ANC-galorna i Göteborg
samlade in ca 10 miljoner kronor. [Det blev över 12 miljoner. M.W.
2004.]
Kvar finns ett TV-program den 12 december.
Kvar finns en dubbel-LP med höjdpunkterna från dom två
dagarna.
Kvar finns bilder.
När Joakim Thåström sitter i Mikael Wiehes knä under
träffen
med Olof Palme. När Tommy Rander träffar biskopen i Stockholm.
När Tomas Ledin lotsar Thåström in på scen och hjälper
honom komma rätt i Soweto.
Jens Peterson och Lars Torndahl fanns med bakom kulisserna.
Läs om den tredje galan som inte blev av.
Om öppningslåtarna som repeterades in, men aldrig framfördes.
Om varför Ulf Lundell och Benny Andersson till sist inte dök upp
på scen.
Alla ställer upp gratis
ANC konserterna 29 och 30 november var finalen på en insamling
som ger ca 10 miljoner kronor [Över 12 miljoner. M.W. 2004.] till den
sydafrikanska befrielserörelsen ANC. Det är viktigt.
Konserterna var bara en del av ett arbete som pågått hela hösten.
I skolor, på arbetsplatser, på gator och i kyrkor. Samtidigt
som dagliga TV-nyheter visat den sydafrikanska apartheidregimens allt grymmare
ansikte. Allt fler människor i Sverige och resten av världen upprörs
och reagerar. Det är viktigt.
ANC-konserterna är ett steg på vägen. Det finns mycket rasism
att slåss mot, att upplysa bort. Inte bara i Sydafrika. Det är
viktigt.
Men konserterna var också viktiga för det svenska rockklimatet.
För dom svenska artister som tidigare bara varit symboler för
varandra. Nu kunde dom upptäcka att Mikael Wiehe är en generös
person, en lyssnande auktoritet som alla kunde samlas kring och ha respekt
för.
Att Tomas Ledin är en mycket medveten, noggrann organisatör som
tar reda på allt; som tog sitt ansvar för den här galan
med hårt arbete och disciplin, engagerade sig totalt i alla frågor.
För att ta två personer som exempel.
Därför var också ANC-galorna början på något
nytt.
Här följer berättelsen om dom två konserterna, så
som dom planerades och arbetades fram. Den kunde börjat med ANC:s bildande
eller Björn Afzelius och Mikael Wiehes stödspelande under 70-talet
eller någon annanstans. Men den inleds med den utlösande händelsen.
Gnistan som tände en hel präriebrand.
13 juli 1985
Live Aid-galan sänds i TV över hela världen. I Hudiksvall
sitter Mikael Wiehe på hotellrummet och ser konserten. Tomas Ledin
ser den tillsammans med ett gäng vänner på Gotland; dom
har hyrt en storbildsskärm och ser alla 17 timmarna utomhus. Ett eget
mini-Woodstock
Hos många börjar tanken växa fram:
Skulle inte vi kunna
?
19 - 21 JULI
Mikael Wiehe turnerar i Finland med sitt band. Mellan spelningarna funderar
han på om det skulle gå att genomföra en stor gala i Sverige.
Och om nu uppmärksamheten, med Do They Know its Christmas?,
We Are the World och Live Aid, är riktad mot Afrika; skulle
man då inte göra något för Sydafrikas folk? Ta ett
steg till, mot något som kan leda till förändring. Tillbaka
i Malmö resonerade Wiehe vidare. Det skulle bli ett väldigt jobb
vad skulle familjen säga? En planerat ledig höst skulle
bli fullbokad med förberedelser och repetitioner. Familjen säger
ja, och Wiehe beslutar att kontakta några vänner.
24 JULI
Wiehe ringer Tommy Rander i Göteborg för att testa idén
på honom. 1984 funderade Wiehe på att göra en alternativgala
mot Eurovisionsschlagern i Göteborg, men då tyckte Rander nej.
