Ja, jag är amatör när det gäller bildkonst. Jag har inte gott på Kunstakademiet i Köpenhamn, jag har inte gått på Konstfack i Stockholm. Jag vet mycket lite om olika teorier i dagens konstvärld och själv har jag när det gäller avbildning inte kommit mycket längre än till en fyraårings huvudfotingar. När det gäller bildkonst är jag alltså amatör; jag älskar utan att själv kunna. Jag tror att jag har detta gemensamt med en överväldigande majoritet av Malmös befolkning. Det hindrar naturligtvis ingen av oss från att kunna uppskatta och gripas av Carl Fredrik Reutersvärds ihopknutna revolverpipor, Marianne Lindbeg De Geers Feta och magra kvinnor, Yoko Onos War Is Over, Fransisco de Goyas Los desastres de la guerra, Jens Galschiøt Skamstøtte, Picassos Guernika eller Gerhard Nordströms Utflykt i det gröna. Eller Ola Billgren, Edward Hopper, Vilhelm Hammershøi, John Bauer och - Michelangelo.
Jag hyser den största beundran och respekt för Manal Masri, Showan Shattak, Runo Lagomarsino, Robert Nilsson Mohammadi och Daniel Diaz som har tagit initiativet till ett antirasistiskt monument i Malmö. Jag gläder mig över att deras förslag ska behandlas av Malmö stad och jag anser mig följa initiativtagarnas uppmaning att som Malmöbo engagera mig och yttra mig i denna för Malmö, och för mig, viktiga fråga. Och naturligtvis varken kan eller vill jag bestämma den slutliga utformning av monumentet eller beordra någon att följa mina instruktioner. Men jag anser mig ha rätt att framföra mina åsikter om både konstnär och utformning och kanske kunna inspirera andra, så som jag själv blev inspirerad av initiativtagarna. När jag presenterade min idé för Susanna Arwin blev hon mycket entusiastisk.
Eller uppfattar jag Linda Fagerström rätt när hon anser att bara experter ska få yttra sig i konstnärliga frågor? De "experter" som i min lilla musikaliska hörna av kulturen jämförde Louis Armstrong med en apa från djungeln när han spelade i Malmö. De "experter" som tyckte att Bob Dylan inte kunde sjunga, att The Beatles hade för långt hår, att punkarna inte kunde spela och nu anser att gangsterrap bör förbjudas. Kunskap och ödmjukhet bör gå hand i hand men det finns tyvärr alltför många exempel på hur "experter", framför allt de självutnämnda, har fastnat med foten i klaveret.
Jag är mycket medveten om att konstkritiker, konsthistoriker och utövande konstnärer kan fylla en funktion och ha angelägna saker att säga och viktiga aspekter att lägga på konst, konstnärer och konstverk. Men när det gäller det antirasistiska monumentet i Malmö är detta inte i första hand en fråga för experter eller eliter, det är en fråga som fysiskt berör en stor del av Malmös invånare. Och om jag hamnar i en situation där jag tvingar välja sida så finns min solidaritet obetingat hos dem som dagligen drabbas av rasismen. |
