| | | | | |  
 
 
Är det dags att stoppa låten?
Eurovision Bojkottkraven

Inte bara svenska artister ropar på bojkott. Även forskare ser med tvekan på landets medverkan i Eurovision. Men är en uteslutning trolig? Och vad skulle det i så fall innebära?

 
För Israels ambassadör i Stockholm är saken klar. Kraven på att utesluta Israel från Eurovision Song Contest är orättfärdiga.
- De är skandalösa. Det var Hamas som brutalt attackerade och dödade hundratals civila israeler den 7 oktober, inklusive människor på en musikfestival. Och nu när vi måste försvara oss kräver man att vi ska uteslutas från tävlingen. Det är som att ge ett pris till terroristerna, säger Ziv Nevo Kulman som sedan 2021 är Israels högsta representant i Sverige.
Att människor uttrycker oro över de tusentals civila som nu också dödats i Gaza har han förståelse för. Ziv Nevo Kulman beklagar själv varje oskyldigt dödsoffer.
- Men varför skrivs det inga upprop för att släppa gisslan? Varför är det ingen som protesterar för deras mänskliga rättigheter? De kommer inte att kunna se Eurovision där de sitter, i tunnlarna djupt under jorden.
 
Hur mycket European Broadcasting Union, EBU, än bedyrar att tävlingen är ett opolitiskt evenemang för de medverkande ländernas public service -bolag går det inte att komma ifrån att Eurovision också är skådeplats för relationer mellan nationer.
Och inte minst en arena för en bestämd uppsättning värderingar.
Den israeliska sociologen Gad Yair, som var en av de första att studera Eurovision ur ett vetenskapligt perspektiv, har till och med kallat tävlingen för Europas största politiska evenemang. Gad Yair började undersöka politiska mönster i hur länderna röstar redan 1987. Sedan dess har det akademiska intresset exploderat. Idag utgör det ett eget fält. Och där råder nu oenighet kring Israels medverkan i år.
 
- Det var lätt att peka ut Ryssland som skurk. Men med Israel är det mer komplicerat, säger Adam Dubin, professor i folkrätt vid Comillas Pontifical University i Madrid.
Han har forskat om EBU:s och Eurovisions hållning i frågor om mänskliga rättigheter och kommit fram till att inte minst Eurovision som evenemang ar dåligt rustat för att hantera den situation som nu har uppstått.
 
Det är staten Israel som visar upp sig på den här scenen. Och det är staten Israel som beordrar bombningarna av civila. Det går inte att skilja det åt.
Mikael Wiehe.
 
- Nu har vi ett uttalande från Internationella domstolen i Haag om att det möjligen begås folkmord i Gaza. Personligen tror jag att så är fallet. Men för Eurovision finns det inga riktlinjer för hur det ska hanteras, säger Adam Dubin.
 
EBU ställer visserligen upp villkor för de public service-bolag som är medlemmar. Adam Dubin pekar också på organisationens stadgar i frågor om yttrandefrihet och hänsyn till olika samhällsgrupper. Men det är inte givet att också länderna som bolagen verkar i omfattas av stadgarna.
Ryssland uteslöts till exempel först efter att flera EBU-medlemmar protesterat mot deras medverkan. Överfallet på Ukraina ansågs till en början inte vara skäl nog.
Adam Dubin uppmanar därför EBU att utveckla klara regler för hur Eurovision ska agera om medverkande länder är i konflikt med internationell rätt. Detta för att undvika godtyckliga och i slutändan politiskt präglade beslut.
- EBU säger att Eurovision är opolitiskt. Det är därför de inte utesluter Israel. Så varför uteslöt man då Ryssland? Istället för att kunna ta beslut på objektiva grunder hamnar man nu i diskussioner som riskerar att politisera Eurovision ännu mer.
 
Så vilka signaler sänder kraven på diskvalificering och hoten om bojkott till ett land som utsatts för trycket? "Bojkotthot och kritiska diskussioner får uppmärksamhet före evenemangen, sen klingar det snabbt av", skriver JohnnyWijk i ett mejl.
Han är idrottshistoriker vid Stockholms universitet och har studerat effekterna av de protester som ofta förekommit i samband med stora sportevenemang. Han pekar bland annat på återkommande aktioner från USA och Sovjet, där båda länderna bojkottade varandras OS, först i Moskva 1980 och sedan fyra år senare i Los Angeles. "Det var ett antal nationer som bojkottade men det blev aldrig någon större effekt, när tävlingarna väl var igång så tappades fokus på bojkotterna. Och detta har varit ett mönster", skriver JohnnyWijk och nämner mobiliseringen mot Sydafrika under apartheid som det enda undantaget. Då fick bojkotterna effekt eftersom de skedde på fler områden än bara idrotten.
Trots protester från Robyn, Timbuktu och ytterligare över tusen artister tidigare i veckan, liksom hotet från Island att ställa in sin medverkan, är det få som tror att Israel kommer att nekas att skicka en delegation till Malmö i maj.
 