Den här gången blir han entusiastisk. Mikael har gjort en lista
på 10 artister han vill ha med, bl.a. Tomas Ledin. Dom diskuterar
den, och lägger till några.
Rander och Wiehe enas om tre mål för galan: 1) Den skulle ge
pengar till ANC, Afrikan National Congress, befrielserörelsen i Sydafrika,
grundad 1912 av bl.a. Gandhi. 2) Galan skulle hoppa över barriärer
inom svenskt rockliv. Sedan början av 70-talet finns en klyfta mellan
dom som jobbar inom musikrörelsen och spelar in på svenska, alternativa
skivbolag och dom som arbetar inom den traditionella showbiz-industri där
man skiljt på underhållning och politik.
3) Det skulle bli en tillställning för publik i första hand,
en levande rockkonsert där TV, radio och skivinspelningar fick komma
i andra hand.
27 JULI
Mikael Wiehe spårade Dan Hylander på telefon. I Strömstad
sjöng Dan och Py Bäckman med Tottas Bluesbands sommar-combo Varmare
än körv. Hylander är en viktig person i brobyggandet mellan
svenska rockartister. Han är en av dom få som är personlig
vän med folk ur båda lägren. Han spelar in för Amalthea,
samma skivbolag som Wiehe, men bokar sina turnéer genom EMA-Telstar,
representant för Ledin, Lundell, Dahlgren, Uggla m.fl. Hylander, som
hösten -84 gjorde en spelning för dom svältande i Etiopien,
tände genast på Wiehes idé, och hade ytterligare några
artistnamn att föreslå. Dom delade upp vilka dom skulle ringa
till.
Det var alltså med artisterna galan startade.
Månadsskiftet JULI-AUGUSTI
Wiehe ringer upp Joakim Thåström i Imperiet, Björn Afzelius,
Ulf Lundell m.fl.
Alla tackar ja till att ställa upp.
2 AUGUSTI
Imperiet spelar in en konsert och ger ut den som en LP till stöd för
ANC. Tio kronor från varje skiva går till ANC, och i december
har plattan sålt i närmare 30 000 exemplar.
4 AUGUSTI
Eva Dahlgren har konsert i Malmö. Efteråt smyger Mikael Wiehe
in i logen och frågar om hon skulle vilja vara med på galan.
Det vill hon. Wiehe och Dahlgren har tidigare spelat på samma konsert
för Guatemala. [I Folkets hus i Stockholm 1981 tillsammans med Cornelis
Vreeswijk, Joakim Thåström, Björn Afzelius, dåvarande
Amnesty-ordföranden Bo Lindholm och blivande mottagaren av Nobels fredspris
Rigoberta Menchú. M.W.]
AUGUSTI
Alla artister är kontaktade och har sagt ja. Några preliminärt
ja dom vill sätta sig in mer i vad hela frågan gäller
innan dom bestämmer sig. Samtidigt började tidningarna skriva
om Herreys manager Bosse Gustafsson som vill ordna en likadan konsert som
Live-Aid. Till skillnad från folket bakom ANC-galan går han
ut till pressen innan han är klar med alla artister etc.
29 AUGUSTI
EMA-Telstars ansvariga, Thomas Johansson och Leif Blixten Henriksson,
sammanträffar med Tommy Rander och Mikael Wiehe i Köpenhamn. Mötet
avgör om EMA skall arbeta med galan. Det naturliga är att EMA
tar hand om delar av konserterna, dels eftersom dom representerar dom flesta
artisterna, dels för att dom är proffs på stora arrangemang.
När dom övertygat sig om att det är praktiskt genomförbart
går dom med i arbetet.
Dom fyra bestämmer att fyra artist-pooler skall tillsättas, och
att en stiftelse bildas där alla artister känner sig företrädda.
Galan skall hållas den 29 november men eventuellt blir det
två föreställningar.
