|
|
 |
 |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |  |
| |
|
 |
||
Mikael Wiehe ryckte in med möjlighet till en bra militärkarriär, men slutade som posthanterare när han inte kunde vara tyst i strid. Den 6 juni 1966 ryckte en 20 år gammal Mikael Wiehe in på P 2 i Hässleholm som officersaspirant. Men redan efter ett par veckor blev han istället malaj. Hur gick det till? – Jag ryckte in mitt i den blomstertid som då kom, och jag var så jävla allergisk. Så fort vi skulle smyga i buskarna nös jag och avslöjade var vi befann oss. Därför blev jag förflyttad till kompaniexpeditionen. Jag delade ut post till logementen och skötte de andra värnpliktigas permissionsansökningar. Jag upptäckte då att det var många som inte kunde läsa och skriva, för man kunde skratta ordentligt åt vissa ansökningar. Men också nu var det väldigt mycket damm och skit så jag blev helt förstörd. Jag fick sova tillsammans med en annan kille i litet rum vid trappen. Man kan alltså säga att du hade ett helt vanligt kontorsjobb i lumpen? – Det vet jag faktiskt inte, jag har aldrig haft ett helt vanligt jobb i hela mitt liv. |
|||
| Som malaj, har man några befäl som skriker på
en då? – Nej, det kan jag inte minnas att de gjorde. Varför skulle de behöva göra det? Jag kommer inte ihåg vad mitt befäl hette, men han var jättetrevlig och jag hade det ganska slappt. Hur fördrev du tiden då? – I och med att jag var musiker redan då övade jag ofta saxofon uppe på vinden. Hur länge låg du inne? – Det blev bara fem månader, för på vintern 1966 hade jag haft säkert tiotusen halsflussar och var tvungen att operera mig. Då blev jag frikallad, och sen dess har jag aldrig hört ifrån försvaret igen. Känner du ändå att lumpen har lärt dig något som du haft användning av senare? – Ja, att man aldrig vet hur bra man har det förrän det blir ännu värre. Hade jag vetat hur djävligt det var, även för malajer så hade jag tyckt att skolan var paradiset. Vad tycker du om försvaret idag? – Jag är inte pacifist och absolut för att ett land ska kunna försvara sig. Men det är inte vad det svenska försvaret handlar om idag. I det nya insatsförsvaret ska svenska män och kvinnor ställas till förfogande för västerlandets behov att kontrollera resten av världen. Det är jag strikt emot! Efter lumpen började Mikael studera på universitet i Lund. I hopp om att bli en världsberömd författare pluggade han nordiska språk, litteraturhistoria och sociologi. Efter det började han jobba som svensklärare för invandrare och startade gruppen Hoola Bandoola Band. 1973 var han tvungen att välja mellan musiken och jobbet, och han valde att bli popmusiker på heltid. Det har han varit sen dess, och har nyligen kommit ut med en ny skiva. – Den är ren och ger stor plats åt det musikantiska. I och med att vi bara är en trio så blir det mindre programmerat och mer plats för improvisation, säger Mikael. |
|||
|
|||
