|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
Vad de måste ha hatat dig de snikna de som skamlöst vältrar sig i roffade rikedomar i tryggheten bakom vakterna taggtråden och de glasbeströdda murarna Vad de måste ha hatat dig du som alltid krävt att de skulle återlämna stöldgodset och dela med sig av sitt överflöd till de bestulna Vad de måste ha föraktat dig opportunisterna, medlöparna överlöparna, rövslickarna kappvändarna och karriäristerna De som alltid sagt Varför skulle inte jag göra det när alla andra gör det eller Om inte jag gör det är det bara någon annan som gör det eller Varför bita den hand som föder en Vad de måste ha föraktat dig du som alltid följt din egen stjärna Du som trots hoten och frestelserna aldrig avvikit från den en gång fastlagda kursen Vad de måste ha fruktat dig de levande döda mumierna, oligarkerna de uppsminkade liken Du som genom årtiondena fortsatte att vara en levande förebild för den kämpande mänskligheten Vad de måste ha avundats dig de lejda mördarna med sina förgiftade cigarrer och sitt skäggborttagningsmedel De hemliga kvinnliga agenterna med sina dolkar och sina tidsinställda sprängladdningar Vad de måste ha avundats dig du som mot alla odds och som det lysande undantaget för den regel som gäller för motspänstiga och uppstudsiga statsöverhuvuden i den koloniserade delen av världen höll dig vid liv överlevde vägrade att låta dig avlivas Vad de måste ha äcklats av dig de förgrämda de förbittrade de med ryggarna krökta av underkastelse och ögonen tomma av svek förlorarna, de förbisprungna och akterseglade de som ständigt ursäktar sina egna misslyckanden med andras felsteg Vad de måste ha äcklats av dig du som segrade du som bjöd motstånd du som höjde din röst du som till och med inför döden stod med ryggen rak och styvnackat hävdade att historien skulle frikänna dig Vad de måste ha avskytt dig lögnarna lismarna utsugandets och förtryckets apologeter de dresserade propagandisterna de hycklande prelaterna de köpta vetenskapsmännen de korrumperade historikerna religionens rövarbaroner Vad de måste ha avskytt dig du som trots hoten fortsatte att säga sanningen om världens tillstånd skövlingen plundringen utsugningen förtrycket våldet svälten tortyren självgodheten förblindelsen förhävandet och förträngningen Vad de måste ha önskat dig död de som kramat musten ur världens förtrampade miljarder Nu har de äntligen fått en grav att dansa på |
||||||||||
Mikael Wiehe, Aftonbladet, den 4 december 2016 |
||||||||||
Cuánto han debido odiarte los mezquinos los desvergonzados que se revuelcan en fortunas hurtadas asegurados tras de los guardias los alambrados y los muros encerrados con vidrios Cuanto han debido odiarte tú que siempre exigiste que devolvieran lo robado y compartieran la abundancia con los despojados Cuánto han debido despreciarte los oportunistas, los adeptos los desertores, los lamedores de culo los que vuelven la capa y los carreristas Los que siempre han dicho Por qué no lo haría yo si todos los demás lo hacen o Si yo no lo hago será algún otro o Por qué morder la mano que nos da de comer cuánto han debido despreciarte tú que siempre seguiste tu propia estrella que pese al odio y las tentaciones nunca te desviaste del curso establecido Cuánto han debido temerte los muertos vivientes las momias, los oligarcas los cadáveres maquillados Tú que por décadas continuaste siendo ejemplo vivo para la humanidad combatiente Cuánto han debido envidiarte los sicarios con sus cigarros envenenados y su removedor de barbas las agentes secretas con sus dagas y sus bombas cronometradas Cuanto han debido envidiarte tú que contra todo pronóstico y como la gran excepción de la regla vigente para las cabezas de estado recalcitrantes y rebeldes en la parte colonizada del mundo te mantuviste vivo sobreviviste te negaste a dejarte matar Cuánto han debido repelerte los afligidos los exasperados los que tienen la espalda encorvada por tanta sumisión y los ojos vacíos por el engaño los perdedores, los relegados y los que incesantemente excusan sus fracasos con los errores de los demás Cuánto han debido repelerte tú que triunfaste que invitaste a la resistencia que alzaste tu voz que incluso ante la muerte estuviste con la espalda erguida y que obstinadamente sostuviste que la historia te absolvería Cuánto han debido detestarte los mentirosos los lisonjeros los apologistas de la explotación y la opresión los amaestrados por los propagandistas los prelados hipócritas los científicos vendidos los historiadores corruptos los ladrones blancos de la religión Cuánto han debido detestarte tú que pese a las amenazas seguiste diciendo la verdad sobre el mundo la deforestación el saqueo la explotación el sometimiento la violencia el hambre la tortura la complacencia la ceguera la soberbia la represión Cuánto han debido desearte la muerte los que han sacado la última gota de los millones de oprimidos del mundo Ahora finalmente tienen una tumba donde bailar |
||||||||||
| Mikael Wiehe, 2016. Översättning: Ángela Inés García Castrillón | ||||||||||
|
|
| | |
| | |
| | |
| | |
| | |
| |