EMA hade också kopplats in på arbetet med Bosse Gustafssons
gala. Men när TV bestämmer sig för att göra en sådan
hösten 1986 och med alla möjliga musikgenrer representerade
blir det lättare för EMA att koncentrera sig på ANC.
SEPTEMBER
Alla artister har hunnit sätta sig in i frågan om ANC och Sydafrika
och är överens i motståndet mot apartheid. Ulf Lundell är
fortfarande inställd på att medverka, men vet ännu inte
hur hans turné under hösten ska påverka chanserna att
delta. Så hans namn finns inte med när deltagarlistan presenteras.
12 SEPTEMBER
Vid en presskonferens på Scandinavium i Göteborg offentliggörs
konserten. Där finns Björn Afzelius, Tomas Ledin och Mikael Wiehe
från artisterna. Tommy Rander och Blixten Henriksson från arrangörssidan.
Dom berättar vilka som ska spela, att alla ställer upp gratis,
att biljetterna kostar 150 kronor, att Intervideo filmar konserten gratis
och att TV är intresserat av att visa det i efterhand. Ljud och bild
dokumenteras.
Redan på presskonferensen såg man att dom gamla skyttegravarna
höll på att skottas igen. När Blixten sa att rock ska spelas
på scen och för publik var Tommy Rander och han överens.
Och när Afzelius sa att musikerna skulle göra det dom är
bäst på, ge järnet från scen, instämde Ledin
ivrigt.
15 SEPTEMBER
Stiftelseurkunden, för Stiftelsen 29 november-gruppen, skrivs under
av Leif Henriksson, Mikael Wiehe, Tommy Rander, Dan Hylander och Lindiwe
Mabuza från ANC. I urkunden står bl.a: Nettoöverskottet
skall oavkortat tillkomma ANC till stöd för ANC:s kamp mot rasåtskillnadspolitiken
(Apartheid) i Sydafrika. ANC äger härvid fritt bestämma på
vilket sätt pengarna skall användas.
19 SEPTEMBER
Tommy Rander har en rad möten i Stockholm. Först träffar
han stockholmsbiskopen Krister Stendahl för att reda på bästa
sättet att få kyrkans stöd för projektet. Meningen
är att konserten den 29 november ska vara finalen på ett långt
arbete, att det ska hända mycket på basplanet, i församlingar,
skolor, fackföreningar m.m.
Stendahl rekommenderar några olika vägar, men förklarade
också att svenska kyrkan är en stor organisation där dom
13 stiften är självstyrande och rekommenderar Rander att kontakta
ekumeniska nämnden.
På TV1 träffar Rander underhållningschefen Bosse Rehnberg.
Han köper sändningsrätten för en summa som Rander är
mycket nöjd med.
Även radion är intresserad. Rander diskuterar med Jan-Eric Sundqvist
på Rrox, som vill göra en direktsändning från lördagskonserten.
Dom kommer överens om det trots att någon lördagskonsert
ännu inte är fastställd
Under dagen besöker Tommy också LO. Hans idé är att
få landets fackföreningar att be alla medlemmar avstå en
timmes arbetsförtjänst till ANC-insamlingen. Men LO vill inte
driva ett sådant projekt, några av deras förbund har redan
startat liknande aktioner.
Rander fortsätter till EMA:s kontor på Lidingö, där
Blixten och han fastställer ett förslag till spelordning. Dom
diskuterar också instrument, placering på scen, hur spelningen
ska gå till och om dom 48 kanalerna ska räcka. Hotell - kan Göteborgs
kommun ställa upp? Samma sak med mat på Scandinavium för
dom som arbetar. Vilket skivbolag ska ge ut live-LP:n, och ska det bli en
singel före konserten?
I förbifarten pratar dom också om den s.k. Herrys-galan, som
nu är avblåst.
Rander berättar att mormonkyrkan, som bröderna Herreys tillhör,
är rasistisk på samma vis som den sydafrikanska reformerta kyrkan;
mormonerna ser på svarta som lägre stående varelser.
