|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
|
||||||
| En mörkblå Saab med tonade rutor saktar in och stannar till vid vägkanten intill busskuren. Två män i svarta kläder och gympaskor kommer ut och håller upp sina polisbrickor. "Har ni hasch, har ni ID?" Frågorna ställs på rutin. De är ställda förut. Många gånger. Fickor visiteras, ID-kort visas, medan bussen kör förbi. Några av oss som står bakom denna text har varit med om detta. Andra inte. En del av oss har fått denna fråga flera gånger. Andra aldrig. Orsaken till detta är enkel – bakom våra namn döljer sig olika hud- och hårfärger, olika erfarenheter. "Reva – Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete", "Inre utlänningskontroll", "återvändandeavtal". De långa formella orden är många för den politik som drar upp gränser mellan oss, som delar och kategoriserar oss. Som pekar ut och kränker. Som bestämmer om vi ska få leva i trygghet på den plats vi vill, och med de människor vi älskar. Eller om vi riskerar att förvarstas (fängslas) och tvångsutvisas tillbaka till ett liv vi en gång flytt ifrån. Det är ord som skrämmer och hotar. Samtidigt får den väl valda retoriken oss ofta att tro att det är okej, att allt är i sin ordning. Den får oss att acceptera och blunda för en praktik som vi, utifrån vår historia, annars är hårda att döma. Under projektnamnet Reva frågar svensk polis idag 2013 efter allmänhetens tips i deras jakt på en utpekad grupp människor. De ber oss ringa om vi har sett något "misstänkt". Uniformerade patruller griper traumatiserade barn när de är på permission från barn- och ungdomspsykiatrin. Civilpoliser spanar utanför hemmen till gode män. Vigslar stormas på stadshuset. Otaliga personer förföljs och stoppas på grund av utseende, hud- och hårfärg. När dessa praktiker får ske utan motstånd, har den formella retoriken lyckats, vår historia har glömts. Men det är hoppfullt, för det är inte tyst. Stark och högljudd är den protestvåg som det senaste året har rest sig. Folk har samlats på gator för att demonstrera, manifestera och ställa krav på att Reva upphör. Folk förenas mot rasprofilering, för rätten till trygghet, jämställdhet och för visionen om att rättigheter inte ska vara bundna till ett pass. Politiker har ställts mot väggen. Polisens aktioner har fått reaktioner. Asylgrupperna växer. Bagerier skänker bröd och restauranger ger mat. Idrottsklubbar, kulturhus, studieförbund och kvinnojourer ser mellan fingrarna på kraven på de fyra sista. Läkare, sjuksköterskor, lärare och kuratorer sätter yrkesetik framför lagstiftning och ger vård och utbildning till behövande med eller utan papper. Som svar på regeringens extrema linje, växer den folkrörelse som vägrar att acceptera Reva, som vägrar att vi delas in och kategoriseras på grund av i vilket land vi är födda. Som vägrar att tysta se på när vissa får sätta sig på bussen medan andra kränks och jagas. På söndag, 16 juni i Folkets park i Malmö, arrangeras festivalen Artister mot Reva – Fristad för Alla. Några av oss nedan kommer att uppträda.Alla är välkomna. Med musiken står vi tillsammans. Reva har väckt en folkstorm som inte får tystas. Vi vill bidra till protestvågen. Carolina Wallin Pérez Ida Lindberg Behrang Miri Mikael Wiehe Looptroop Rockers Refused Siw Malmkvist Emil Jensen Isabele / Syster Sol Shiid Life Tiffany Kronlöf Your Saviours Bianca Kronlöf Bräkne-Hoby Linda Carlsson – Miss Li Skilla Malmö Feministiska Kör Gnucci Flor de Lotus José González Billie the vision and the dancers Aref. |
||||||
|
||||||
|
|
||||||
