner till. Ibland berättar sångskrivaren en historia med olika fantasifigurer. Var ska han eller hon befinna sig i en sån text? – Man kan ju låtsas att man är någon annan. Ta på sig en lösnäsa och berätta om sig själv i olika förklädnader. Om man känner sig kass gör man t ex en låt om hur man sitter ensam på en flotte i oceanen. Det är mycket på det sättet jag jobbar på. Som texten till ”Jakten på Dalai lama” där en man reser runt för att leta efter en prins. Egentligen är det mig själv jag berättar om. Hur lägger du upp ditt textskrivande? – Det handlar om att spara, spara, spara. Alla uttryck, rim och idéer. Ibland får jag fyra rader som rimmar på en gång, ibland flera verser. Jag samlar alla idéer i olika block. – Just nu samlar jag på uttryck som har med kroppsdelar att göra, typ ”stå på näsan”, ”lägga näsan i blöt”, ”nära ögat”, ”lätt på foten”. Jag har fullt med sådana uttryck. Rätt var det är så behöver jag dom i en låt. – När jag får en vision av en text gäller det för min del att jobba väldigt snabbt. Blir jag störd har jag svårt att komma tillbaka. Har jag tur lyckas jag dra upp en linje från början till slut i texten. Sen kommer efterarbetet. Då går jag tillbaka till mina idéblock och ser om det finns något som passar in. Jag slipar, putsar och filar på formuleringarna. – Det är alltså först kontorsarbete med insamling av idéer, sen är det inspiration och till sist kontorsarbete igen. Hur noggrann måste man vara med rimmandet? – Man hör om det fungerar. I vissa låtar är själva rimmandet en viktig del. Då måste man vara noggrann. Jag kan tänka mig att rimma på t ex gränser – känslor – människor, men inte friare rim. – Ibland kommer man till ett läge där det inte går att få in ett bra rim. Då får man strunta i det. Storyn är viktigare. Innehållet är alltid viktigare än formen. Men jag ger inte upp så lätt. Dina sånger är ofta politiska på ett eller annat sätt. Hur skriver man bra politiska sånger? – Det finns tre viktiga utgångspunkter. Att man är ärlig, har respekt för publiken och vet vem man solidariserar sig med. – Det handlar inte om att tala om hur dumma förtryckarna är – för det vet redan folk. Man ska inte tro att man vet mer än publiken. Då är man stöddig. Däremot handlar det ofta om vilka saker man vill rikta uppmärksamheten på. Om det ska skrattas uppåt eller neråt. Kärlekstexter är bland de allra svåraste att skriva. Det känns som om alla ord är utslitna… – Visst är det svårt. Alla människor har ju sin bild, sina erfarenheter och sin uppfattning om kärleken. Kärleken är så oerhört komplicerad. Jag tycker de flesta kärlekstexter som görs är ett fruktansvärt hån. De är ett sätt att utsläta och ljuga bort kärleken. – Men likaväl som musiken förnyar sig och hittar nya uttrycksformer måste vi hitta nya sätt att beskriva både nya och gamla erfarenheter. Tyvärr tar inte textförfattarna inom rocken sina texter en tiondel så allvarligt som de flesta rockmusiker tar sin musik. Därför har ju också Elvis Costello, Bruce Springsteen och Dylan blivit sensationer. De lägger ner arbete på sina texter. Det handlar om att ta sin musik och sina texter på alvar… – Ja, att man inte står och sjunger sånt som inte betyder något för en. Att man använder hela sin förmåga för att på bästa sätt uttrycka det man tycker är väsentligt.
|
|||||||||
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