- Här blir man kunnig på områden som man inte hört
talas om tidigare, säger Blixten.
Och det är en bra sammanfattning av det här projektet.
24 SEPTEMBER
Blixten Henriksson offentliggör första turnéplanen för
Ulf Lundells stora höstturné. På den finns konserter både
den 29 och 30 november. Trots att det då är klart att ANC-galan
skall utnyttja hela Lundells produktionsapparat; ljud, ljus, scen, crew.
Listan är alltså medvetet felaktig.
Det var för att ta bort spekulationerna i massmedia om att Lundell
skulle komma på ANC. Om alla utgår från att han dyker
upp och han sedan inte gör det, kan det skapa en besvikelse som drabbar
hela galan, säger Blixten.
25 SEPTEMBER
Expressen har en kritisk artikel om stödkonserten, där man skriver
att pengarna från galan kan gå till finansieringen av
vapen i ett blodigt inbördeskrig. Några dagar senare tar
tidningen, Bo Strömstedt driver själv på, in en sida brev
från Rander och ANC, som dementerar uppgifterna i artikeln. ANC skriver
bl.a: Att kalla vårt kamp inbördeskrig antyder
att svart skulle stå mot vit. Det är en farlig felsyn som luktar
rasism. Människor av alla färger deltar i kampen mot apartheid
(
) ANC köper aldrig vapen. Vi får dem från regeringar
och länder som håller rätten för de förtyckta
och exploaterade att försvara sig som självkar. Det ligger ingen
dygd i att möta en välkänd mördare med tomma händer.
30 SEPTEMBER
Alla artister får en video om läget i Sydafrika. Dom får
också annan information hela tiden.
Mikael Wiehe ringer runt till tidningarna och får gratisannonser för
konserten, bl.a. av Expressen. Men när biljetterna väl släpps
blir dom utsålda så snabbt att man inte ens behöver utnyttja
alla gratisannonserna.
2 OKTOBER
Telefonsammanträde mellan Blixten, Tommy Rander, Mikael Wiehe, Tomas
Ledin och Dan Hylander. Dom fyra sista utses till chefer för varsin
pool. Det bestäms också att Björn Lehnberg, som sköter
ljudet på bl.a. Lundells turnéer, ska ansvara för soundet
på ANC-konserterna.
7 OKTOBER
Mikael Wiehe och Tommy Rander träffar statsminister Olof Palme på
Rosenbad. Kontakten ordnas av Palmes utrikesexpert, Pierre Schori, som gillar
Björn Afzelius och hans musik. Palme lovar föreslå regeringen
att skänka 5 miljoner kronor.
Samma dag hålls ett möte på restaurang Ulla Winbladh i
Stockholm. Låtskrivarna har haft några veckor på sig att
försöka skriva en singel som alla artister kan vara med på.
Men det är klent med bidrag. Mikael Wiehe har dock med sig två
förslag: Soweto med text av Wiehe, [och musik av Eddie
Nyström] och Freedom Comes, en traditionell sydafrikansk
låt som Wiehe hittat på en kassett med den religiösa sångkören
Fjedur.
Wiehe föreslår att Anders Glenmark ska arrangera och producera
låtarna.
Man bestämmer preliminärt att spela in dom söndagen den 13
oktober Sanne Salomonsen skänker studiotid som hon har bokad.
Till slut blir tidsmarginalerna för snäva och inspelningen skjuts
upp ett par veckor. Och under tiden får Tomas Ledin en idé
ANC:s representant i Skandinavien, Lindiwe Mabuza, finns med på mötet
och berättar vad galan betyder.
Nästa beslut gäller namnet på konserten, affischer och logotype.
Power to the people är ett förslag men det faller
trots att det både är en känd rocklåt och en
mycket gammal ANC-slogan. Berg är till för att flyttas
muttrar Mikael Wiehe, i jakt på en slogan. Men man kan inte enas om
någon, och alla får ytterligare några dagar på sig
att hitta på något slagkraftigt. Annars blir det ANC-galan.