Frågan är i stallet hur landets deltagande kommer att påverka evenemanget.
- Israel kommer att medverka. Men det kommer att bli en väldigt intressant festival. Det kommer att ske protester, det är många som identifierar sig med det palestinska lidandet, säger Chen Ozeri, sociolog på Hebrew University i Jerusalem.
Chen Ozeri har tillsammans med pionjären inom Eurovisionstudier, Gad Yair, studerat det som de menar är ett mycket speciellt förhållande mellan Israel och det övriga Europa i just Eurovision, ett förhållande som präglas av misstänksamhet och trots.
- Israel bryter mot mänskliga rättigheter. Det råder nog konsensus kring det nu. Och jag har ingen aning om hur den israeliska delegationen ska kunna hantera trycket från den typen av kritik, om den nu uttalas på presskonferenser, på röda mattan, på fester eller under något av alla dessa medie- event. jag tror det kommer bli väldigt obekvämt och otrevligt, säger Chen Ozeri.
 
Adam Dubin tycker att det är viktigt att Sverige värnar om demonstrationsfriheten i samband med tävlingarna. Samtidigt oroar han sig för antisemitiska utspel och attacker. Något som han redan sett prov på inom Eurovisions fan-community.
- Jag är själv jude och det har varit väldigt nedslående att läsa Eurovisionbloggar och andra forum den senaste tiden, säger han.
I Israel tas debatten just nu emot i en kontext där känslor av underlägsenhet gentemot Europa gör situationen extra sårig, menar Chen Ozeri.
- Det är inte så att människor tar tävlingen på särskilt stort allvar, men när det kommer krav på bojkott blir det väldigt emotionellt, säger han.
 
En som ger uttryck för det är poeten Roy Chicky Arad som själv tävlade för Israel i Stockholm år 2000 med ett politiskt laddat framförande med grupen Ping Pong. I ett mejl till tidningen skriver han: "Även jag längtar djupt efter ett slut på kriget och ett snabbt utbyte av fångar. Men det är absurt att tro att en uteslutning av Israel skulle leda till någon som helst förbättring för människorna i Gaza bara genom det faktum att inga israeler skulle dansa i Malmö med en gyllene kjol, rosa hatt och en löjlig sång. Israeler (och palestinier) kämpar med posttraumatiska upplevelser och många upplever bojkott och hård kritik som antisemitism, särskilt efter massakrerna den 7 oktober."
 
Bland de över tusen svenska artister som i veckan gick ut med krav på att utesluta Israel saknades en veteran i sammanhanget. 1975 skrev Mikael Wiehe låten "Stoppa matchen" som ett sätt att protestera mot att Pinochets Chile skulle spela Davis Cup mot Sverige i Båstad det året. Stoppa matchen blev ett begrepp och efter det har den skånske musikern varit en återkommande profil i protester även mot Israel och de brott mot folkrätten som landet har begått. Bland annat i samband med Israels Davis Cup-spel i Malmö 2009, då polisen och demonstranter drabbade samman. Men den här gången finns Wiehes namn inte med på listan.
- Det är faktiskt ingen som har frågat mig, säger han. - Men jag stödjer uppropet. Det är staten Israel som visar upp sig på den här scenen. Och det är staten Israel som beordrar bombningarna av civila. Det går inte att skilja det åt. Jag såg filmen från musikfesten i Israel. Och attacken mot den är djupt upprörande. Men är det mindre upprörande att folk ligger begravda under rasmassorna i Gaza? Ett illdåd rättfärdigar inte ett annat illdåd.
Hur ser du på de protester som förmodligen kommer att uppstå vid en israelisk medverkan?
- Jag önskar naturligtvis att ingen blir slagen med batong, att ingen blir utsatt för tårgasattacker. Jag önskar att ingen blir skadad, sårad eller dödad. Men jag tycker också att det är viktigt att de som är motståndare till israeliskt deltagande får möjlighet att säga ifrån. Liksom att de som är för ska få möjlighet att demonstrera det.
Kommer vi att höra något mer från dig om detta i vår?
- Jag har faktiskt skrivit en låt. Den ligger i min byrålåda.
 
 
Arvid Jurjaks journalist och skribent på kultursidan, Sydsvenska Dagbladet den 2 februari 2023