Det brådskar med affischer och annonser.
23 OKTOBER
Presskonferens i Filmhuset vid Gärdet i Stockholm. Tommy Rander, Tomas
Ledin, Thomas Johansson, Eva Dahlgren och Blixten Henriksson berättar
att det nu blir två konserter. Att radion direktsänder och att
TV ska visa i efterhand, den 12 december.
26 OKTOBER
Klockan tio på lördagsförmiddagen samlas musikerna i Polar-studion,
och Tomas Ledin spelar upp låten Soweto för dom.
Det är Mats Ronanders medmusikanter, Åke Sundqvist, Peter Ljung,
Henrik Jansson, Mackan Englund och Eddie Nyström som skrivit
musiken.
Dom diskuterar tonarter och arrangemang och klockan 12 börjar inspelningen.
Ledin putsar lite på bakgrunden, lägger till och drar ifrån.
Producent Ledin ber trummisen Sundqvist att göra en loop? En
vad? Snacka så att man förstår jag är från
Boden.
Efter lunchpaus är det dags för bakgrunden på den andra
låten, Berg är till för att flyttas. Det är
en nyskriven sång av Ledin och Wiehe. Efter mötet den 7 oktober
tände Ledin på Wiehes fras, och skrev en låt hemma i studion.
Han spelade upp den för Wiehe, som blev entusiastisk över idén
och skrev text. Samarbetet fortsatte över telefon och med hjälp
av kassett tills låten blev klar någon dag före inspelningen.
Sent på lördagskvällen är bakgrunden, d.v.s. alla instrument,
inspelade.
Nu fattas bara sången.
27 OKTOBER
Dom första sångarna anländer på söndagsförmiddagen.
Anne-Lie Rydé sjunger först hon ska iväg och spela
på kvällen. Efter henne är det Totta Näslund som sjunger
in sina rader på dom två låtarna. Wiehe och Afzelius kommer,
men innan man fortsätter med inspelningen är det dags för
omslagsfotografering. Alla samlas hos fotografen Janne Bengtsson på
Östermalm, som har förberett allt för tagningen. När
dom sista anlänt, Imperiet hade t.ex. utgått från att en
gata som heter Storgatan borde ligga i Gamla Stan och därför åkt
dit, tas bilden snabbt. Tillbaka i studion möter tidningar och TV som
gör reportage. Nu spelas dom stora körpartierna in, dom flesta
är med och sjunger. På kvällen är det åter dags
för individuella sångpålägg.
Det drar ut på tiden. Först klockan tre på natten sjunger
Eva Dahlgren och Tomas Ledin som dom sista. Och efter det sätter Ledin
och teknikern Kaj Erixon igång med mixningen. Dom är färdiga
klockan nio på måndagsmorgonen.
28 OKTOBER
Biljetterna till dom två konserterna släpps, och säljs i
stort sett slut meddetsamma. Ströbiljetter finns kvar dom sista dagarna,
med då har ytterligare 3000 biljetter släppts.
Artisterna börjar diskutera en tredje gala.
29 OKTOBER
Singeln Berg är till för att flyttas mixas om. Ledin
tyckte han höll på för länge under helgen, och ville
finputsa den med utvilade öron. Den lämnas direkt till gravering,
och omslaget produceras också snabbt.
7 NOVEMBER
I samband med att Karin och Anders Glenmarks LP Gemini släpps
är det mottagning för press och musiker. När det hela lugnat
ner sig och dom flesta gått hem, börjar Benny Andersson tala
om musik och engagemang. Han berättar om sin respekt för Mikael
Wiehe, och hur han själv skulle vilja göra något. Att det
är viktigt att göra något mot rasismen, och hur hemskt klimatet
börjar bli för invandrare i Sverige. Vi ses i Göteborg,
slutar Benny.
8 NOVEMBER
Singeln Berg är för att flyttas/Soweto
släpps.
16 NOVEMBER
Dagens Nyheter har en föreställning [på Kulturhuset i Stockholm]
i samband med att dom delar ut sitt frihetspris till den franska organisationen
S.O.S. Racisme. Det är den som ligger bakom kampanjen Rör
inte min kompis. Mikael Wiehe spelar, och Imperiet uppträder
med Little Steven, som förenat amerikanska rockartister mot apartheid-systemet.
Tillsammans med Imperiet sjunger han den manifestationen, Dont
Wanna Play Sun City.
19 NOVEMBER
En tredje ANC-gala i Göteborg har diskuterats mellan artisterna. På
söndagen 1/12, vill Tommy Rander, på lördagseftermiddagen
föreslår Tomas Ledin. Men EMA-Telstar motsätter sig av praktiska
skäl, och till sist börjar även artisterna tveka. Man blåser
av tankarna på en tredje konsert, och koncentrerar sig på att
göra dom andra två. I efterhand är dom flesta glada över
att det inte blev någon tredje konsert på lördagseftermiddagen.
25 27 NOVEMBER
Dom fyra poolerna repeterar, i den mån musikerna kan samlas. Mikael
Wiehe spelar i München, Anne-Lie Rydé och Tommy Körberg
är på turné o.s.v. Men i stort hinner man finslipa sina
respektive program.
26 NOVEMBER
Py Bäckman gör en översättning på John Lennons
Happy Christmas/War Is Over för att sjunga den på
svenska. Dan Hylander hjälper till, och den natten gör dom färdigt
texten tillsammans.
28 NOVEMBER
Rocktåget går från Stockholms central på torsdagsmorgonen
med musikanter som ska spela på galan och ANC-folk.
SJ bjuder på abonnerad vagn. Dagen före konserten ägnas
åt repetition. Först repeterar dom fyra poolerna på olika
platser i Göteborg, och det är uppsluppen, men lite nervös,
stämning. Tomas Ledin, Mikael Rickfors och Eva Dahlgren repeterar i
Nationalteaterns lokaler, några andra i Musikens Hus, Dan Hylander
m.fl. i en studio.
I en gammal skolsal sjunger Joakim Thåström den gamla Hoola Bandoola-låten
Ingenting förändras av sig själv tillsammans
med Wiehe-Afzelius. Med bara en gitarr som komp blir det en fantastisk version;
uttrycksfull och stark och det är tänkt att den ska vara en del
i öppningen av galan.
På torsdagskvällen repeteras också för första
gången dom gemensamma nummer som artisterna ska sjunga. Det är
John Lennons Imagine, som övas in med alla sångarna,
och den ska sedan gå över i Ingenting förändras
av sig själv.
Dessutom repeteras Berg är till för att flyttas och
Soweto in.
Men efter repetitionerna börjar diskussionen. Flera är emot att
sjunga Imagine, tycker att det inte går att göra
den heliga låten så att det ens närmar sig Lennons original.
Andra är emot Ingenting förändras av sig själv.
29 NOVEMBER
Alla sångare och musiker samlas halv tio på förmiddagen
för att repetera. Men medan ljudet ställs in och teknikerna arbetar
för högtryck, blir det fortsatta diskussioner och pool-cheferna
möts. Resultatet blir ett stormöte. På grund av oenigheten
om Imagine och Ingenting förändras av sig själv
blir det två förslag: Antingen gör man båda sångerna
eller ingen av dom.
Det blir ingen av dom. Och galan öppnas istället med att alla
artister går upp på scen och lyssnar på ANC-representantens
tal. [Och deras sång When Freedom We Have Won.]
Sedan börjar Tottas Bluesband och en svensk rockfest av sällan
skådat slag sparkar igång.
Och poängen med diskussionen om dom två öppningslåtarna
är att man kom överens. Det är det som varit den här
galans särart dom inblandade har hela tiden försökt
hitta lösningar som alla ställt upp på. Ingen har behövt
känna sig överkörd.
På fredagen spelar Mats Ronander, Sanne Salomonsen och Anne-Lie Rydé
men på grund av tidigare bokningar kan dom inte vara med på
den andra konserten.
Statsminister Olof Palme kommer in mellan Wiehe och Imperiets låtar
och berättar om regeringens beslut att skänka 5 miljoner kronor.
Det finns fler överraskningar utöver programmet. Per Gessle, Marie
Fredriksson, Lasse Lindbom och Mats Persson gör en låt. Sven
Wollter gör succé med att läsa några Slas och ett
par dikter. Robert Broberg fångar totalt uppmärksamheten från
de 12 000 på läktarna. Rolf Börjlind läser en dikt
som preludium till Tommy Körbergs Bro över mörka vatten.
Anders Glenmark och Eva Dahlgren gör The Beatles The Long and
Winding Road i en underbar duett. Danske rockaren Henrik Strube sjunger
en låt med Afzelius, Wiehe och Salomonsen. Lorne de Wolfe och Dick
Hansson gör en sång med Hylanders band.
Och därtill dom affischerade artisterna med fullträff efter fullträff.
Och alla gästade varandra och artister dök upp på väntade
och oväntade ställen.
30 NOVEMBER
Konsert nummer två blir den andra lik, med några undantag. Monica
Törnell tillkommer, Marie Fredriksson och Per Gessle gör varsin
låt.
Galan bjöd också på nyskrivna grejer. Ledin-Rickfors-Dahlgren
gjorde en stark solidaritetssång. It`s Never Too Late.
Py Bäckman hade ett nyskrivet nummer, Con Cordelia, och
med Dan m.fl. gjorde hon också Lennon-tolkningen, Fred på
jorden.
På lördagen ändrades programmet något. Tottas Bluesband
spelade en långsam version av Bob Dylans Like A Rolling Stone,
Imperiet la in två nya låtar, Märk hur vår
skugga och Du ska va president.
Riksradion fanns på plats med en direktsändning i timmarna fem.
Ulf Lundell och Benny Andersson då vart tog dom vägen?
Ja, Benny skulle göra Have Mercy från Gemini-LP:n
tillsammans med Anders och Karin Glenmark. Men han drog sig tillbaka, rädd
för att det skulle missuppfattas som promotion för nya plattan.
Och Lundell orkade inte med att engagera sig i ANC-projektet också;
arbetet med LP, turné och 71 intervjuer på en vecka blev fullt
tillräckligt. Och ingen av dom här artisterna vill gå in
i en sådan här sak utan att vara ordentligt förberedd.
Även andra galan sköttes perfekt av folket i bakgrunden. Björn
Lehnberg, ljudansvarig, och Ingebjörn Mossige, ljusskötare, gjorde
ett jättejobb utan repetitioner eller chans till förberedelser.
1-3 DECEMBER
Inspelningarna av konserterna mixas för dubbel-LP. Dom flesta artisterna
vänder hem SJ bjöd på tågresorna och hade bland
annat ordnat abonnerad vagn mellan Stockholm och Göteborg. Men några
stannade i Göteborg för mixningen.
Arbetet med omslag och annat kring LP:n börjar.
4 DECEMBER
Dubbel-LP:n graveras.
12 DECEMBER
TV sänder ett program inspelat under ANC-galan upptagningen
gjordes den första av dom två dagarna.
16 DECEMBER
LP:n släpps. Den 16 december är den dag som ANC ägnar åt
att hylla människor som stupat i kampen sedan 1912.
Hela 50 kr av varje LP går till ANC, tack vare att alla inblandade
i produktionen ställer upp gratis.
1986
Spåren av ANC-galorna visas i svenskt rockliv.
Jens Peterson, Schlager/Ritz nr 11/12,
december 1985 |
|